onsdag 3 april 2013

Hemligheternas Rike av Kristin Cashore



Titel: Hemligheternas Rike
Originaltitel: Bitterblue
Serie: De Utvalda #3
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Semic
Betyg: 4/5
Genre: fantasy, romantik
Sidantal: 610

Spoilervarning för dig som inte läst Tankeläsaren och Monstrets Dotter!













Nästan tio år har gått sedan den sadistiska kung Leck mördades av Katsa, men hans rike Monsea är fortfarande i spillror. Bitterblue kämpar med rollen som drottning men vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. Hemligheter och mysterier från hennes fars tid finns kvar överallt och ingen vill prata med henne om det. Fast i sitt slott och dränkt i pappersarbete tror hon att hon kommer att bli tokig.
   Så hon skaffar en mantel att gömma sig i och börjar smyga ut i sin stad om nätterna. Där upptäcker hon hur mycket som verkligen finns att göra för att laga riket efter Lecks tyranni, och att alla inte är på hennes sida. Hon möter också två märkliga tjuvar som stjäl sådant som redan är stulet. Kanske kan de hjälpa henne reda ut mysteriet som är hennes land?

Sista boken i trilogin utläst och jag har äntligen lyckats avsluta en serie istället för att påbörja en ny. Woho! Jag kan glädja er alla med att säga att även om boken kretsar kring en ny huvudperson, Bitterblue (ni minns väl henne från första boken?) så återvänder massor av de gamla karaktärerna och spelar en central roll i historien. De var precis som jag mindes dem och var ofta med för att lätta upp stämningen som annars lätt hade kunnat bli väldigt tung och deprimerande.

Till skillnad från seriens tidigare huvudpersoner, Katsa och Flamma, har Bitterblue inte någon cool kraft och är, sin drottningtitel till trots, en väldigt vanlig flicka med kärleksbekymmer och fruktansvärda barndomstrauman att ta sig förbi och hon har inte en aning om hur man ska regera ett kungarike. Hennes förvirring och förtvivlan men även hennes envishet och ovilja att ge upp skapade en stark huvudperson, men trots det kunde jag reta mig lite på henne till och från. Ibland betedde hon sig allmänt konstigt, och ibland var hon väldigt självisk och nästan lite elak mot människorna runt omkring sig. Jag antar att det var ett sätt för Cashore att visa att det ju faktiskt rör sig om en drottning med massor av makt att göra som hon vill, men det var irriterande. Tack och lov att hon växte som person och fick en del insikter mot slutet, annars hade det dragit ner på betyget.

Handlingen fokuserar mest på hur Bitterblue försöker förstå sig på sitt eget rike, uppblandat med lite romantiskt drama. Precis som i de två tidigare böckerna är det ganska långsamt och detaljerat berättat, utan mycket action eller speciellt många fantasyelement. Det enda som som får det att kännas som en fantasy är att det utspelar sig i en annan värld och att vissa människor har speciella förmågor. När jag öppnade första boken i serien gjorde detta mig besviken eftersom jag hoppades på drakar, trollkarlar och alver, men nu när man vet vad det är för sorts bok tycker jag mycket bättre om den. Cashore har byggt upp sina kungariken från grunden och skapat en trovärdig och spännande värld att utforska.

Trots en bra avrundning så känns det lite oavslutat, speciellt vad gäller romansen. Det finns fortfarande mycket att upptäcka i den här märkliga världen och jag hoppas att Cashore kanske ger sig på att skriva ytterligare en uppföljare i framtiden.


Boktrailer för alla tre böckerna:

2 kommentarer:

  1. Sv. Ska faktiskt börja läsa den nu. :) Eller har läst några sidor. :) Jag hoppas jag ska gilla boken också.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig om att de gamla karaktärerna lättade upp! Jag blev lite förvånad över hur stor del Giddon spelade i det hela, han var ju faktiskt rätt viktig! Och precis som du så hoppas jag på en uppföljare ;D Cashore har verkligen skapat en värld där jag kan tänka mig att många fler intressanta berättelser kan äga rum :)

    SvaraRadera