söndag 31 mars 2013

Filmrecenssion: The Host

Jag hade egentligen inte tänkt se The Host på bio, av den enkla anledningen att den inte visas där jag bor (förbannade småstads-biografer). Men när sedan recensioner började droppa in lite varstans kunde jag inte hålla mig längre. Så det blev inköp av biobiljett och mer än en timmes bilresa till Göteborg. Var det värt det? Ja. Ja det var det.


Stephenie Meyer och jag har en konstig relation. Jag tycker inte alls om Twilight-böckerna, men The Host, Genom dina ögon på svenska, hör till en av mina favoritböcker. Vissa irriterande Meyer-aspekter, som en onödigt utdragen handling och överbeskyddande killar, finns fortfarande där, men det är inte tillräckligt för att dra ner helthetsintrycket av en grymt bra bok som tar upp grymt viktiga frågor. Jag kan nog ärligt säg att Genom dina ögon ligger på min topp-tio-lista av favoritböcker.

Jag behöver väl knappast säga att jag var mega-nervös inför filmen? Innan jag såg trailern var förväntningarna låga, men den såg så lovande ut att alla mina förhoppningar gick i taket. Väl i biosalong satt jag som på nålar av förväntning. Var filmen bra då? Ja. Inte riktigt så bra som jag hoppats, men den gjorde definitivt boken rättvisa. Nästan alla viktiga scener från boken fanns med (vilket är ganska anmärkningsvärt eftersom boken är över 600 sidor) och de hade bara kortats ner och gjorts lite enklare. Vissa saker hade jag dock velat se mer av, som Kyle. Nu fick han nästan ingen plats alls. Fast jag förstår varför han togs bort eftersom filmen redan är över två timmar och fungerar väldigt bra som det är.

Precis som med boken så är jag nästan lite förvånad över att säga att jag uppskattar triangeldramat (eller fyrkantsdramat kanske man ska kalla det?). Det är väldigt fint och romantiskt och jag tycker att skådespelarna har riktigt bra kemi. Sen var det lite synd att frågorna gällande vem Wanda är och hennes egentliga relation till de båda killarna inte fick lika mycket plats som i boken. De touchades lite i en scen, men inte mycket mer.
   Wanda utvecklades som huvudperson och Saorise Ronan gjorde ett bra jobb med ett porträttera henne (fast jag föreställde mig henne alltid med svart hår. Någon annan som gjorde det?) och hennes relation med Melanie utvecklades på ett fint sätt den också, även om Melanies "tankeröst" kunde kännas lite skrattretande ibland. Faktiskt så var jag nöjd med de flesta skådespelarvalen, utom Jamie. Skådespelaren är det väl inget fel på, han är duktig, men det var bara inte Jamie. Jamie ska vara i tretton-fjortonårsåldern, inte typ tio! Nej, jag fick bara helt fel känsla av honom.

Miljöerna är väldigt vackra och imponerande, samhällsfrågorna som det hintas lite om är viktiga och soundtracket är riktigt maffigt (låten som spelas vid eftertexten, Radioactive, har varit en av mina favoritlåtar ända sen jag såg filmtrailern för första gången). Framförallt är filmen underhållande och gör boken rättvisa. En av de bättre filmatiseringarna skulle jag vilja säga.




Filmtrailer:

2 kommentarer:

  1. Jag har inte läst boken än, av den enkla anledningen att jag inte gillar Twilight. Syrran har försökt få mig att läsa boken och sagt att den är riktigt bra. Var och såg filmen i fredags, och jag tycker den är riktigt bra, lite av en ny favorit. :)Dels för att jag tycker om filmen, dels för att Jake Abel spelar Ian så bra. Och nu är jag sugen på att läsa boken också. :)

    SvaraRadera
  2. Jag gillar inte heller Twilight och var därför tveksam till Genom dina ögon, men jag tycker mycket om den boken och har läst den några gånger. Den går inte en jämföra med Twilight, så mycket bättre.
    Ville att det skulle bli film redan första gången jag läste boken och nu har jag filmen. De har ju ändrat och tagit bort ganska mycket, men jag tycker att den är riktigt bra den också. Men jag hade gärna velat se lite mer om relationen ellan Wanda/Ian/Jared. Det kommer ju inte alls fram på samma sätt som i boken.

    SvaraRadera