lördag 9 februari 2013

En sekund i taget av Sofia Nordin

En sekund i taget
Titel: En sekund i taget
Serie: -
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3/5
Genre: post apokalyps
Sidantal: 194
 
Tack Rabén & Sjögren för rec-exet!















Allting gick så fort. Ena dagen hade Hevig just börjat i högstadiet, nästa rusar hon nerför trapporna i ett mörklagt hus, flyr från fasan i sin lägenhet. Alla är döda. Hennes mamma. Pappa. Lillebror Ludvig. Bästa kompisen Lydia. Hela skolan, alla grannar, alla i hela världen. Bara Hedvig finns kvar, bara hon överlevde febern som dödade alla på bara några dagar.
   Hon kan inte vara kvar i stan längre, inte bland alla lik, så hon tar sig till skolan, hämtar tält och andra överlevnadssaker från förråden och beger sig sedan ut i skogen, utan hopp och utan mål. Men snart kommer idén: det finns en liten gård dit klassen åkte ibland, med några kor och hästar och får och höns. Hedvig tar sig dit, försöker vänja sig vid att mjölka varje dag och ta upp potatis ur grönsakslandet. Saker och ting börjar kännas hopplösa. Är det så här det ska vara resten av livet? Det verkar så. Enda tills en annan överlevande, Ella, dyker upp...

En sekund i taget var mycket kortare än vad jag väntat mig, inte ens 200 sidor. I vanliga fall skulle det varit för kort, men det fungerar bra här. Historien fokuserar på Hedvigs dagliga liv, hur hon kämpar med sorgen, ensamheten, hur svårt det är att lära sig sköta en gård alldeles ensam utan att ha en aning om hur någonting fungerar. I en längre bok hade den här handlingen blivit tjatig och tråkig, men eftersom En sekund i taget är så kort så lyckas den hålla uppe intresset från första till sista sidan.

De flesta post apokalyptiska böcker fokuserar mest på action, på strider mellan överlevande och vandringar i föröda landskap. En sekund i taget är mera lågmäld i sitt berättande. Vi får se hur Hedvig hanterar sitt nya liv, vi får leta oss in i vartenda skrymsle i hennes tankar. Hon kändes som en bra huvudperson, som den där vanliga trettonåriga tjejen som hamnar i en situation som gör henne allt annat än vanlig. Hon blir smart och praktisk och lite irriterande ibland på det där sättet som trettonåriga tjejer är, samtidigt som hon är helt förtvivlad över ensamheten och sorgen. Hennes reaktioner var äkta och sorgliga men samtidigt intelligenta, hon gav inte bara upp utan kämpade vidare mellan sammanbrotten.

Tyvärr blir annat lidande mellan Hedvigs fina karaktär och de djupa, viktiga tankarna om livet och döden. Själva katastrofen kändes väldigt luddig. Så vitt jag förstod så blev alla sjuka och dog på typ en dag. I hela världen. Inga nyhetsanslag hann sändas, inga butiker hann plundras, ingen panik och inga upplopp. Någon kunde få för sig att gå ut med soporna och dö på väg till soptunnan. Helt ärligt så kändes det ganska orealistiskt och lite som om författaren gjorde det lite väl lätt för sig. Berättelsen skulle handla om Hedvig och hennes liv efteråt, inte om döende människor och plundring och panik. Lite slarvigt tycker jag. Jag hade hellre sett att den blivit lite längre och gett lite plats åt världen bortanför Hedvig.

I det stora hela en bra bok. Känslosam och sorglig med ett tillräckligt avrundande slut (men jag skulle gärna se en uppföljare). En bra introduktion till dig som är nyfiken på post apokalyptiska böcker, och sen är det ju kul att den är skriven av en svensk författare också.


Boktrailer:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar