torsdag 24 januari 2013

Juliet Immortal av Stacey Jay

Juliet Immortal (Juliet Immortal, #1)Titel: Juliet Immortal
Serie: Juliet Immortal #1
Författare: Stacey Jay
Förlag: Delacorte Press
Betyg: 3/5
Genre: fantasy, romantik, retelling, paranormal romance
Sidantal: 306














Juliet Capulet - ja, den Juliet - är tillbaka på jorden igen. Sjuhundra år har gått sedan den ödesdigra dagen då hon mördades av sin stora kärlek, Romeo Montague. Han spillde hennes blod för att själv köpa sig evigt liv hos de ondskefulla Mercenaries, omedveten om att Juliet räddades för att bli en kämpe för kärleken.
   Under sjuhundra år har Juliet och Romeo tagit kroppar i besittning och kämpat mot varandra som dödsfiender; Juliet för att förena själsfränder, Romeo för att få själsfränderna att offra varandra i ondskans namn.
   Nu har de än en gång mötts, men någonting är annorlunda den här gången. De är båda svagare än tidigare och blir hemsökta av fruktansvärda spöken från det förflutna. Trots detta kämpar Juliet för att förena sina båda själsfränder, men en sak hade hon inte räknat med: att hon själv skulle falla för en av dem...

Jag har varit väldigt nyfiken på att börja läsa retellings den senaste tiden, och efter att vi pratat om litteraturhistoria (däri inkluderat Shakespeares Romeo and Juliet) på både svenskan och engelskan i skolan så blev det så att jag beställde hem Juliet Immortal. Tyvärr var den inte riktigt så bra som jag hoppats (insta love någon?) men lite mysig var den ändå, med en del bra budskap gällande kärlek.

Mitt allra största problem är kärlek vid första ögonkastet mellan Juliet och kärleksintresset Ben. Först är de nära att kyssas när de känt varandra i bara några minuter (och ja, de var helt nyktra) och sedan utvecklades deras känslor för varandra alldeles för snabbt också efter det (spoiler: beredda att offra livet för varandra efter bara tre dagar? Nja, skulle inte tro att det händer speciellt ofta. Och slutet sedan... här är det så mycket insta love att jag bara vill banka huvudet i väggen). Vad jag däremot gillar lite bättre är att Juliet inte faller pladask för sin överväldigande (och orealistiska) känslor utan faktiskt tänker efter före. Hon må gå runt och beklaga sig över hur orättvist och hemskt allting är, men hon tänker i alla fall. Hon försöker göra det som är rätt för både sig själv och för andra. Dessutom förespråkar hon att man inte ska ge upp allt utan älska sig själv också för att kunna må bra. Kolla bara på det här citatet som beskriver precis vad jag stör mig på med den ursprungliga Romeo och Juliet pjäsen: 
"That horrible play. That contemptible, lying play he helped Shakespeare pen all those hundreds of years ago when he first twisted our story to fit his agenda. It worked far too well. Shakespeare’s enduring tragedy did its part to further the goals of the Mercenaries – glamorizing death, making dying for love seem the most noble act of all, though nothing could be further from the truth. Taking an innocent life – in a misguided attempt to prove love or for any other reason – is a useless waste."
Vad gäller handlingen så tycker jag om den. Idén med Mercenaries och Ambassadors känns annorlunda och häftig, även om den sedan blir lite väl typisk omöjlig kärlek/paranormal romance. Fram mot slutet avslöjades en del saker som jag inte alls trodde skulle hända och som var väldigt märkliga och förvirrande. Märkligt kan jag ta (märkligt är bra) men jag tycker inte om när det är förvirrande. Jag tycker att Jay kunde tagit sig lite mer tid med slutet, byggt på det lite mer och gjort det mindre förvirrande. De sista ca 50 sidorna var de mest spännande i hela boken, men Juliets sista kapitel förstörde lite granna. Hur som helst så var det en ordentlig cliffhanger som gör mig rätt så nyfiken på uppföljaren.

Jag vet inte säkert om jag ska läsa del två, Romeo Redeemed. Kanske någon gång i framtiden. Jag gillade ju trots allt Romeo. Han var visserligen ond, men hans karaktärsutveckling var mycket bättre än Juliets och han var definitivt en väldigt fascinerande karaktär. Men jag är rädd att den kommer innehålla samma extrema logiska luckor som Juliet Immortal (stor spoiler: först kunde hon prata helt utan problem samtidigt som någon försökte strypa henne, och sedan blir hon skjuten mitt i pannan men lever ändå i flera minuter, hinner säga sina sista ord och kan röra på sig innan hon dör. HON HADE EN KULA I HJÄRNAN. Om man har en kula i hjärnan så dör man. Omedelbart. Jag kände för att strypa författaren när jag läste det). Uh, jag hatar plot holes. Hatar hatar hatar.

En svag tre i betyg blir det (typ två och en halv egentligen)

2 kommentarer:

  1. hmm, jag måste verkligen ta tag i det här och börja läsa lite retellings! xD har velat det ett tag nu, men så mycket annat kommer imellan hela tiden!

    SvaraRadera
  2. Jag som tyckte att denna bok var så bra! Synd att det inte var en lika bra upplevelse för dig ''/ Och ja, det fanns vissa plot holes, men jag tänkte inte på det när jag läste, så det fungerade rätt bra ändå :P

    SvaraRadera