fredag 28 december 2012

Beta av Rachel Cohn

Beta (Annex, #1)
Titel: Beta
Serie: Annex #1
Författare: Rachel Cohn
Förlag: Hyperion
Betyg: 3/5
Genre: dystopi, science fiction
Sidantal: 331
Elysia är ingen människa, bara en kopia. Hon är en klon av en avliden tonåring, den allra första tonåriga klonen att bli såld och köpt. Nu lever hon tillsammans med familjen Bratton som deras sällskap och tjänare på paradisön Demesne. Bara de allra rikaste människorna har råd att resa till Demesne, där självaste luften och havet är specialtillverkade för att vara av yttersta kvalité. För att slippa mänskliga arbetare som kan tänka och säga emot tillverkas klonade tjänare utan känslor och egna önskningar.
   Problemet är bara att Elysia inte är som alla andra kloner. Sakta upptäcker hon att hon inte bara har ett smaksinne, hon har också minnen från människan hon klonades från och dessutom känslor. Om någon upptäcker hennes hemligheter kommer hon att bli märkt som misslyckad, och misslyckade kloner skickas tillbaka till labbet för att avrättas...
Här har vi ytterligare än av de många dystopier som publiceras just nu, och just den här lyckades locka mig mycket tack vare sitt superfina omslag. Så här efter att jag läst boken tycker jag änne mer om det, för det speglar verkligen bokens handling. Så väldigt fint och vacker, men samtidigt väldigt obehagligt på något svårbeskrivligt sätt.
För det är nog så jag skulle beskriva Beta: vacker och långsam vid första anblicken, med Elysias naiva och oförstående röst som förklarar allting på ett väldigt oskyldigt sätt även om det mesta inte är speciellt oskyldigt. Allteftersom man läser kryper sedan obehaget in; man förstår att Demesne inte är paradiset det utlovas att vara, att dess invånare inte är så lyckliga och rara som de först verkar och att Elysias tillvaro kan sluta väldigt illa. Klonern behandlas inte precis elakt (det är ju inte så att folk går runt och slår dem) och först tror man att de är nöjda med sin känslolösa tillvaro, men efterhand får man större inblick i vad de tycker och hur folk verkligen beter sig mot dem. Men det är ingen speciellt snabb och actionfylld bok. Obehaget beskrivs inte genom kulsprutor och blodiga strider utan genom subtila hintningar som sakta blir allt större.
Samtidigt är det också något med Cohns språk som känns både vackert och lite läskigt. Hon använder väldigt annorlunda ordval i många fall och det var en hel del ord jag aldrig hört förut. Jag tyckte att det var knepigt och jobbigt i början, men kom in i det snabbt och gillade hur det bidrog mycket till den vackra/obehagliga stämningen. Cohn var dessutom väldigt duktig på det här med tvister. Vissa saker var väldigt förutsägbara, men andra händelser var långt mycket mörkare och mer skruvade än man väntar sig av en YA-bok och därför också ganska chockerande.
Elysia är en annorlunda huvudperson. Jag är glad att Cohn tog risken att skriva boken ur en klons synvinkel, vilket måste ha varit knepigt med tanke på att de inte känner så mycket (eller i många fall inget alls). I början är Elysia väldigt naiv och har inte mycket känslor alls, men det blir ändå inte tråkigt att läsa om henne. Allteftersom storyn växer blir hon smartare, mer känslosam och mycket mörkare. I det stora hela gillade jag henne, men några beslut hon tog i bokens sista kapitel förstörde väldigt mycket för mig (spoiler: först beklagar hon sig hur mycket som helst över att hon fortfarande inte är helt fri och får bestämma över sig själc och vem hon vill vara med, men sen går hon ändå och gör precis som hon blir tillsagd och blir tillsammans med en kille hon alldeles nyss påstod att hon hatar och struntade fullständit i stackars Tahir. Nej, det gillade jag inte alls).
   Sen var jag inte helförtjust i hela romansen heller. Jag förstod inte alls hur Elysia kunde vara så oerhört attraherad av en kille som inte brydde sig ett dyft om henne, och att hon ville ha en relation som var så enbart fysisk och inte alls romantisk. Den blev bättre efter tag och efter några kapitel tyckte jag faktiskt att de passade ganska bra ihop.
Jag hade tänkt ge Beta en fyra i betyg, men trots att jag gillade språket och karaktärerna och överraskningarna och hela stämningen på Demesne så sabbade verkligen Elysias beteende i slutet typ allt, så det får bli en trea. Men jag längtar väldigt mycket efter uppföljaren för det finns massor av frågor jag vill ha svar på och jag vill utforska mer av Cohns dystopiska värld.
Boktrailer

2 kommentarer:

  1. Denna är jag sugen på att läsa!

    SvaraRadera
  2. Den här vill jag läsa :) (ännu en på listan haha)

    SvaraRadera