söndag 18 november 2012

Mortal Coil av Derek Landy


Titel: Mortal Coil
Serie: Skulduggery Pleasant #5
Författare: Derek Landy
Förlag: Harper Collins Childrens Books
Betyg: 4/5
Genre: fantasy
Sidantal: 572 + bonusnovell på 26 sidor




Spoilervarning för er som inte läst de fyra tidigare delarna i serien!






Skulduggery är tillbaka i vår dimension, Valkyrie och Fletcher dejtar och hela den irländska magikervärlden är i kaos efter att Davina Marr sprängde Helgedomen och alla som befann sig inuti den. Nya ledare ska väljas och skurkar ska fångas och man kan tycka att detta vore nog för Valkyrie, men utöver det har hon en stor hemlighet som hon inte vågar berätta för någon, en hemlighet som mycket väl kan leda till världens undergång.
   Men när man trodde att inget kunde bli värre händer det som inte får hända: tvåtusen Remnants, ondskefulla själar som tar människor i besittning, flyr från sitt fängelse och sprider sig i landet. Plötsligt kan Valkyrie inte längre lita på någon, inte ens sina närmsta vänner...

Skulduggery Pleasant är en serie som ligger mig varmt om hjärtat. Jag läste om den första boken tidigare den här månaden och kom fram till att jag inte längre orkade vänta på nummer fem och läste den på originalspråk istället. Det här var första gången jag bytte från översatt till original mitt i en serie, men det var faktiskt ingen jättestor skillnad. En del saker, speciellt när det kommer till skämt, fungerar definitivt bättre på engelska, men jag avråder ingen från att läsa den svenska versionen.

Ju längre fram man kommer i den här serien desto mörkare blir det. Mortal Coil är längre än de tidigare delarna och definitivt dystrare och dessutom ganska sorglig på sina ställen. Vi får se nya sidor av huvudpersonerna, speciellt när det kommer till Valkyrie, och jag kan inte låta bli att häpna över hur mycket Landy lyckas få mig att tycka om en viss lönnmördare. I början är denna mördaren bara ondskefull och oslagbar som skurkar ofta är, men framåt slutet glimtar man personlighet och mänsklighet och de sista sidorna kom jag på mig själv att verkligen gilla honom (om ni undrar så är det inte Sanguine jag pratar om om, även om han också är cool men på ett mycket mindre sympatiskt sätt, utan Tesseract)

Men såklart är inte hela boken mörk och dyster (vem skulle orka läsa ut en 500+ tegelsten om allt bara var sorgligt och deprimerande?) utan Landy väger upp med sin egen speciella humor. Och jag älskar verkligen hans humor. Jag sitter och ler hela tiden och vid ett par tillfällen skrattade jag högt. Vanligtvis brukar jag inte ta med citat ur böcker jag läst, men med den här härliga humorn kan jag inte bara låta bli:

"I don't want to threaten you in your own home," Skulduggery said, "so if you'd like to step outside, I can threaten you there."

"I did not come here to be insulted."
"What, do you have somewhere special to go for that kind of thing?"

Corrival looked around. "So is this it? Is everyone here? Erskine, maybe you should start the ball rolling. I have places to go and things to do."
"Me?" Ravel asked. "Why do I have to start it? You're the most respected mage here. You start it. Or Skulduggery."
Skulduggery shook his head. "I can't start it. I don't like most of these people. I might start shooting."

Jag kan passa på att säga att om du inte tycker att något av ovanstående citat är det minsta roligt så är nog den här serien ingenting för dig, för varje sida är smockfull av dem.

Om jag ska nämna någonting negativt med boken så är det att det ibland blir lite för mycket av det goda. Hela boken är full med slagsmål och action, vilket jag uppskattar, men när en enda strid kan hålla på i flera sidor med noggranna beskrivningar av vem som slår vem var blir det lite trötsamt efter ett tag. Sedan, och jag skäms nästan över att säga det, så börjar humorn kännas lite gammal också. Egentligen så är den väl lika rolig som i första boken och som jag skrev ovan så log jag hela tiden när jag satt och läste, men detta var femte boken med precis samma sorts humor och samma sorts skämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar