onsdag 14 november 2012

Crashed av Robin Wasserman

Crashed (Cold Awakening, #2)
Titel: Crashed
Serie: Cold Awakening #2Författare: Robin Wasserman
Förlag: Simon Pulse
Betyg: 4/5
Genre: dystopi, science fiction
Sidantal: 440



Varning för spoilers för er som inte läst första boken, Skinned











Lia Kahn är död. Den nya Lia, kopian av Lia, är en robot, en mech, utstött av samhället och hatad av sig själv. Hon har lämnat sin familj och flyttat in tillsammans med en grupp andra mechs. Tillsammans försöker de skapa sig en dräglig tillvaro. De ger sig ut på självmordsuppdrag för att få en tillfällig rusch av känslor, något de annars måste klara sig utan i sin robottillvaro. De umgås och pratar men gör inte så mycket mer.
   Men sen händer något som förändrar allt. En terroristattack. Dussintals döda och de skyldiga är inga andra än hatfyllda mechs som vill starta krig mot människorna. Om Lia och hennes vänner tidigare var ogillade så är de nu fruktade och hatade. The Brotherhood, en grupp religiösa människor, försöker ta ifrån dem alla deras rättigheter och är på god väg att lyckas. Något måste göras innan alla mechs slutar som någon annans egendom.

Det var flera år sedan jag läste den förta boken i den här trilogin, och jag har inte känt någon större lust att plocka upp fortsättningen. Varför? Ja, jag tyckte att ettan var ganska seg och händelselös, något jag är en aning allergisk mot. Men så såg jag att den faktiskt fanns på biblioteket (mitt bibliotek har ett väldigt begränsat utbud av engelskspråkiga böcker) och bestämde mig för att läsa den till slut.

Och jag tyckte den var bra. Riktigt bra, faktiskt. I första boken gick det i stort sett bara ut på att Lia skulle lära sig handskas med sin nya tillvaro som mech, men nu när hon har gjort så börjar det faktiskt hända saker. Större delar av den mörka, dystopiska framtiden utforskars och det blir en del action med pistoler och explosiva material. Om du är en av dem som tyckte väldigt mycket om första boken så kan jag lugna dig och säga att de elementen fortfarande finns där och fortfarande tar upp övervägande delen av handlingen. Relationerna mellan Lia och andra mechs (det är inte speciellt mycket människor med i den här boken) är en viktig del och vi får faktiskt lite romans. Det är en del filosoferande om vad som är människa och vad som är liv, men inte så att det blir för mycket och man tröttnar. Det håller sig på en lagom mängd för att få en intresserad och för att man faktiskt ska fundera på saker och ting som vi ofta tar för givet.

Huvudpersonen, Lia, är ganska speciell bland dagens ungdomslitteratur. Hon är pessimistisk och sarkastisk och ganska elak ibland, och hon litar aldrig på andra utan tar hand om sig själv (även om det inte alltid slutar så bra...). Till skillnad från de flesta kvinnliga huvudpersonerna man möter idag faller hon inte inom det två huvudkategorierna: hon är inte en mesig liten tjej som egentligen är skitsnygg och som alla killar faller för (typ Bella Swan) och hon är ingen pojkflicka som inte bryr sig om popularitet och kläder och liknande (typ Katniss Everdeen). Lia är faktiskt den person som vi ofta ska hata i böcker: den superpopulära, bitchiga, blonda tjejen som alltid följer strömmen men vet vad hon själv vill.
   Hennes röst är underhållande och speciell och man får följa hennes utveckling från ytlig bitch till... lite mindre ytlig bitch. Trots att hon är kaxig och tuff så har hon en lite mjukare sida och bryr sig om sina vänner och är väldigt mån om att inte skada dem.

Vad som stör mig lite och som drar ner betyget är att det finns lite väl mycket velande. Är jag en robotkopia och den riktiga Lia död? Eller är jag den riktiga Lia i en robotkropp? Jag gillar inte velande, jag vill ha raka svar. Än så länge är jag inte säker på hur det ligger i till i frågan ovan, hoppas att jag får veta i tredje och sista boken.
   Sen tycker jag att boken är lite väld hård mot religion också. Alla religiös människor är inte mordbenägna galningar.


Trailer för förts boken, Skinned


Crashed finns med massor av olika omslag, till och med med en annan titel, Shattered

Crashed
Shattered

1 kommentar:

  1. Jag hatar det där omslaget... jag har aldrig sett det innan, men wow... det är svinfult xD

    SV: Jo, än så länge verkar den rätt bra :D Ser fram emot den, har redan börjat på första boken några sidor :D

    SvaraRadera