fredag 30 november 2012

Månadsrapport november



 
 Crashed (Cold Awakening, #2) Lästa böcker i november månad:

Skulduggery Pleasant - The end of the World (novell) av Derek Landy
Skulduggery Pleasant av Derek Landy (omläsning)
Crashed av Robin Wasserman
Mortal Coil av Derek Landy
Alice in the Country of Hearts vol. 1 av Hoshino Soumei
Fruktan av Charlie Higson
Skotten från Vildmarken av Angela Dorsey

Antal: 7    
Manga: 1
Novell: 1
Svenska: 3
Engelska: 4
Omlästa: 1
Favorit (om man inte räknar omlästa): Svårt att bestämma mig mellan Fruktan, Crashed och Mortal Coil... det får bli en delad förstaplats
Sämst: Alice in the Country of Hearts av Hoshino Soumei (den var inte dålig, men minst bra den här månaden)
Inte jättemycket den här månaden heller, men kan påpeka att jag avbrutit flera böcker eftersom jag påbörjat andra. Alice in the Country of Hearts vol. 2, Namnsdagsflickan och Exiled hamnade alla på on hold när jag fick hem två rec-ex (Divergent och Dödsritten) som jag längtat efter och började läsa direkt. Dessutom har jag påbörjat den mytomspunna City of Bones som typ alla verkar dyrka. Har läst nästan hälften och är inte förälskad än, men det kanske kommer.

torsdag 29 november 2012

Nya boktips!



Upptäckte att det var länge sedan jag hade ett gammalt vanligt, hederligt boktipsinlägg där jag helt enkelt plockar ett gäng titlar från min önskelista, så tyckte att det nog var på tiden att jag skrev ett. Varsågoda!

En sekund i taget av Sofia Nordin
Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig.
   Det finns faktiskt ingen. Alla är döda.
   Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen alla andra också.
   Elektriciteten är borta och det är så mörkt i trapphuset att jag inte ser var jag sätter fötterna, men jag springer ändå, bort. Stegen ekar mot väggarna. Ditt fel, ekar de. Ditt fel. Nej, stanna."
  
Så börjar Sofia Nordins tredje ungdomsroman. En gripande, otäck och väldigt intressant berättelse om Hedvig, vars hela familj dött i en mystisk feber. Hon lämnar lägenheten, vet inte om det finns några fler människor kvar i världen eller om hon är helt ensam kvar. På gatorna ligger det döda människor överallt, det är alldeles tyst. Hon cyklar till skolan, går till förrådet med friluftssaker, packar ner så mycket hon kan. Men vart ska hon ta vägen? Hon kommer på att skolan har en undervisningsgård med djur en bit utanför stan, dit beger hon sig. Och där bygger hon långsamt upp en tillvaro: hon lär sig elda i spisen, mjölka korna, och efter ett tag känns plötsligt allting ganska som vanligt. Även om skuldkänslorna över att ha lämnat sin familj, över att vara ensam kvar, är ständigt närvarande. Det går inte att tänka på. Det går inte heller att inte tänka på. Och hur ser framtiden ut, den långa raden av ensamma dagar? Det blir inte riktigt så illa som Hedvig först trott, en dag kommer en tjej till gården. Hon trodde också hon var ensam kvar. Tillsammans försöker de skapa en tillvaro mitt i den stora ovissheten. Ska det vara så här resten av livet?
Svensk post apokalyps, sånt ser man inte mycket av! Jag längtar väldigt mycket tills den här boken kommer ut i början av nästa år


Breathe (Breathe, #1)Breathe av Sarah Crossan

When oxygen levels plunge in a treeless world, a state lottery decides which lucky few will live inside the Pod. Everyone else will slowly suffocate.
   Years after the Switch, life inside the Pod has moved on. A poor Auxiliary class cannot afford the oxygen tax which supplies extra air for running, dancing and sports. The rich Premiums, by contrast, are healthy and strong. Anyone who opposes the regime is labelled a terrorist and ejected from the Pod to die.
   Sixteen-year-old Alina is part of the secret resistance, but when a mission goes wrong she is forced to escape from the Pod. With only two days of oxygen in her tank, she too faces the terrifying prospect of death by suffocation. Her only hope is to find the mythical Grove, a small enclave of trees protected by a hardcore band of rebels. Does it even exist, and if so, what or who are they protecting the trees from?

För många år sedan satt jag och min mamma och spekulerade i hur jorden skulle kunna gå under (det var precis i början av min ännu ihållande dystopi och post apokalyps period) och hon kom med förslaget att kanske syret skulle ta slut om alla träd dog. Jag var skeptiskt mot idéen och trodde aldrig att någon skulle få för sig att skriva en bok om det, men se här! Få se vem som har bäst fantasi, Sarah Crossan eller min mamma...


Ready Player OneReady player one av Ernest Cline

 It's the year 2044, and the real world is an ugly place.
   Like most of humanity, Wade Watts escapes his grim surroundings by spending his waking hours jacked into the OASIS, a sprawling virtual utopia that lets you be anything you want to be, a place where you can live and play and fall in love on any of ten thousand planets.
   And like most of humanity, Wade dreams of being the one to discover the ultimate lottery ticket that lies concealed within this virtual world. For somewhere inside this giant networked playground, OASIS creator James Halliday has hidden a series of fiendish puzzles that will yield massive fortune--and remarkable power--to whoever can unlock them.
   For years, millions have struggled fruitlessly to attain this prize, knowing only that Halliday's riddles are based in the pop culture he loved--that of the late twentieth century. And for years, millions have found in this quest another means of escape, retreating into happy, obsessive study of Halliday's icons. Like many of his contemporaries, Wade is as comfortable debating the finer points of John Hughes's oeuvre, playing Pac-Man, or reciting Devo lyrics as he is scrounging power to run his OASIS rig.
   And then Wade stumbles upon the first puzzle.
   Suddenly the whole world is watching, and thousands of competitors join the hunt--among them certain powerful players who are willing to commit very real murder to beat Wade to this prize. Now the only way for Wade to survive and preserve everything he knows is to win. But to do so, he may have to leave behind his oh-so-perfect virtual existence and face up to life--and love--in the real world he's always been so desperate to escape.
   A world at stake.
   A quest for the ultimate prize.
   Are you ready?


 Är inte omslaget riktigt coolt? Jag är riktigt nyfiken på den här boken


Under the Never Sky (Under the Never Sky, #1)
Under the never sky av Veronica Rossi
WORLDS KEPT THEM APART.
DESTINY BROUGHT THEM TOGETHER.
  

Aria has lived her whole life in the protected dome of Reverie. Her entire world confined to its spaces, she's never thought to dream of what lies beyond its doors. So when her mother goes missing, Aria knows her chances of surviving in the outer wasteland long enough to find her are slim.
   Then Aria meets an outsider named Perry. He's searching for someone too. He's also wild - a savage - but might be her best hope at staying alive.
   If they can survive, they are each other's best hope for finding answers


 Låter väldigt mycket som de flesta andra dystopier där ute, så den står inte högst på min lista. Någon som har läst? Vad tyckte ni??




Blood Red Road (Dust Lands, #1)Blood red road av Moira Young 

Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant sandstorms. The Wrecker civilization has long been destroyed, leaving only landfills for Saba and her family to scavenge from. That's fine by her, as long as her beloved twin brother Lugh is around. But when a monster sandstorm arrives, along with four cloaked horsemen, Saba's world is shattered. Lugh is captured, and Saba embarks on an epic quest to get him back.
   Suddenly thrown into the lawless, ugly reality of the world outside of desolate Silverlake, Saba is lost without Lugh to guide her. So perhaps the most surprising thing of all is what Saba learns about herself: she's a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent. And she has the power to take down a corrupt society from the inside. Teamed up with a handsome daredevil named Jack and a gang of girl revolutionaries called the Free Hawks, Saba stages a showdown that will change the course of her own civilization.

  Blod red road finns också på svenska under titeln Blodröd väg för de som inte gillar att läsa på engelska.

tisdag 27 november 2012

Skotten från vildmarken av Angela Dorsey

 
Titel: Skotten från Vildmarken
Originaltitel: Spring of the Poacher´s Moon
Serie: Gåvan #2
Författare: Angela Dorsey
Illustrationer: Jennifer Bell
Förlag: Pollux
Betyg: 3/5
Genre: hästar, övernaturligt
Sidantal: 152
 
 
Läs mer om Angela Dorsey och hennes böcker HÄR
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tolvåriga Evy bor mitt ute i vildmarken tillsammans med sin mamma, sina hästar och en hund. Hon är hemskolad och har under hela sitt liv varit i stan en enda gång. Men det är inte så illa som det låter. Evy älskar lantlivet och inte minst älskar hon att ha en flock vilda hästar precis runt husknuten. För, ja, Evy är lite speciell - hon kan nämligen tala med hästar.
   Men Evys trevliga liv hamnar i fara när tjuvskyttar härjar i skogen, en misstänksam skogsvaktare är henne i hasorna och hennes mamma håller hemligheter om både deras dåliga ekonomi och sitt mystiska förflutna.
 
Gammal favorit på återbesök! Jag mer eller mindre dyrkade Angela Dorseys Hästarnas Ängel serie när jag var lite mindre, och har varit lika förtjust i andra böcker jag läst av henne. Men det enda smidiga sättet att få tag på de här böckerna var att vara medlem i Pollux Hästbokklubb (som nuförtiden verkar heta PennyGirl... Pollux låter definitivt bättre) och när jag upptäckte att de enda polluxböckerna jag läste var Angelas insåg jag att det var dags att säga upp medlemskapet. Tyvärr innebar detta att jag inte längre fick hem mysiga och speciella hästböcker i brevlådan.
 
Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om hur alla hästböcker är så lika varandra, men att just Angela Dorseys böcker alltid har en lite övernaturlig twist. I den här serien är twisten att huvudpersonen Evy har förmågan att tala med hästar. Lite barnsligt kanske och inte speciellt logiskt, men mysigt och spännande på ett sätt som bara hästböcker för tolvåringar kan vara. Ibland behövs det lite mer lättlästa böcker mellan alla tegelstenar och då passar detta finfint. Dessutom finns det massor av fina illustrationer som lyser upp stämningen.
 
Men faktum kvarstår att storyn är ganska simpel och löser sig alldeles för lätt, att skurkarna är typsikt korkade och hjältinnan typsikt modig. Men jag ska inte klaga på Evy, hon är omtänksam, modig och smart och en bra förebild för småtjejer att se upp till. Men vänta dig inga stora, häpnadsväckande twister eller djupa karaktärer. Vill du däremot ha lite myspys mellan tegelstenarna och en originell hästbok, ta för dig!
 
 

måndag 26 november 2012

Fruktan av Charlie Higson



Titel: Fruktan
Originaltitel: The Fear
Serie: De levande döda #3
Författare: Charlie Higson
Förlag: Bonnier Carlsen
Betyg: 4/5
Genre: post apokalyps, zombies
Sidantal: 505

Varning för spoilers för dig som inte läst de två tidigare böckerna i serien, Fienden och Farsot!







DogNut och Courtney har bott ett helt år i sitt nya och relativt trygga hem i the Tower of London. Men det har också gått ett helt år sedan de mötte Brooke och sina andra gamla vänner senast. Tillsammans med några andra vänner bestämmer de sig för att gå på upptäcksfärd i det farliga London och leta efter sina kompisar.
   Men det är inte bara hungriga vuxna som lurar i stadens mörker utan också andra barn, och en av dem, David, som kallar sig för den nya kungen, har bestämt sig för att ro åt sig så mycket makt som möjligt, oavsett konsekvenserna. Dessutom har de vuxna börjat bli smartare, och mycket, mycket hungrigare...

Äntligen börjar tidslinjen och historien vävas ihop med händelserna från första boken! Hela andra boken satt jag hela tiden och undrade var är Maxie? Var är Blue? Vad har alla de här människorna med någonting att göra? Och nu när jag satt och läste sa det liksom klick. Händelserna kom ikapp det som hände i första boken och jag kände igen massor av småsaker och personer som jag nästan helt glömt av. Jag måste säga att Higson lyckats väl med att väva ihop sina historier (men det kan vara bra att bläddra igenom första boken innan du börjar läsa för att friska upp minnet - det fick jag göra).

Sen har Fruktan samma lite irriterande problem som de tidigare böckerna: jag stör mig en hel del på den allvetande berättarrösten. Det blir rörigt och lite opersonligt och känns helt enkelt inte rätt. Sen är det något med Higsons sätt att skriva också. Det känns liksom kantigt och får aldrig något riktigt flyt. Det är kommatecken där det ska vara punkter och vice versa och det finns ingen direkt stil. Det gör visserligen ingen skillnaden när det gäller historien, men som sagt så stör det flytet i läsningen (fast detta kan bero på översättningen, jag har inte läst någon av böckerna på originalspråk så jag vet inte)
   Sen kan jag tro att det är en taktik från författarens sida också. Att texten saknar finess gör den mörka historien mer rättfram, mer sorglig och, tja, mörkare. All fokus hamnar liksom på handlingen istället för på poetiska utsvävningar. Och med den allvetande berättarrösten så har man ingen direkt huvudperson, vilket gör att man alltid oroar sig för karaktärerna och aldrig vet vem som ska dö och vem som ska leva. Men oavsett vad så tycker jag att det är irriterande.

På tal om karaktärerna så är de absolut godkända. Trots att DogNut är ganska irriterande och lite omogen så fäster man sig vid honom och håller tummarna att allt ska gå bra för honom (spoiler: det gör det inte... snyft). Jag gillade Courtney men inte lika mycket, och bikaraktärerna kom man tyvärr aldrig speciellt nära. Sen tycker jag att det fanns lite för få starka tjejer med i berättelsen. Courtney beskrivs visserligen som en riktig slagskämpe och jag uppskattar att hon är med och försvarar sig i striderna istället för att gömma sig, men hon gnäller ständigt över sin olyckliga kärlek och att hon tycker att hon är tjock. Seriöst, jorden har gått under och zombies vill äta upp henne, och hon oroar sig för att hon är tjock? Det finns en tjej som är riktigt tuff men hon har en mycket liten roll och är av någon anledning en av de få karaktärer ur vars synvinkel man inte får läsa något.

 Jag märkte precis att den här recensionen ser ganska negativ ut så jag tänkte bara påpeka att det är en bra bok. Den är spännande och realistisk (okej, det är kanske inte så realistiskt att alla vuxna blir zombies, men barnens reaktioner är vettiga och deras chans att överleva också) och karaktärerna är bra de också.


torsdag 22 november 2012

Ny design!

Såhär i det dystra höstmörkret kom jag plötsligt på att det var länge sedan jag bytte header senast och att det kanske var dags för en uppfräschning av bloggen. Tänkte att jag skulle testa något nytt och klippte och klistrade ihop en salig blandning av handritat, photoshopritat och lite gamla hederliga fotografier.

Detta blev resultatet:

Om någon är nyfiken på originalskissen så ser den ut så här:

Som ni ser tog jag bort ljusstaken och kaffekoppen och bytte ut hunden, men temat är det samma.

Den gamla headern såg ut så här:


Så vad tycks? Försämring eller förbättring?

onsdag 21 november 2012

Omslagsspecial: Vingar

Här har vi ett gäng nya fina omslag, den här gången med temat vingar











Jag älskar det första omslaget, Growing Wings, så fint! Sen så är Halo, Above, The Second Sign... ja, det finns många fina omslag med temat vingar. Vilka är era favoriter?

Kom ihåg att du gärna får ge tips om teman på framtida specialer!

söndag 18 november 2012

Mortal Coil av Derek Landy


Titel: Mortal Coil
Serie: Skulduggery Pleasant #5
Författare: Derek Landy
Förlag: Harper Collins Childrens Books
Betyg: 4/5
Genre: fantasy
Sidantal: 572 + bonusnovell på 26 sidor




Spoilervarning för er som inte läst de fyra tidigare delarna i serien!






Skulduggery är tillbaka i vår dimension, Valkyrie och Fletcher dejtar och hela den irländska magikervärlden är i kaos efter att Davina Marr sprängde Helgedomen och alla som befann sig inuti den. Nya ledare ska väljas och skurkar ska fångas och man kan tycka att detta vore nog för Valkyrie, men utöver det har hon en stor hemlighet som hon inte vågar berätta för någon, en hemlighet som mycket väl kan leda till världens undergång.
   Men när man trodde att inget kunde bli värre händer det som inte får hända: tvåtusen Remnants, ondskefulla själar som tar människor i besittning, flyr från sitt fängelse och sprider sig i landet. Plötsligt kan Valkyrie inte längre lita på någon, inte ens sina närmsta vänner...

Skulduggery Pleasant är en serie som ligger mig varmt om hjärtat. Jag läste om den första boken tidigare den här månaden och kom fram till att jag inte längre orkade vänta på nummer fem och läste den på originalspråk istället. Det här var första gången jag bytte från översatt till original mitt i en serie, men det var faktiskt ingen jättestor skillnad. En del saker, speciellt när det kommer till skämt, fungerar definitivt bättre på engelska, men jag avråder ingen från att läsa den svenska versionen.

Ju längre fram man kommer i den här serien desto mörkare blir det. Mortal Coil är längre än de tidigare delarna och definitivt dystrare och dessutom ganska sorglig på sina ställen. Vi får se nya sidor av huvudpersonerna, speciellt när det kommer till Valkyrie, och jag kan inte låta bli att häpna över hur mycket Landy lyckas få mig att tycka om en viss lönnmördare. I början är denna mördaren bara ondskefull och oslagbar som skurkar ofta är, men framåt slutet glimtar man personlighet och mänsklighet och de sista sidorna kom jag på mig själv att verkligen gilla honom (om ni undrar så är det inte Sanguine jag pratar om om, även om han också är cool men på ett mycket mindre sympatiskt sätt, utan Tesseract)

Men såklart är inte hela boken mörk och dyster (vem skulle orka läsa ut en 500+ tegelsten om allt bara var sorgligt och deprimerande?) utan Landy väger upp med sin egen speciella humor. Och jag älskar verkligen hans humor. Jag sitter och ler hela tiden och vid ett par tillfällen skrattade jag högt. Vanligtvis brukar jag inte ta med citat ur böcker jag läst, men med den här härliga humorn kan jag inte bara låta bli:

"I don't want to threaten you in your own home," Skulduggery said, "so if you'd like to step outside, I can threaten you there."

"I did not come here to be insulted."
"What, do you have somewhere special to go for that kind of thing?"

Corrival looked around. "So is this it? Is everyone here? Erskine, maybe you should start the ball rolling. I have places to go and things to do."
"Me?" Ravel asked. "Why do I have to start it? You're the most respected mage here. You start it. Or Skulduggery."
Skulduggery shook his head. "I can't start it. I don't like most of these people. I might start shooting."

Jag kan passa på att säga att om du inte tycker att något av ovanstående citat är det minsta roligt så är nog den här serien ingenting för dig, för varje sida är smockfull av dem.

Om jag ska nämna någonting negativt med boken så är det att det ibland blir lite för mycket av det goda. Hela boken är full med slagsmål och action, vilket jag uppskattar, men när en enda strid kan hålla på i flera sidor med noggranna beskrivningar av vem som slår vem var blir det lite trötsamt efter ett tag. Sedan, och jag skäms nästan över att säga det, så börjar humorn kännas lite gammal också. Egentligen så är den väl lika rolig som i första boken och som jag skrev ovan så log jag hela tiden när jag satt och läste, men detta var femte boken med precis samma sorts humor och samma sorts skämt.

lördag 17 november 2012

Filmatiseringar att se fram emot!

(klicka på den svenska titeln för att se min recension, den engelska  för att se bokens goodreads-sida)
Boken var riktigt bra, men jag var, som man oftast är, misstänksam mot filmatiseringen, för vem kan göra en zombieromans utan att få det att bli löjligt? Men nu har trailern kommit och det ser riktigt lovande ut! Tydligen ska det bli en komedi. Boken är ganska allvarlig, men jag kan definitivt tänka mig den som komedi!

Jag kan inte klä i ord hur rädd jag är att för att se den här boken som film. Boken är vacker och romantisk och full med utomjordingar, och visst, det kan jag tänka mig, men sen är det den där lilla detaljen om att Melanie och Wanda faktiskt har långa samtal med varandra inuti sitt huvud. Hur ska man visa det på en film? Berättarröster blir sällan bra, speciellt inte om de båda personerna har samma röst. Trailern ser lovande ut, men man får inte se hur samtalsproblemet har blivit löst (om det ens blivit det...)


 Till skillnad från alla andra miljoner människor (speciellt bokbloggare) så har jag faktiskt inte läst City of Bones ännu, men igår påbörjade den. Hittills är jag på kapitel fem och den verkar helt okej, men ganska lik de flesta andra paranormal böcker man ser precis överallt. Filmtrailern verkar hur som helst lovande, och ser precis lagom spännande och demonfylld ut för att passa mig.

 

Ytterligare en bok som jag inte har läst, men efter att ha sett filmtrailern blev jag väldigt nyfiken. Men den verkar rätt så rörig och om jag har förstått det rätt så är boken uppbyggd av flera löst sammankopplade noveller. Verkar lite svårt att göra en film på det sättet, men filmskaparna kanske är riktigt duktiga och gör ett mästerverk?

Tysk film baserad på en tysk bok, woho! Lite kul med något annat än amerikanskt för en gångs skull. Jag har ju faktiskt läst tyska och blev glatt överraskad när jag fattade all texten i trailern (det var inte speciellt mycket repliker). Boken har jag inte läst än, men det kanske vore värt att ge den ett försök på originalspråk?
 



Vet ni några fler bokbaserade kommande filmer som det kan vara värt att längta efter? Tispa gärna!

onsdag 14 november 2012

Crashed av Robin Wasserman

Crashed (Cold Awakening, #2)
Titel: Crashed
Serie: Cold Awakening #2Författare: Robin Wasserman
Förlag: Simon Pulse
Betyg: 4/5
Genre: dystopi, science fiction
Sidantal: 440



Varning för spoilers för er som inte läst första boken, Skinned











Lia Kahn är död. Den nya Lia, kopian av Lia, är en robot, en mech, utstött av samhället och hatad av sig själv. Hon har lämnat sin familj och flyttat in tillsammans med en grupp andra mechs. Tillsammans försöker de skapa sig en dräglig tillvaro. De ger sig ut på självmordsuppdrag för att få en tillfällig rusch av känslor, något de annars måste klara sig utan i sin robottillvaro. De umgås och pratar men gör inte så mycket mer.
   Men sen händer något som förändrar allt. En terroristattack. Dussintals döda och de skyldiga är inga andra än hatfyllda mechs som vill starta krig mot människorna. Om Lia och hennes vänner tidigare var ogillade så är de nu fruktade och hatade. The Brotherhood, en grupp religiösa människor, försöker ta ifrån dem alla deras rättigheter och är på god väg att lyckas. Något måste göras innan alla mechs slutar som någon annans egendom.

Det var flera år sedan jag läste den förta boken i den här trilogin, och jag har inte känt någon större lust att plocka upp fortsättningen. Varför? Ja, jag tyckte att ettan var ganska seg och händelselös, något jag är en aning allergisk mot. Men så såg jag att den faktiskt fanns på biblioteket (mitt bibliotek har ett väldigt begränsat utbud av engelskspråkiga böcker) och bestämde mig för att läsa den till slut.

Och jag tyckte den var bra. Riktigt bra, faktiskt. I första boken gick det i stort sett bara ut på att Lia skulle lära sig handskas med sin nya tillvaro som mech, men nu när hon har gjort så börjar det faktiskt hända saker. Större delar av den mörka, dystopiska framtiden utforskars och det blir en del action med pistoler och explosiva material. Om du är en av dem som tyckte väldigt mycket om första boken så kan jag lugna dig och säga att de elementen fortfarande finns där och fortfarande tar upp övervägande delen av handlingen. Relationerna mellan Lia och andra mechs (det är inte speciellt mycket människor med i den här boken) är en viktig del och vi får faktiskt lite romans. Det är en del filosoferande om vad som är människa och vad som är liv, men inte så att det blir för mycket och man tröttnar. Det håller sig på en lagom mängd för att få en intresserad och för att man faktiskt ska fundera på saker och ting som vi ofta tar för givet.

Huvudpersonen, Lia, är ganska speciell bland dagens ungdomslitteratur. Hon är pessimistisk och sarkastisk och ganska elak ibland, och hon litar aldrig på andra utan tar hand om sig själv (även om det inte alltid slutar så bra...). Till skillnad från de flesta kvinnliga huvudpersonerna man möter idag faller hon inte inom det två huvudkategorierna: hon är inte en mesig liten tjej som egentligen är skitsnygg och som alla killar faller för (typ Bella Swan) och hon är ingen pojkflicka som inte bryr sig om popularitet och kläder och liknande (typ Katniss Everdeen). Lia är faktiskt den person som vi ofta ska hata i böcker: den superpopulära, bitchiga, blonda tjejen som alltid följer strömmen men vet vad hon själv vill.
   Hennes röst är underhållande och speciell och man får följa hennes utveckling från ytlig bitch till... lite mindre ytlig bitch. Trots att hon är kaxig och tuff så har hon en lite mjukare sida och bryr sig om sina vänner och är väldigt mån om att inte skada dem.

Vad som stör mig lite och som drar ner betyget är att det finns lite väl mycket velande. Är jag en robotkopia och den riktiga Lia död? Eller är jag den riktiga Lia i en robotkropp? Jag gillar inte velande, jag vill ha raka svar. Än så länge är jag inte säker på hur det ligger i till i frågan ovan, hoppas att jag får veta i tredje och sista boken.
   Sen tycker jag att boken är lite väld hård mot religion också. Alla religiös människor är inte mordbenägna galningar.


Trailer för förts boken, Skinned


Crashed finns med massor av olika omslag, till och med med en annan titel, Shattered

Crashed
Shattered

torsdag 8 november 2012

This or That?

Beate från BokBeates bokblogg har taggat mig med denna roliga lilla 'This or That?' enkäten, så nu ska ni få lite smått ointressant fakta om mig, enjoy!

1. Ljudbok eller bok i handen?
Bortsett från en gång i sexan när vi lyssnade på ljudbok i klassen (och då hade jag redan läst boken, det var Vargbröder <3) så har jag aldrig lyssnet på ljudbok, så jag säger bok i handen.

2. Pocket eller inbunden?
Utan tvekan inbunden. Jag är lite av en samlare (jag vet, slöseri med pengar, men jag kan inte låta bli...) och köper böcker för att jag vill att de ska hålla länge, och pockets är alldeles för ömtåliga. När jag har läst ut dem är de inte alls lika fina som när jag köpte dem. Synd bara att inbundna är så dyra...

3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Ficton/non fiction)
Påhittat! Verklighetsbaserat har en tendens att tråka ut mig.

4. Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter, Twilight var alldeles för mycket överdriven romans och för lite action för min smak.

5. Fantasyvärld eller vår värld?
Fantasyvärld, av samma anledning som jag föredrar fiction framför non fiction, det är helt enkelt mer spännande.

6. Kindle, iPad eller annat?
Som sagt är jag inte jätteförtjust i e-böcker, men just nu läser jag på en Kindle-app så jag säger väl det.

7. Låna eller köpa böcker?
Köpa! Jag är alldeles för duktig på att slösa pengar på saker jag egentligen inte behöver...

8. Bokhandlar eller online?
Bokhandlar är ju mycket mysigare och roligare, men att handla online är billigare, vilket är viktigt för en samlare som jag. Men jag tycker fortfarande om att gå in och titta.

9. Ensamstående bok eller trilogi?
Jag har inget rakt svar på den frågan. Det beror helt på boken/serien. Helst vill jag variera mig mellan de två sorterna.

10. Tjock bok eller kort bok?
Jag har uselt tålamod, så jag säger kort.

11. Romans eller action?
Action! Men gärna uppvägt med lite romans så att det inte blir enformigt.

12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Mysa under filt, jag har faktiskt aldrig gillat att sola. Jo, jag vet, jag är skum.

13. Varm choklad eller latte?
Kaffe av diverse sorter är inget för mig, men choklad är ljuvligt.

14. Läsa recensioner eller bilda en egen uppfattning?
Kan man säga båda? Jag läser nästan alltid recensioner innan jag köper en bok, men när jag väl läst den så har jag alltid egna tankar om vad jag tyckte om den.


Så, det var allt. Jag taggar den fina lilla bloggen BokParadis

måndag 5 november 2012

Skulduggery Pleasant av Derek Landy



Titel: Skulduggery Pleasant
Originaltitel: Skulduggery Pleasant
Serie: Skulduggery Pleasant #1
Författare: Derek Landy
Förlag: B Wahlströms
Betyg: 4/5
Genre: fantasy, mysterium
Sidantal: 350











När tolvåriga Stephanie Edgleys morbror Gordon dör tänker hon inte så mycket på det. Han var visserligen hennes favoritsläkting, men han dog en fridfull död medan han gjorde det han älskade; skrev på en av sina skräckromaner.
   Men Gordons romaner visar sig vara något annat än uppdiktade historier, och detta tvingas Stephanie förstå när hon ärver sin morbrors hus och förmögenhet och plötsligt jagas skurkar med magiska krafter. Till hennes räddning kommer Skulduggery Pleasant, en detektiv med magiska krafter... som dessutom är död och består av bara ben.
   Tillsammans försöker Stephanie och Skulduggery ta reda på varför Gordon dött, vem som är skyldig och vad de är ute efter. För detta kan handla om mer än bara Stephanies familjs hemligheter, det kan handla om hela världens överlevnad...

Första gången jag såg Skulduggery Pleasant boken var för några år sedan (jag tror jag gick i sjuan eller åttan) innan jag upptäckt det underbara med science fiction och läste nästan enbart fantasty. En kompis till mig hade köpt den på bokrean och hade med sig den till skolan, och från första ögonblicket blev jag genast förälskad. Jag tjatade och bönade i dagar att få låna den av henne, men hon ville inte att jag skulle läsa ut den innan hon gjort det själv. Men hon läste så långsamt, och jag klarade inte av att vänta så länge (den var ganska ny också så på biblioteket fanns den inte heller...) så tillslut lyckades jag övertyga henne att låna mig den en enda dag så att jag inte skulle hinna läsa ut den. Jag satt uppe hela natten och läste för att hinna färdigt innan jag skulle bli tvungen att lämna tillbaka den i skolan nästa dag (tåls att påpeka att jag inte läser speciellt snabbt heller, jag ligger faktiskt en bit under medelhastighet. Märkligt va?). Och, surprise, jag älskade den!

Nu har jag alltså läst om den, för det finns inte mycket bättre än att läsa om en gammal favorit när man befinner sig mitt i en lässvacka. Landy lyckas alltid få mig att skratta och le med sina smarta, sarkastiska och coola karaktärer. Detta är verkligen min typ av humor. Stephanie och Skulduggerys dialoger är underbara, och de är två av mina toppfavoriter bland huvudpersonerna i alla böcker jag läst. Bortsett från att de är roliga så är de också smarta och handlingskraftiga, och trots att Stephanie inte vet mycket om magi och självförsvar så blir hon aldrig gnällig eller ger upp när saker och ting blir jobbiga, hon bara kämpar till sista blodsdroppen. Hon tänker själv innan hon lyder en order och hon försöker alltid hälpa andra. Ett riktigt föredöme för alla unga tjejer (och killar också) där ute jämfört med alla hjälplösa tjejer i dagens paranormal romance.

Men vid en del tillfällen blir dialogen lite väl mycket. Den är alltid rolig och genomtänkt, men ibland känns det lite som i en serietidning när hjälten och skurken står och drar elaka skämt om varandra mellan slagen i slagsmålet. Det funkar inte så i verkligheten. Om man är mitt i en strid på liv och död eller precis ska torteras så skulle jag knappast tro att man tar sig tid att håna motståndarens klädstil.
   Sen tvivlar jag också att Stephanie i verkligheten skulle få följa med på äventyret. Hon är tolv, hon har ingen träning i magi eller självförsvar och måste skyddas. Det var helt enkelt ganska korkat och oansvarigt av Skulduggery att blanda in henne och knappt försöka hindra henne från att hamn i diverse livhotande situationer.

En rolig, spännande och actionspäckad bok som är varmt rekommenderad till alla fantasyälskare!

Om man googlar lite så kan man hitta en hel massa superimponerande bilder på karaktärerna...



Jag blir så avundsjuk! Tänk att kunna teckna så fint

söndag 4 november 2012

Filmrecension: Pandorum


Hoppet är slut. Över 20 miljarder människor befolkar nu planeten jorden och resurserna är på väg att ta slut helt. Som ett sista desperat försök att rädda mänskligheten skickas skeppet Elysium ut i universum - och det finns ingen returbiljett för besättningen. På väg mot den hittills enda upptäckta jordlika planeten, Tanis, med en last på 60 000 bär den med sig människans sista chans. Men saker och ting går inte som det är tänkt.
   När Bower vaknar ur hypersömnen vet han inte hur länge han har sovit. En stor del av hans minnen är borta och det finns ingen där som kan förklara vad det är som händer. Strömmen flackar av och på, dörrarna går inte att öppna och ute i korridorena stryker fruktansvärda varelser omkring, beredda att göra vad som helst för att överleva...

Detta är en av mina favoritfilmer, både bland skräckisar och bland alla filmer jag överhuvudtaget sett. Den är, som ni säkert förstår på handlingen, en sci-fi skräck, lite i stil med klassikern Alien (ni har väl sett Alien va? Annars måste jag be er att genast lämna den här sidan och gå och titta på den. Underbar film). 

Pandorum då. Den är klaustrofobisk på ett sätt som får det att krypa i skinnet, och för alla som är mörkrädda (typ jag) så kryper det lite extra. Sen finns det ju såklart massor av monster som bäst kan beskrivas som rymdzombies och de gör allt extra skrämmande, ger hoppa till effekter och skrämmer fullkomligt vettet ur en. Jag skulle inte vilja möta en av dem i en mörk gränd, eller någonstans alls faktiskt.

Men det finns massor av rymdskräckisar, så vad är det som gör att jag älskar just Pandorum? Ja, personligen älskar jag slutet. Vanligtvis avskyr jag skräckfilmsslut, men det här har något extra, (spoiler: alla dör inte och gör en superdeprimerad) och ger lite hopp utan att bli orealistiskt.
   Sen har den en del intressant tvister också. Den är ingenting i jämförelse med the Cabin in the Woods, så bara man har hyfsat mycket fokus så borde man förstå vad som händer. Vissa tvister lyckas lura en ordentligt och slutet är rätt så överraskande (sen finns det säkert dem som listar ut allt i förväg, men då tänker man för mycket och borde satsa på mer komplicerade filmer som utmaning).

Men allt är ju inte frid och fröjd såklart. Det finns plot holes som retar mig (hur kunde den där tjejen springa omkring på skeppet i sex månader utan att möta någon, men så fort Bower dyker upp lyckas han samla ihop ett gäng på fem pers?) och det skakiga och liksom stela kameraarbetet varje gång varelserna/monsterna kom i bild var retligt och fick det att kännas som någon form av dataspel.

En mycket stark fyra blir det i alla fall (jag är väldigt snål med mina toppbetyg och hatar luckor i handlingen). Mycket rekommenderad!

Filmtrailer

torsdag 1 november 2012

Månadsrapport oktober

Coraline
Lästa i oktober:

I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you av Ally Carter
Coraline av Neil Gaiman
Uglies: Shay's Story av Scott Westerfeld, Devin Grayson och Steven Cumming
En tid för Mirakel av Karen Thompson Walker
The Death Collector av Justin Richards
Antal: 5
Manga: 1
Svenska: 1
Engelska: 4
Omlästa: 0
Favorit (om man inte räknar omlästa): Coraline
Sämst: Uglies: Shay's story
Ja, jag har verkligen inte hunnit med så mycket den här månaden, men jag tänker skylla på lovet, jag blir alltid jättelat på lovet och sitter och tittar på film istället. Just det, på tal om film så har jag skrivit två filmrecensioner också.
Det var väl allt för den här månaden (eller snarare förra månaden, det är ju november nu).