fredag 26 oktober 2012

The Death Collector av Justin Richards

The Death CollectorTitel: The Death Collector
Serie: Department of Unclassified Artefacts #1
Författare: Justin Richards
Förlag: Bloomsbury publishing PLC
Betyg: 2/5
Genre: historical fiction, steampunk, mystery
Sidantal: 320
















Fjortonåriga ficktjuven Eddie och nittonåriga museiarbetaren George och trodde aldrig att de skulle träffas, och definitivt inte under sådan märkliga (och farliga) omständigheter.
   När Eddie stjäl Georges plånbok är han omedveten om att det i plånboken finns resterna av en dagbokssida, och på denna sida står en ledtråd som en viss galen vetenskapsman är desperat att få i sin ägo. Plötsligt är Eddie jagad av blodtörstiga skurkar och monster. Han gör det enda han kan komma på: ber om hjälp.
   Tillsammans med skådespelerskan Liz försöker nu Eddie och George lösa mysteriet med dagboken, liken som plötsligt börjat vandra omkring av sig själva och det jättelika monstret som Eddie påstår försökte äta upp honom. Om de inte lyckas kommer det victorianska London översvämmas av varelser från de döda...

Vet ni vad den ända anledningen till att jag läste den här boken var? Det är en dinosaurie på framsidan. Punkt. Jag älskar dinosaurier, jag dyrkar Jurassic Park, jag älskar Terra Nova och jag har tittat på så många faktaprogram om dinosaurier på TV att ögonen är närmast fyrkantiga...
   Hur var det så med dinosaurierna i The Death Collector? Nja, det var ju ingen Jurassic Park precis, och speciellt många dinosaurier var det inte, så läs den inte om du vill ha något som faktiskt är i stil med Jurassic Park. Jag skulle snarare kalla den en ganska typisk mysteriebok för personer i åldern ungefär 12-15, med en superond skurk, "smarta" unga karaktärer och en väldigt lättlöst gåta.

Märkte ni att jag skrev "smarta" karaktärer? Ja, det var för att det nog var tänkt att Liz, Eddie och George skulle verka smarta, men att de i själva verket var ganska korkade. Själv kom jag på vem skurken var vid ungefär kapitel fyra, medan det tog våra huvudpersoner en halv evighet. Men även om de inte var de smartaste i världen så var de ändå rätt charmiga, speciellt Eddie, och hade en hyfsat fungerande överlevnadsinstinkt. De var modiga, de gav inte upp och deras konversationer var ibland riktigt roliga (dock vet jag inte om författaren faktiskt menade att det skulle vara roligt, eller om det bara var en lustig miss).
   Så de tre huvudpersonerna var korkade, men de dög. Hur ligger det då till med skurkarna? Jag säger bara en sak: STEREOTYPA. Ni vet alla dessa Disneyfilmer med en väldigt typisk, väldigt ond snubbe med en massa korkade muskelknuttiga hejdukar? Voíla, här har ni upplägget i the Death Collector! Också med skurken känns det som om författaren vill få oss att han är smartare än vad han faktiskt är, med tanke på att han kallas för ett "galet geni", men precis som huvudpersonerna gör han en massa jättekorkade saker som fick mig att vilja banka huvudet i bordet.

Jag var inte helförtjust i den allvetande berättarrösten heller. När berättandet hoppar runt mellan de olika huvudpersonerna har jag inte mycket emot det, men när en massa fullständigt oviktiga personer blandas in i några sidor? Bara distraherande. Man tappar kontakten med huvudpersonerna, vilket får mig att i allmänhet tappa läslusten.

Så första halvan var okej. Jag tyckte att det var ganska charmigt och roligt, men också rätt korkat och fullt av plot holes. När andra halvan blev mer korkad och mindre charmig och rolig tappade jag större delen av läslusten. Rekommenderad till dig som gillar mysterieböcker i historisk miljö och är lite nyfiken på steampunk genren. Kanske skulle den passa bättre som Disneyfilm?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar