tisdag 30 oktober 2012

Filmrecension: Alien raiders

Det är inte bara lov nu, det är dessutom Halloween! Woho! Så nu när jag har några dagar över tänkte jag att jag skulle fira Halloween genom att titta på lite skräckfilmer och sedan recensera dem här på bloggen (jag hade gärna recenserat skräckböcker också, men hittills har jag bara lyckats hitta en enda bok värdig titeln skräck).

Så, här är filmerna jag ska/kanske ska recensera (ge gärna tips på andra filmer också!):
The Cabin in the Woods
Pandorum
Alien
Event Horison
The Thing (nej, inte Stephen Kings The Thing)

Men vi börjar med Alien Raiders

Arbetsdagen är nästan slut för de anställda i den lilla staden Buck Lakes matvarubutik. De sista kunderna är precis på väg hem när sex stycken beväpnade rånare rusar in, skjuter flera både anställa och besökare och tar de kvarvarande människorna gisslan. Polisen tillkallas och snart utspelar sig ett fullfjädrat gisslandrama.
   Men rånarna verkar inte vara speciellt intresserade av butikens pengar, och de har har en läkare med sig som obducerar alla döda kroppar. För det de letar efter är inte det man väntar sig hitta i en vanlig småstadsbutik. Faktiskt är det inget man väntar sig hitta över huvud taget. Det är något fruktansvärt, något ondskefull, något... utomjordiskt.

Jag skulle inte tro att speciellt många av de som läser den här recensionen har sett, eller ens hört talas om, filmen Alien Raiders. Det hade i alla fall inte jag innan jag såg att den skulle gå på TV häromnatten (typ klockan två, jag fick spela in och titta dagen efter... varför visas alltid de bra filmerna mitt i natten?)
   Jag kan börja med att säga att den är mycket bättre än vad den låter, för det låter verkligen som en riktigt B-film. Sedan kan jag tillägga att det inte är en film för alla. Jag älskar sci-fi skräck mer än något annat när det kommer till filmer, och jag är väldigt fascinerad av gisslandraman och stockholmssyndromet, så den här filmen var ju som klippt och skuren för mig.

Det är en ganska kort film, bara ca 80 minuter, och den går inte speciellt djupt i förklaringarna. Vi får veta tillräckligt mycket för att man ska hänga med och för att man inte ska bli frustrerad av frågorna, men vi får inte allt förklarat, speciellt inte när det kommer till detaljerna. Men man förstår den stora bilden och den är tillräckligt genomtänkt för att funka.
   Så det är inte den smartaste filmen, det finns inte några tvister som får en att nästan ramla av stolen och slutet är väldigt förutsägbart. Men det är underhållande, och är inte det viktigaste när det kommer till vanliga slötittar filmer? Det är lite småläskigt, det är ganska originellt (hur många blandar rån av matbutiker med utomjordingsskräck?) och skådespelarna är riktigt bra.

Vad är då det bästa med filmen? Det varierar väl med tanke på smak, men själv tycker jag att det bästa är att den börjar med vad som verkar vara en ganska typisk thriller med typiska skurkar, men utvecklas till något helt annat. Huvudpersonerna tvingas omvärdera situationen, fundera över vem som faktiskt är fienden och om de är beredda att samarbeta med sin fiendes fiende. Den påminner lite om From Dusk till Dawn som också börjar som en typsik gislandrama film men sen byter riktning helt (ytterligare en film som inte passar alla men som jag älskar)
   Slutet sen är väl, som jag sa, ganska förutsägbart, och ett ganska typiskt skräckfilmsslut. Det är väl det enda som jag skulle velat ha lite annorlunda.

Så, förbereda dig på en underhållande men inte alltför seriös film, poppa lite popcorn och njut av lite okänt men riktigt bra filmgodis.


Trailer

söndag 28 oktober 2012

Nya boktips: Aliens!

Såhär i Halloween-tider tyckte jag att det kunde passa med lite boktips med utomjordigstema. För att visa er lite nyare och/eller mera okända böcker bestämde jag mig för att skippa kända titlar i stil med The Host/Genom dina ögon, Liftarens guide till galaxen, Ender's game och I am number four (eller skippa och skippa, jag nämnde ju dem här...)

Exiled (Connected, #1)
Exiled av RaShelle Workman
Stubborn, sixteen-year-old Princess Venus of Kelari wants one thing, to become a kelvieri, that is, until someone exiles her to Earth, kills her irrihunter and takes her family.
   Now she wants revenge.
   First she’s got to get home. But before she can return to Kelari, the Gods have commanded her to help an arrogant boy named Michael find his soul mate. Only she doesn't know the first thing about love.
   Rather quickly, her inexperience with human emotion is obscured by other matters—alien-controlled psychotic teens that are out to kill her, and a government group that is set on capturing and dissecting her.
   Worst of all, Venus will suffer a painful death-by-poisoning, thanks to Earth’s atmosphere, if she remains on the planet longer than one week.Still, Venus is a Princess and she's got a plan. Surely, with her help, Michael will fall in love with a human.
   But time is running out and Michael is falling for the wrong girl—her.

Först ut har vi Exiled - som jag faktiskt håller på att läsa just nu som e-bok. För er som är intresserade så kan man "köpa" kindle versionen gratis från Amazon just nu, så passa på! Själv har jag inte kommit speciellt långt än, mest för att jag har ganska så svårt för e-böcker, så det tar nog ett tag innan recensionen kommer upp. Sen måste man ju passa på att säga att omslaget är helt underbart.


Obsidian (Lux, #1)Obsidian av Jennifer L. Armentrout

 Starting over sucks.
   When we moved to West Virginia right before my senior year, I'd pretty much resigned myself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring.... until I spotted my hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up.
   And then he opened his mouth.
   Daemon is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. We do not get along. At all. But when a stranger attacks me and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens.
   The hot alien living next door marks me.
   You heard me. Alien. Turns out Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities, and Daemon's touch has me lit up like the Vegas Strip. The only way I'm getting out of this alive is by sticking close to Daemon until my alien mojo fades.
   If I don't kill him first, that is.


Låter som en ganska typisk paranormal romance, fast med utomjordingar. Man kan ju hoppas att den är bättre än vad den ger sken av.


ExtraNormal (ExtraNormal, #1)ExtraNormal av Suze Reese

Mira Johns is pretty much like any other teenage girl. Except that she knows how to harness electro-magnetic energy to communicate without words. And she’s really, really far from home.
   Her assignment as an emissary to Earth sounds fairly simple: blend in, observe, and stay away from the planet’s primitive males. But after she finds one mysterious boy too irresistible for stupid rules, she realizes the real reason she’s supposed to keep her distance: mates from her world can die if separated. But a series of serious accidents make it clear that someone wants to force her return. Mira decides her only hope is to uncover the truth to why she, the most mediocre of candidates, was actually chosen for this assignment—before the agency discovers her secret and sends her back home.

Jättefint omslag, men jag är inte alltför nyfiken på handlingen.


The Rules (Project Paper Doll, #1)The Rules av Stacey Kade

1. Never trust anyone.
2. Remember they are always searching.
3. Don’t get involved.
4. Keep your head down.
5. Don’t fall in love.
  

Five simple rules. Ariane Tucker has followed them since the night she escaped from the genetics lab where she was created, the result of combining human and extraterrestrial DNA. Ariane’s survival—and that of her adoptive father—depends on her ability to blend in among the full-blooded humans in a small Wisconsin town, to hide in plain sight at her high school from those who seek to recover their lost (and expensive) “project.”
   But when a cruel prank at school goes awry, it puts her in the path of Zane Bradshaw, the police chief’s son and someone who sees too much. Someone who really sees her. After years of trying to be invisible, Ariane finds the attention frightening—and utterly intoxicating. Suddenly, nothing is simple anymore, especially not the rules...


Jag såg en film en gång för länge sedan om en tjej som var delvis utomjording, men det var en skräckfilm och tjejen var värsta monstret. Det här låter snarare som en... ja, vad ska man kalla det? Science ficiton? Hur som helst så är jag väldigt, väldigt nyfiken. Omslaget är dessutom sådär lagom creepy för att jag ska älska det.


Gravity (The Taking, #1)Gravity av Melissa West

In the future, only one rule will matter:
   Don’t. Ever. Peek.
   Seventeen-year-old Ari Alexander just broke that rule and saw the last person she expected hovering above her bed — arrogant Jackson Locke, the most popular boy in her school. She expects instant execution or some kind of freak alien punishment, but instead, Jackson issues a challenge: help him, or everyone on Earth will die.
   Ari knows she should report him, but everything about Jackson makes her question what she’s been taught about his kind. And against her instincts, she’s falling for him. But Ari isn’t just any girl, and Jackson wants more than her attention. She’s a military legacy who’s been trained by her father and exposed to war strategies and societal information no one can know — especially an alien spy, like Jackson. Giving Jackson the information he needs will betray her father and her country, but keeping silent will start a war.


Verkar som om det är populärt med utomjordingar som ser ut precis som människor. Svårt att göra en romans annars kanske?


Midnight City (Conquered Earth, #1)Midnight City av J. Barton Mitchell

In a post-apocalyptic world controlled by alien invaders, two teens and a young girl with mysterious powers embark on a dangerous journey. What they find will change everything...
   Earth has been conquered. An extraterrestrial race known as The Assembly has abducted the adult population, leaving the planet’s youth to fend for themselves. In this treacherous landscape, Holt, a bounty hunter, is transporting his prisoner Mira when they discover Zoey, a young girl with powerful abilities who could be the key to stopping The Assembly. As they make their way to the cavernous metropolis of Midnight City, the trio must contend with freedom fighters, mutants, otherworldly artifacts, pirates, feuding alien armies, and perhaps most perilous of all: Holt and Mira’s growing attraction to each other.


Äntligen en riktig aliens-som-försöker-ta-över-världen historia! Den måste jag läsa!


Alien Invasion and Other InconveniencesAlien Invasion and Other Inconveniences av Brian Yansky

A polite race of telepathic killer aliens, a ten-second world conquest, and one teenage boy collide in this wry, gutsy adventure.
   Jesse is in history class when a formidable, efficient race of aliens quietly takes over the earth in less time than it takes him to brush his teeth. Most humans simply fall asleep and never wake up. In moments, everyone Jesse knows and loves is gone, and he finds that he is now a slave to an inept alien leader. On the bright side, Jesse discovers he’s developing telepathic powers, and he’s not the only one. Soon he’s forging new friendships and feeling unexpectedly hopeful. When a mysterious girl appears in his dreams, talking about escaping, Jesse begins to think the aliens may not be invincible after all. But if Jesse and his friends succeed, is there anywhere left to go?


Den här har jag faktiskt läst, men det var innan min tid som bokbloggare så någon recension på den har jag inte (det var faktiskt en av de första böckerna som jag läste på engelska) Den är snabbläst, roliga, udda men inte speciellt seriös.



Självklart finns det fler böcker med utomjordings-tema, men jag orkar inte leta upp fler just nu, så feel free att ge tips.
   Funderar föresten på att skriva lite recensioner för skräckfilmer nu när det är Halloween och allt, någon som skulle vilja se det?

fredag 26 oktober 2012

The Death Collector av Justin Richards

The Death CollectorTitel: The Death Collector
Serie: Department of Unclassified Artefacts #1
Författare: Justin Richards
Förlag: Bloomsbury publishing PLC
Betyg: 2/5
Genre: historical fiction, steampunk, mystery
Sidantal: 320
















Fjortonåriga ficktjuven Eddie och nittonåriga museiarbetaren George och trodde aldrig att de skulle träffas, och definitivt inte under sådan märkliga (och farliga) omständigheter.
   När Eddie stjäl Georges plånbok är han omedveten om att det i plånboken finns resterna av en dagbokssida, och på denna sida står en ledtråd som en viss galen vetenskapsman är desperat att få i sin ägo. Plötsligt är Eddie jagad av blodtörstiga skurkar och monster. Han gör det enda han kan komma på: ber om hjälp.
   Tillsammans med skådespelerskan Liz försöker nu Eddie och George lösa mysteriet med dagboken, liken som plötsligt börjat vandra omkring av sig själva och det jättelika monstret som Eddie påstår försökte äta upp honom. Om de inte lyckas kommer det victorianska London översvämmas av varelser från de döda...

Vet ni vad den ända anledningen till att jag läste den här boken var? Det är en dinosaurie på framsidan. Punkt. Jag älskar dinosaurier, jag dyrkar Jurassic Park, jag älskar Terra Nova och jag har tittat på så många faktaprogram om dinosaurier på TV att ögonen är närmast fyrkantiga...
   Hur var det så med dinosaurierna i The Death Collector? Nja, det var ju ingen Jurassic Park precis, och speciellt många dinosaurier var det inte, så läs den inte om du vill ha något som faktiskt är i stil med Jurassic Park. Jag skulle snarare kalla den en ganska typisk mysteriebok för personer i åldern ungefär 12-15, med en superond skurk, "smarta" unga karaktärer och en väldigt lättlöst gåta.

Märkte ni att jag skrev "smarta" karaktärer? Ja, det var för att det nog var tänkt att Liz, Eddie och George skulle verka smarta, men att de i själva verket var ganska korkade. Själv kom jag på vem skurken var vid ungefär kapitel fyra, medan det tog våra huvudpersoner en halv evighet. Men även om de inte var de smartaste i världen så var de ändå rätt charmiga, speciellt Eddie, och hade en hyfsat fungerande överlevnadsinstinkt. De var modiga, de gav inte upp och deras konversationer var ibland riktigt roliga (dock vet jag inte om författaren faktiskt menade att det skulle vara roligt, eller om det bara var en lustig miss).
   Så de tre huvudpersonerna var korkade, men de dög. Hur ligger det då till med skurkarna? Jag säger bara en sak: STEREOTYPA. Ni vet alla dessa Disneyfilmer med en väldigt typisk, väldigt ond snubbe med en massa korkade muskelknuttiga hejdukar? Voíla, här har ni upplägget i the Death Collector! Också med skurken känns det som om författaren vill få oss att han är smartare än vad han faktiskt är, med tanke på att han kallas för ett "galet geni", men precis som huvudpersonerna gör han en massa jättekorkade saker som fick mig att vilja banka huvudet i bordet.

Jag var inte helförtjust i den allvetande berättarrösten heller. När berättandet hoppar runt mellan de olika huvudpersonerna har jag inte mycket emot det, men när en massa fullständigt oviktiga personer blandas in i några sidor? Bara distraherande. Man tappar kontakten med huvudpersonerna, vilket får mig att i allmänhet tappa läslusten.

Så första halvan var okej. Jag tyckte att det var ganska charmigt och roligt, men också rätt korkat och fullt av plot holes. När andra halvan blev mer korkad och mindre charmig och rolig tappade jag större delen av läslusten. Rekommenderad till dig som gillar mysterieböcker i historisk miljö och är lite nyfiken på steampunk genren. Kanske skulle den passa bättre som Disneyfilm?

lördag 20 oktober 2012

Enhörningar, pegasus och kentaurer, bara för barn?


Igår satt jag och kollade på den helmysiga filmen The Last Unicorn och blev helt plötsligt väldigt nyfiken på det här med böcker med en aningen sagohäst-tema. Det finns ju i mängder, och om man letar lite så hittar man flera stycken anpassade till YA istället för småbarn. Så varför inte byta genre lite och satsa på sagohästar?




The Last UnicornThe Last Unicorn av Peter S. Beagle

The unicorn discovers that she is the last unicorn in the world, and sets off to find the others. She meets Schmendrick the Magician--whose magic seldom works, and never as he intended--when he rescues her from Mommy Fortuna's Midnight Carnival, where only some of the mythical beasts displayed are illusions. They are joined by Molly Grue, who believes in legends despite her experiences with a Robin Hood wannabe and his unmerry men. Ahead wait King Haggard and his Red Bull, who banished unicorns from the land.

Boken som filmen är baserad på. I USA är den visst är riktig fantasy klassiker, men här i Sverige är den inte speciellt välkänd, såvitt jag vet finns den inte ens översatt. Den finns också som graphic novel. Om du går in på bokens Amazon sida kan de läsa de första sidorna i den grafiska, så otroligt fin! Jag vill bara köpa hem den direkt, trots att den är så dyr.


Birth of the Firebringer (Firebringer, #1)
Birth of the Firebringer av Meredith Ann Pierce

Jan, the prince of the unicorns, is high-spirited, reckless-and the despair of his mighty father, Korr. Reluctantly, Korr allows Jan to accompany the other initiate warriors on a pilgrimage.   Soon Jan's curiosity leads him, along with his friend Dagg, and their mentor, the female warrior Tek, into the greatest dangers-deadly gryphons, sly pans, wyverns, pards, and renegade unicorns. Yet time after time they are rescued, leading Jan to wonder: Am I the heir to a special destiny?

Första delen i en trilogi, uppföljarna heter Dark Moon och the Son of Summer Stars.
Den första boken finns dessutom också på svenska under titeln Eldbäraren. Tyvärr fick förlaget för sig att det var en jättebra idé att bara översätta första boken i trilogin så de andra två får man läsa på engelska. På grund av hela röran med översättningarna så har jag bara läst den första, och den är riktigt bra! Mycket rekommenderad till dig som gillar fantasy (men omslaget måste vara bland det värsta jag har sett).




Rampant (Killer Unicorns, #1)
Rampant av Diana Peterfreund

Forget everything you ever knew about unicorns...
   Real unicorns are venomous, man-eating monsters with huge fangs and razor-sharp horns. Fortunately, they've been extinct for a hundred and fifty years.
   Or not.
   Astrid had always scoffed at her eccentric mother's stories about killer unicorns. But when one of the monsters attacks her boyfriend—thereby ruining any chance of him taking her to the prom—Astrid finds herself headed to Rome to train as a unicorn hunter at the ancient cloisters the hunters have used for centuries.
   However, at the cloisters all is not what it seems. Outside, the unicorns wait to attack. And within, Astrid faces other, unexpected threats: from the crumbling, bone-covered walls that vibrate with a terrible power to the hidden agendas of her fellow hunters to—perhaps most dangerously of all—her growing attraction to a handsome art student ... an attraction that could jeopardize everything.

How can you not love the sound of this? Serien heter Killer Unicorns! Den handlar om människoätande enhörningar som bara unga jungfrur kan kan döda! En underbar lite tvis på hela enhörningsmyten tycker jag. Än så länge finns det en uppföljare, Ascendant och en prequel novell, Errant, som utspelar sig på 1800-talet.


The Flame of Olympus (Pegasus, #1) The Flame of Olympus av Kate O'Hearn

When Pegasus crashes onto a Manhattan roof during a terrible storm, Emily’s life changes forever. Suddenly allied with a winged horse she’d always thought was mythical, Emily is thrust into the center of a fierce battle between the Roman gods and a terrifying race of multiarmed stone warriors called the Nirads. Emily must team up with a thief named Paelen, the goddess Diana, and a boy named Joel in order to return Pegasus to Olympus and rescue the gods from a certain death.
     Along the way, Emily and her companions will fight monsters, run from a government agency that is prepared to dissect Pegasus, and even fly above the Manhattan skyline—all as part of a quest to save Olympus before time runs out.


 Så här i tider när mytologi, speciellt grekisk, är så populär så borde väl detta passa de flesta. Kanske faller den lite mer inom MG än YA, men det borde väl fungera ändå. Massor av uppföljare finns det också.


The Scorpio Races
The Scorpio Races av Maggie Stiefvater
Every year, the Scorpio Races are run on the beaches of Skarmouth. Every year, the sea washes blood from the sand. To race the savage water horses can mean death, but the danger is irresistible.
When Puck enters the races to save her family, she is drawn to the mysterious Sean, the only person on the island capable of taming the beasts.
   At age nineteen, Sean Kendrick is the returning champion. He is a young man of few words, and if he has any fears, he keeps them buried deep, where no one else can see them.
   Puck Connolly is different. She never meant to ride in the Scorpio Races. But fate hasn’t given her much of a chance. So she enters the competition — the first girl ever to do so. She is in no way prepared for what is going to happen.


  Detta kan ju inte vara något annat än bäckahästar, vad finns det mer för hästar som lever i vattnet och äter människor?
   För er som inte gillar att läsa på engelska kan jag dessutom passa på att berätta att Scorpio Races kommer ut på svenska nu i vinter under titeln Dödsritten. Yay!


Daughter of the Centaurs (Centauriad, #1)Daughter of the Centaurs av Kate Klimo

Malora knows what she was born to be: a horse wrangler and a hunter, just like her father. But when her people are massacred by batlike monsters called Leatherwings, Malora will need her horse skills just to survive. The last living human, Malora roams the wilderness at the head of a band of magnificent horses, relying only on her own wits, strength, and courage. When she is captured by a group of centaurs and taken to their city, Malora must decide whether the comforts of her new home and family are worth the parts of herself she must sacrifice to keep them.

Bortsett från Harry Potter så vet jag inga böcker som handlar om kentaurer. Tydligen så ska Daughter of the Centaurs inte alls vara en fantasy utan en dystopi som utspelar sig långt in i vår framtid. Lite nyfiken är jag allt på hur författaren lyckas peta in kentaurer som något annat än fantasyvarelser.



Detta var alltså ett nördinlägg av en häst/fantasyälskare. Tipsa gärna om ni vet några fler böcker i en liknande genre.

måndag 15 oktober 2012

En tid för mirakel av Karen Thompson Walker


En tid för Mirakel
 Titel: En tid för Mirakel
Originaltitel: The Age of Miracles
Serie: -
Författare: Karen Thompson Walker
Förlag: Norstedts
Betyg: 4/5
Genre: dystopi, coming of age, apokalyps
Sidantal: 283

Tack så mycket Norstedts förlag för rec-exet












Julia är elva år när någonting vi aldrig kunnat föreställa oss inträffar. Jordens rotation saktar ner. Dagarna och nätterna blir sakta allt längre. Fåglar faller från himlen, folk, inkluderat Julias mamma, drabbas av en mystisk gravitationssjukdom, växter dör.
   Men mitt i alla katastrofer så fortsätter ändå livet att rulla på. Julias bästa vän flyttar och plötsligt är hon alldeles ensam. De andra flickorna i hennes ålder börjar sminka sig, köpa behå:ar och skaffa pojkvänner. Julia vet inte riktigt hur sådant fungerar och med tiden blir hon mer ensam samtidigt som hon på avstånd betraktar Seth, sin hemliga kärlek.

Hjälp vilken deprimerande bok. Otroligt sorglig, kanske bland det sorgligaste jag läst (men jag läser inte så jättemycket sorgliga böcker...). Där finns katastroferna med jorden som får en att tappa hoppet om världen, och sen finns där stackars ensamma Julia vars liv får en att tappa hoppet om mänskligheten.
   Men samtidigt finns där ljusglimtar i form av ung kärlek, en flickas styrka och växande självförtroende under uppväxten, familjeband och det viktiga i att fånga dagen och leva livet.

Det som känns så mörkt med En tid för Mirakel är (bland annat) att den påminner mig väldigt mycket om vår vardag. Här håller världen på så många sätt att gå åt helvete genom svält, torka, smältande poler mm, och vi envisas ändå med att låtsas som om allt är som det ska och försöker leva på samma sätt som vi gjort så länge. Samma sak, men i större skala, händer i boken. Trots att allt så tydligt håller på att falla i bitar på jorden så fortsätter ändå Julias liv på många sätt som de var tidigare, hon fortsätter att tråna efter Seth, hon fortsätter vara blyg och göra sina läxor till skolan. Men samtidigt tvingas hon anpassa sig till en allt mer främmande och farlig värld.

 Men texten och berättandet känns lite väl moget för att komma från en elvaåring, även om Julia verkar lite smartare än sina klasskamrater. I vissa fall, som när hon tror att någon kommer "fixa" jorden igen, verkar hon som ett barn, men i det stora hela känns hon för mogen helt enkelt. Sen är hela blyga, bortglömda tjejen som är kär i den tysta, mörkhåriga, coola killen rätt så kliché. Vem har inte hört det förrut liksom?
   Och slutet gav en aning anti-klimax känsla. En uppföljare kanske?

 Trots att den handlar om en elvaåring så rekommenderar jag En tid för Mirakel till lite äldre läsare. Den är mörk, dyster och sorglig men innehåller tack och lov tillräckligt med ljusglimtar för att man inte helt ska tappa hoppet. Varmt rekommenderad.



 Boktrailer:

lördag 13 oktober 2012

Omslagsspecial (4)

Dags för fjärde omslagsspecialen, woho! Den här gången är temat kupoler och bubblor. Varsegoda och njut av ett gäng fina omslag





Hambre (Gone, #2)






Min favorit är nog den andra verisionen av Breathe, sen är ju såklart Matched superfin också. Vilken tycker du bäst om?

Och glöm inte att du gärna får ge förslag på framtida omslagsspecialer.

Uglies: Shay's Story av Scott Westerfeld, Devin Grayson och Steven Cumming

Uglies: Shay's Story (Uglies: Graphic Novel #1)
Titel: Uglies: Shay's Story
Serie: Uglies manga #1
Författare: Scott Westerfeld och Devin Grayson
Illustratör: Steven Cummings
Förlag: Del Rey
Betyg: 2/5
Genre: science fiction, manga, dystopi, post apokalyptiskt
Sidantal: 208
















 Det är bara några månader kvar tills Shay fyller sexton, och hon vet vad det betyder: operation. Hon ska bli en pretty, vacker och underbar med ett bekymmerslöst och lyxigt liv i Prettytown. Men än så länge är hon bara femton, ful och fast i Uglyville.
   Det är också där hon träffar Zane och de andra medlemmarna i Crim, ett gäng uglies som försöker ta vara på sin sista tid som barn genom att dra galna trick. Tillsammans med dem utforskar hon ruinerna utanför staden, och där träffar de någon de inte trodde existerade: David, värvaren av nya medlemmar till the Smoke. 
   En hemlig stad, en stad utan ledare, lyx och bekymmerslöshet. En stad utan operationen.
   Det börjar sakta sjunka in hos Shay, kanske stämmer inte allt det stadskommitén säger, kanske är hon inte ful, och kanske behöver hon inte alls operationen.

 Uglies var, om jag inte minns fel, den första dystopiska boken jag läste, och jag har älskat serien i massor av år. Den introducerade mig till en ny underbar genre och en ny underbar värld, och nu har jag alltså återvänt till Tallys värld.
   Fast den här gången är det Shay som berättar.

Första halvan av boken var riktigt bra. Man fick lära känna Shay och de andra crimarna och veta vad som faktiskt hände innan hon träffade Tally. Shay utvecklades dessutom från en ganska vanlig ugly som längtar efter operationen till någon som var beredd att se saker som det verkligen är. Hon slänger ur sig en massa visdomsord om vad som är skönhet och vad som är äkta och vad som faktiskt är vänskap och kärlek och jag tror att jag älskar Scott Westerfeld lite för att han försöker lära dagens ytliga människor om vad som faktiskt är viktigt.
   För Shay har ju så rätt: "this whole game is just designed to make us hate ouselves". Hur väl stämmer inte det in på vår egen verklighet? Vi växer upp och allt vi ser på TV är snygga tjejer som är ihop med snygga killar, reklamer som säger att "vi är värda" det bästa sminket och de bästa hårvårdsprodukterna. Sen börjar man i skolan och alla pratar om hur fula de är och man ställer sig framför spegeln varje dag och försöker dölja sina "fel" bakom lager efter lager av smink. Men man får ju inte bättre självförtroende för det, det slutar bara med att man försöker gömma sig mer och mer bakom smink, hårspray och kläder tills man hatar sitt riktiga ansikte.
  
Världen är allt bra sorglig.

Tillbaka till boken då. Andra halvan liksom förstörde allting. Den kändes bara som en blek, dålig kopia av första boken. Allting blir för avkortat, man hinner inte alls lära känna Tally och romansen känns inte alls som en tillräckligt genomarbetad romans med bara en ynka kyss som var väldigt stel och konstlad. Speciellt slutet gick alldeles för fort.
   Dessutom så måste jag säga till alla som planerar att läsa Shay's story: läs böckerna först. Massor av saker är konstiga och oförståeliga om man inte läst böckerna (eller i alla fall den första). Shay's story klarar inte alls av att stå på egna ben.

 Och sedan, något som är det viktigaste när det kommer till manga: bilderna.
   De var verkligen jättefina, inget ont om illustratören. Superfina detaljer helt enkelt bra målat. MEN jag hade velat se så mycket mer av staden, speciellt av Prettytown, av all hightech och partytowers och små robotar och ALLT. Det vi får se känns mest som vilken nutida stad som helst (men ruinerna var rätt coola). Och människorna sedan...
   Prettys ser i alla fall ut som prettys. Enda problemet är att alla andra också ser ut som prettys. Vet ni ett bra sätt att få en normal femtonåring att se ut som en normal femtonåring? Ge dem lite finnar, hår som är lite trassligt ibland och kanske ögon som inte har milslånga ögonfransar. Hela grejen med den här mangan var väl att man skulle få se de normala personerna, se att man inte behöver vara supermodellsnygg för att betyda något. Men tydligen måste man vara det, för det finns ingen som är ens remotely ful i den här mangan.
 Och eftersom vi ändå pratar bilder så kanske ni vill se några:

"Ugly" Shay med sitt löjligt långa hår och sin svävarbräda:


"Ugly" Tally:

"Ugly" Zane:


David (och Shay)

Alla bilder tagna från Scott Westerfelds blogg

Om du älskar Uglies och vill dyka ner i den världen ännu en gång, passa på och läs Shay's story. En uppföljare är förresten redan på gång, Cutters. Boken får plus för sitt underbara budskap och för att jag gillade första halvan riktigt mycket, men stora minus för att ingen ser normal ut och att andra halvan kind of sucks.


Och eftersom jag redan slängt upp en massa bilder, här kommer en helcool en på Tally (om jag inte är helt ute och cyklar så har den målats av illustratören till Leviathan böckerna). Visst är den fin?
Boktrailer:


fredag 12 oktober 2012

Posten är här!

Som jag sa i mitt bookhaul-inlägg så hade inte alla böcker trillat ner i brevlådan än, men nu har de det!


Liftaren guide till galaxen av Douglas Addams och Uglies: Shay's Story av Scott Westerfeld (samt min extremt näringsrika lunch). Shay's story har jag redan läst ut nästan halva av, manga är så trevligt lättläst. Storyn är helt okej, men jag är besviken på att ingen ser normal ut, alla är redan snygga... jaja, ni får veta mer när jag läst ut den ock skriver en recension.

Sen har vi ytterligare en bok som kommit på posten: Skotten från Vildmarken av underbara Angela Dorsey (klicka på länken för att få veta mer om henne och hennes böcker).

Som ni kan se är detta en polluxbok, men jag gick ur klubben för flera år sedan eftersom de enda böckerna jag läste var just Angela Dorseys. Detta är del två i serien Gåvan, inhandlad begagnad från Bokbörsen för bara femton kronor (billigt är alltid bra). Den här ska jag nog läsa någon dag när jag är lite trött och inte orkar med något långt och komplicerat. Ska bli härligt att sjunka ner i lite av den gamla tidens hästböcker!

måndag 8 oktober 2012

Har vi svenskar konstig boksmak?

 Ett lite udda inlägg, jag vet, men jag har funderat på det här ett tag och var tvungen att få det ur huvudet. Ledsen om jag verkar lite virrig.

När jag först fick höra att boken Shatter me skulle översättas till svenska under titeln Rör mig inte! var jag inte speciellt glad. Visserligen brukar jag hurra och hoppa högt (bildligt talat) varje gång en dystopi/post apokalyptisk bok ska översättas (det är ju mina favoritgenres och det finns inte alls tillräckligt många på svenska), men just denna hade urusla recensioner på Goodreads (om du vill läsa dem, klicka bara på boktiteln/länken ovan och scrolla ner på sidan) och jag blev mest lite sur och tyckte att de kunde ha satsat på en bättre bok istället.
   Sedan började de svenska bokbloggarnas recensioner droppa in. Döm om min förvåning när alla älskade den! Bara kolla de här recensionerna! Vid det här laget har jag såklart läst bok själv också skrivit en resension, och precis som de flesta andra så älskade jag den också.


Hur kommer sig då detta? Är vi svenskar mer toleranta för översrukna meningar och metaforer än amerikanarna? Eller fungerar Mafis text helt enkelt bättre på svenska? I sådana fall är det väldigt märkligt, för den vanligaste reaktionen kring översättningar är att originalet är way better.

Shatter me är inte det enda fallet. Två stycken engelskspråkiga böcker jag läst (här har jag tyvärr inga exempel från andra svenska bokbloggare) Hush Money och Invisible hade båda fina recensioner på Goodreads men själv gillade jag dem inte alls.

Så vad är anledningen till att vissa böcker inte alls går hem i sitt originalland medan den passar in alldeles utmärkt i ett annat? Det är ju inte så att det finns böcker som verkar passa alla läsare i alla länder (ta bara Hungerspelen till exempel). Har vi svenskar bara lite udda boksmak? Vad tror ni?

Vet ni några fler böcker som är älskad/hatad i sitt originalland medan vi svenskar tycker tvärtemot om den? Tipsa gärna!

lördag 6 oktober 2012

Going BookHaul!

Då har jag gjort min allra första bookhaul video då. Ni har säkert hört det här förut, om inte från mig så från någon annan, men låter jag verkligen sådär?! Haha.



Ursäktar att kvalitén inte är den bästa, mina kamera är ganska så... dålig. Sen så blev det sämre när jag laddade upp den på YouTube också.
   Vet förresten att jag sa här att jag skulle få massa saker i brevlådan i veckan men allt har inte kommit än, så de böckerna fick tyvärr inte vara med i videon. Jag får göra ett vanligt inlägg om dem senare helt enkelt.


fredag 5 oktober 2012

Coraline av Neil Gaiman

Coraline
Titel: Coraline
Serie: -
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: HarperCollins
Betyg: 5/5
Genre: rysare, saga, fantasy
Sidantal: 160
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Coraline Jones är en upptäckare. Efter att ha flyttat till ett nytt hus spenderar hon dagar med att utforska omgivningarna, men så kommer det en dag med regn. En uttråkad Coraline bestämmer sig för att utforska insidan av huset istället. Hon hittar en dörr som inte hör hemma där. En dörr som leder till en plats hon aldrig väntat sig att hitta.
   Det är en annan värld, en värld där allt är spännande och roligt och maten aldrig är äcklig. Men den här nya världen kommer med ett pris. Någonting är väldigt, väldigt fel där och snart står Coraline öga mot öga med en fruktansvärd utmaning.
 
Jag såg filmen Coraline för flera år sedan och har ända sedan dess varit nyfiken på boken, men har i brist på en svensk översättning inte kommit mig för att göra det. Nu köpte jag den i alla fall, på engelska, på bokmässan och började läsa redan i bilen på väg hem. Kan bara säga att man fastnar direkt.
 
Det är en kort bok, bara 160 sidor (om man inte räknar med en intervju av Neil Gaiman i slutet) och den går snabbt att läsa. Men innehållet stannar kvar.
   Berättarrösten är bra och annorlunda. Coraline (jag älskar namnet föresten, om jag får en dotter nån gång så ska jag döpa henne till det) är mycket yngre en vad jag är van vid (läser mest ungdomsböcker där huvudpersonerna oftast är, tja, ungdomar) och därför är hennes sätt att se på saker annorlunda. Trots att hon var väldigt smart och otroligt modig så märktes det ändå att hon bara var ett barn, och hennes sätt att resonera gör att man ser många saker i ett nytt ljus. Det fanns ingen romans, vilket jag trodde jag skulle sakna men som mest kändes som en lättnad, för visst blir man trött på alla triangeldraman efter ett tag?
   Bortsett från Coraline så fanns det en viss katt som jag tyckte väldigt mycket om som huvudperson. Speciellt en sak den säger (ja, detta är en sån bok där katter pratar) fick mig att tänka till: katten påstår att den anser det mer humant att leka med sin mat eftersom det vid enstaka tillfällen faktiskt händer att maten flyr och överlever. Hur ofta får vår (människans) mat en chans att fly och överleva? När man sedan läst färdigt boken så hänger detta uttrycket mycket ihop med handlingen också.
 
 Coraline är en saga/rysare. Själva skrivsättet och berättarrösten känns väldigt mycket som en saga, och handlingen är riktigt obehaglig. Inte kan-inte-sova-om-natten obehaglig men kryper-under-skinnet obehaglig. Man tänker till lite och ryser samtidigt över världen Coraline lyckats snubbla in i. Dessutom finns det en bild i varje kapitel som höjer den rysliga stämningen.
   Om jag ska klaga på något så kändes det sista kapitlet en aning påskyndat. Resten av boken går i precis rätt takt så jag förstår inte riktigt varför Gaiman slarvat med slutet, men men... Sen fanns det några saker som jag velat ha fler svar om: vem/vad var the other mother egentligen? Och barnen hon dödat?
 
 Perfekt bok om du tappat läslusten och vill ha något som ger den fart igen, eller om du tröttnat på alla paranormal romances, dystopier, triangeldraman, gnälliga tonåringar och deckare.
 
 
 Som jag nämnde i början så finns Coraline också som film. Den är rätt så bra men inte på samma nivå som boken, dels för att film-Coraline inte alls är lika underbar som bok-Coraline. I boken är hon blyg och smart, i filmen är hon kaxig och irriterande och lite elak. Dessutom har de slängt in en extra karaktär (en kille såklart...) som är helt onödig. Sen är den ganska så läskig, så visa den inte för för små barn...
 

torsdag 4 oktober 2012

I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you av Ally Carter

I'd Tell You I Love You, But Then I'd Have to Kill You (Gallagher Girls, #1)Titel: I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you
Serie: Gallagher Girls #1
Författare: Ally Carter
Förlag: Hyperion
Betyg: 4/5
Genre: chick-flick
Sidantal: 284
















Cammie Morgan är femton år gammal, och hon är väl som de flesta femtonåriga tjejer. Hon tycker om snygga killar. Hon tycker om att umgås med sina kompisar. Hon kan prata fjorton språk flytande. Hon kan döda någon på sju olika sätt med sina bara händer. Hon kan hacka sig in på FBI:s datorer.
   Eller så kanske hon inte är så normal ändå. Cammie går på Gallagher Academy, en internatskola för flickor med framtid som spioner. Hon tror att hon är redo för vad som helst, men en sak var hon inte beredd på: att bli sedd och uppmärksammad av en vanlig pojke.
   Josh är snygg, rar och gullig. Han bor i en förortsvilla, hans pappa jobbar i ett apotek och hans mamma älskar att baka pajer. Men kan ett förhållande mellan en väldigt speciell flicka och en väldigt normal pojke verkligen fungera, speciellt när en mur av lögner står emellan dem?

Jag har bara läst en bok av Ally Carter förut, Härligt oärlig (Heist Society) och var inte jätteimponerad, så mina förväntningar var inte speciellt höga. Men jag gillade idén med en skola för framtida spioner och jag skulle själv ha älskat att gå på en sådan skola (de har självförsvar på schemat! Hur coolt är inte det?) och jag blev faktiskt pleasantly surprised. 

Superbra var den inte, men den var mysig och lite dystrare än vad man kanske väntar sig. Första halvan kändes mest som en typisk chick flick, inte speciellt seriös, mycket romans och kompisar och ganska gulligt men inte mer. Andra halvan var väl inte precis sorglig och allvarlig, men undertonerna av det mörka, farliga spionlivet blev tydligare. Speciellt slutet gillade jag. Det var inte alls var jag väntade mig och inte speciellt likt de flesta romantiska böcker. Creds till Carter för ett kreativt slut som gjorde mig väldigt nyfiken på uppföljaren.
När de kommer till karaktärerna... de var trevliga, de hade personlighet och de var roliga att läsa om. Men de var stereotypiska. Cammie var den blyga tjejen som var mycket snyggare än hon var medveten om, Josh var den populära skitsnygga killen. Bästa kompisarna Liz och Bex var ett supergeni och en supersnygging. Alltså var själva karaktärerna inte de mest originella, men de dög.

Sedan, Carter, gillar du att överdriva? Jovisst, det är jättekul med en skola för spioner men, seriöst, hur många fetmonåringar kan tala fjorton språk flytande? Kanske om de övat från födseln, men de har inte ens gått på Gallagher Academy i fyra år än! Okej, det kanske finns nåt fåtal tonåringar som är smarta nog att klara de, men en hel skola full av dem? Jo tjena, för det är ju realistiskt. Detta var inte det ända. Gallaghertjejerna har tydligen uppfunnit silvertejp, upptäckt att alla fingeravtryck skiljer sig åt, och har spionutrustning som bara existerar på film (läppstift som egentlig är frätande nog att smälta rakt igenom ett tak på några sekunder, finns sånt? Av någon anledning tvivlar jag)


Men jag älskade berättarrösten, speciellt de små "rapporterna". Det var väldigt kul att se världen ur Cammies synvinkel. Med sin konstanta spionträning så tänker hon på ett annat sätt, lägger märke till andra saker och resonerar som någon form av lönnmrödare. Den humoristiska tonen gjorde att det inte kändes alltför seriöst, men det var roligt.