tisdag 11 september 2012

Så har jag det nu av Meg Rosoff

How I Live NowTitel: Så har jag det nu
Originaltitel: How I live now
Serie: -
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Brombergs
Betyg: 2/5
Genre: dystopi, krig, romantik
Sidantal: 189


Tack Brombergs förlag för rec-exet!












Femtonåriga Daisy hatar sin styvmor. Faktum är att hon hatar sin styvmor så mycket att hennes pappa till slut tröttnat och skickat henne till sina släktingar i England. Världen befinner sig i ett ostadigt läge på gränsen till krig, men när Daisy anländer till sina kusiner på deras lilla gård är den som om omvärlden försvinner. Trots att han är hennes kusin känner Daisy en omedelbar samhörighet med fjortonåriga Edmond som nästan tycks kunna läsa hennes tankar.
   Men den nästan drömlika sommaren får ett abrupt slut när kriget plötsligt bryter ut. Daisy och hennes kusiner håller sig undan på sin gård, men den fridfulla lyckan kan inte vara för alltid...

Jag hade egentligen inte planerat att läsa Så har jag det nu, men när jag fick reda på att den fanns på svenska så kunde jag inte stå emot lockelsen. En dystopi som jag inte behöver läsa på engelska (inte för att jag har något emot engelska, jag läser massor av böcker på engelska, men jag föredrar ändå svenska)? Sign me up!

Hur som helst så är jag lite besviken. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men förmodligen var det vad jag väntar mig från de flesta dystopier: intressant världsuppbyggnad och starka, mångfascetterade karaktärer. Karaktärerna var det väl ingen brist på, även om de, bortsett från Daisy, var en aning perfekta, men världsuppbyggnaden var det inte mycket av. Okej, vi befinner oss i England, och okej, det pågår ett krig. Vem är fienden? Varför är det krig? Hur ligger det till med världen utanför Daisys privata lilla bubbla? Det får vi inte veta mycket om.
   Allting berättas ur Daisys perspektiv och därför får vi inte veta något som hon inte bryr sig om, och hon bryr sig i stort sett om sig själv, sina kusiner och deras djur. Enligt henne är England de Goda och fienden de Onda, och vi får aldrig någon tydligare inblick i de båda sidorna än så.

Men även om hon inte bryr sig så mycket om omvärlden så tycker jag om Daisys berättarröst. Det känns lite som om hon sitter mittemot mig och berättar sin historia bara för mig, vilket är en lite annorlunda berättarteknik som när jag väl vant mig vid den så uppskattade jag den definitivt. Daisy hade en ganska mörk humor som gav lite gnista till storyn och hon porträtterade kriget i all sin mörka hemskhet, men i övrigt så gick det ganska långsamt. Jag var inte speciellt mycket för romansen mellan henne och Edmond, inte så mycket för att de var kusiner utan mer för att det kändes som lust och attraktion mellan dem och inte speciellt mycket kärlek.

Så har jag det nu är alltså ingen speciellt action fylldbok, och världsuppbyggnaden är väldigt begränsad, men jag gillar berättarrösten och därför blir det en stark två, på gränsen till en trea, i betyg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar