fredag 7 september 2012

Invisible av Jeanne Bannon

Invisible

Titel: Invisible
Serie: -
Författare: Jeanne Bannon
Förlag: Solstice Publishing
Betyg: 2/5
Genre: vardagsliv/high school, paranormal
Sidantal: 186












När Lolas arbetsgivare tvingar henne att klä sig i badkläder för att vakta barnen vid poolen vet inte Lola vad hon ska ta sig till. Förtvivlad önskar hon att hon bara kan försvinna - och plötsligt gör hon det.
   Lola vet inte var hennes plötsliga förmåga att göra sig osynlig kommer ifrån, men den kommer definitivt till nytta. Hon är överviktig, blyg och mobbad. Hon har bara en vän och hon är olyckligt kär i en kille som inte vet att hon finns. Ibland känns det ganska så trevligt att kunna försvinna en stund.
   Tillsammans med sin vän Charlie börjar Lola planera en hämnd mot sin plågoande i skolan, Nino. Men när Jon, kill hon gillar, plötsligt börjar uppmärksamma henne börjar Lolas prioriteringar ändras. Kanske är hämnd inte lösningen som kan få henne att bli lycklig?

Jag är inte speciellt förtjust i böcker som handlar om vardagslivet. Helt ärligt så tycker jag att den "genren" är ganska tråkig. Men ihop med någonting annat, t.ex. superkrafter, kan det bli riktigt bra. Det ger en twist, lite spänning till något som annars lätt blir enformigt och tråkigt. Just osynlighet råkar dessutom ligga högt på min topp-fem-favoritsuperkrafter-lista, och betyget på Goodreads var ohälsosamt högt. Alltså var jag nyfiken på om Bannon skulle lyckas göra vardagsliv spännande och superkrafter trovärdiga.
   Tyvärr lyckades hon inte helt.

Först och främst är det alldeles för mycket pekpinnar inbakade ganska klumpigt i storyn. "Hämnd är inte alltid rätt." "Älska dig själv och strunta i vad andra tycker om dig." "Utseendet spelar ingen roll." Nu är det inte så att jag inte håller med om de här åsikterna, faktiskt tycker jag att de stämmer ganska väl. Men det känns ganska så mycket som om författaren försöker säga att så här är det och så här ska du tycka och därmed punkt. När huvudpersonen bara fattar perfekta moraliska beslut som man sett i en miljard andra böcker/filmer hela tiden så blir det tråkigt. Ibland förtjänar hemska personer att straffas, och om du då råkar få lite hämnd samtidigt så är det inte alltid fel.

Sedan känns förklaringen till Lolas plötsliga superkrafter ganska så orimlig och för enkel. Om man ska ha med magi i en bok som utspelar sig i vår värld så måste det finnas en vettig förklaring annat än (spoilervarning) att det går i släkten. Sedan Lolas velande om huruvida hon vill ha en superkraft eller inte... vem vill inte ha en superkraft?! Gilla läget liksom.
   Och hennes dubbelmoral sedan... först påstår hon att utseendet inte spelar någon roll, och sekunden efter det beklagar hon sig över hur mycket hon skäms över sina föräldrars kläder.

Egentligen tyckte jag väl inte så illa om Invisible. Lola som huvudperson var helt okej (när hon inte gnällde eller klagade), och bästa kompisen Charlie var ganska cool. Buskapen var ju också viktiga men ack så klumpigt framförda. Men framför allt så var detta inte min typ av bok. Tyvärr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar