söndag 2 september 2012

Abacuspentagrammet av Tony Manieri



Titel: Abacuspentagrammet
Serie: S.A.M. #2
Författare: Tony Manieri
Förlag: B Wahlströms
Betyg: 3/5
Genre: fantasy, tidsresor, historiskt
Sidantal: 320

Detta är del två i en serie och recensionen kan innehålla spoilers för första delen, Raahas Tidsmaskin. Om du vill läsa min recension på den kan du gå in här.

Tack B Wahlströms förlag för rec-exet!






Efter att Sam hittat sina föräldrar och fört dem tillbaka till nutiden dumpade han och Maya Raahas tidsmaskin på havets botten hellre än att ta risken att den skulle hamna i orätta händer. Men de hade inte räknat med att Warwick Station, en hemlig underrättelsetjänst, skulle fiska upp den igen och nu be om Sams och Mayas hjälp.
   En månghundraårig sekt har gjort ett dataintrång på några av världen största banker, och alla ledtrådar tyder på att de kommer att försöka igen om bara ett par dagar. Om de lyckas med sitt mål, att överföra en otrolig summa till sina personliga bankkonton, kommer hela världen hamna i ekonomisk kris. För att stoppa datorintrånget behövs en hemlig kod, och ända sättet att få tag på den här koden är att resa bakåt i tiden. Plötsligt har Sam och Maya bara drygt två veckor på sig att lösa mysteriet, annars kommer hela världen kastas in i kaos...

Om du läst min recension av den första boken så vet du att jag inte gillade den alls, och jag planerade faktiskt inte att läsa tvåan. Men nu blev det ändå så att den dök upp i brevlådan (tack B Wahlströms förlag!) och jag ångrar faktiskt inte alls att jag läste den.

De största problemen med första boken var att allting var hoptryckt på alldeles för liten yta och att detta ledde till dålig karaktärsutveckling, samt att allt var plågsamt klichéartat. Men i bok två verkar det som om Manieri putsat manuset lite mera noggrant. Klichéerna är borta nästan helt, och trots att historien är en aning påskyndad så är årmiljoner bättre än i första boken. Bikaraktärerna försvinner inte direkt efter sina kapitel utan dyker upp med jämna mellanrum under historien. De får en chans att utveckla en personlighet, och detta gäller både skurkarna och "the good guys". Också Maya och Sam får lite fler lager på sina personligheter, och de känns lagom tuffa och modiga för att passa in i storyn. Dock tar de en del småkorkade beslut som retade mig en del.

Men det finns en del plot holes som jag inte riktigt kunde släppa. Först och främst: vilken underrättelsetjänst skulle skicka två femtonåringar bakåt i tiden på ett livsfarligt uppdrag? Vilka föräldrar skulle tillåta detta?
   Warwick Station påstod att de skickade Sam och Maya för att de var de enda som rest i tiden förut, men det stämmer ju inte! Sams föräldrar hade rest i tiden och var bra mycket mer rutinerade. Så varför valdes ungdomarna? För att de var huvudpersonerna, helt enkelt. Jag önskar att det funnits en bättre förklaring.
   Sedan finns det störande momentet att om huvudpersonerna åker fast hos skurken så ska skurken spendera en lång stund med att berätta hela sitt livs historia och därav ge huvudpersonerna en chans att fly. Smart skurk. Verkligen jättesmart.

Sedan måste jag säga att jag tycker det är bra med en ungdomsbok som utspelar sig så mycket utomlands. Sam och Maya reser runt i världen och ger de unga läsarna en chans lära sig mer om omvärlden, något många inte vet mycket om idag. Mer sånt!

Men i det stora hela var jag mycket mer nöjd med Abacuspentagrammet än med Raahas Tidsmaskin. Jag var inte irriterad på samma sätt som jag var med första boken, utan kunde istället njuta av berättelsen.

1 kommentar:

  1. Det där med skurken är väl att han vill visa dem att det inte finns något sätt att fly? Var ett tag sen jag läste boken, men den var bra!

    SvaraRadera