söndag 30 september 2012

Månadsrapport september



Hjälp vilken månad det har varit! Bortsett allt det vanliga så har det dessutom varit karaktärsvecka på skolan och jag har varit på både Nordens Ark och Universeum nu i veckan.
 
Och sen så har ju det stora skett: jag har varit på bokmässan så klart! Gick runt hela gårdagen och tittade på böcker, trängdes bland folk och slösade bort en del pengar som jag borde ha sparat. Sen satt jag en lång stund vid Bonnier Carlsens monter och lysnade på en diskussion om böcker och bokbloggande. Första gången jag såg några andra bokbloggare i verkliga livet, det var bland annat Amelie, Elin och Hanna men ett helt gäng andra också (ledsen att jag inte nämner er alla, men jag är trött och har inte speciellt bra koll...) Tyvärr var jag tvungen att sticka innan de pratat färdigt (hade bråttom hem) men ni som pratade, om ni såg någon på första raden med rött hårband och ganska långt brunt hår så var det jag. Ledsen att jag inte hann säga hej.

Nu vidare till min vanliga månadsrapport:

Lästa böcker:
Abacuspentagrammet av Tony Manieri
Invisible av Jeanne Bannon
Cinder av Marissa Meyer
Så har jag det nu av Meg Rosoff
Extras av Scott Westerfeld
I dödsskuggans land av Alden Bell

Antal: 6
Manga: 0
Svenska: 4
Engelska: 2
Omlästa: 0
Favorit (om man inte räknar omlästa): Cinder
Sämst: Invisible


Inte så jättemånga böcker den här månaden, men jag läste ingen manga och, tja, då blir det färre. Däremot så har jag köpt mängder på bokmässan och väntar på att mer ska dyka upp i brevlådan (bland annat tävlingsvinsten från Emme och Zozzos tävling, tack så mycket än en gång, kan knappt vänta!). Funderar på att kanske göra mitt livs första book haul video i veckan för att visa upp dem alla. Nån som skulle vilja se nåt sånt?

tisdag 25 september 2012

I dödsskuggans land av Alden Bell



Titel: I dödsskuggans land
Originaltitel: The Reapers are the Angels
Serie: Reapers #1
Författare: Alden Bell
Förlag: Mix
Betyg: 3/5
Genre: post apokalyptiskt, zombies
Sidantal: 253














Femtonåriga Temple har aldrig känt till någon annan värld än den mörka, zombieinfekterade verkligheten hon lever i. Hon är inte gammal nog för att ha upplevt den gamla, trygga världen, och eftersom hon inte upplevt den är den inget hon längtar efter heller. Hon är en överlevare, en vandrare och en jägare som drar omkring i ett förött Amerika och upptäcker dess kvarglömda mirakel.
   Men en dag när hon stannar till i en bosättning går det alldeles fel. Hon råkar döda en kille, en obehaglig typ som försökte tvinga sig på henne. Nu är hans bror ute efter hämnd. Temple flyr ut i vildmarken igen, men inget kommer någonsin bli sig likt för henne.

Det finns inte många böcker som den här, och jag skulle tro att det finns ännu färre personer som verkligen kan uppskatta den här sortens historia. Tyvärr är jag inte riktigt en av dem. För mig är den alldeles för mörk, dyster, långsam och fruktansvärt sorglig, men jag kan ändå se att texten är vacker. Om du är en lite djupare person än mig skulle du nog gilla den bättre, men själv blir jag mest deprimerad när jag läser det här. Trots att Temple pratar så mycket om mirakel så finns det liksom inga ljusglimtar. Ingen romans som man kan glädjas över, ingen bästa kompis man kan fästa sig vid, ingen humor, bara Temple och hennes dystra, djupa tankar när hon färdas över ödemarken.

Jag har bara läst en bok som klassificeras som skräck. Jag har läst många som påståtts vara skräck men som inte varit ett dugg läskiga. I dödsskuggans land är något annorlunda. Den är inte läskig på det sättet som en skräckfilm är, men det var något av tonen i berättandet som var obehagligt, som gav alldeles för tydliga bilder av kringvandrande, ruttnande zombies och död, lidande och sorg. Ibland kunde man nästan bli lite illamående (inte bara av beskrivningar av zombies utan av hela Temples verklighet) och jag rekommenderar att du inte äter någonting samtidigt som du läser.
   Detta är nästan lite märkligt eftersom just den här post apokalyptiska världen var ovanligt positiv, speciellt för att handla om zombies. Det fanns mängder av överlevande och på vissa ställen var civilisationen till och med på väg tillbaka. De överlevande var inte alls så elaka och själviska som de ofta är i den här sortens litteratur utan snarare hjälpsamma mot varandra. Men allting som hade med Temple att göra, hela hennes existens, var bara så sorgligt och mörkt.

På tal om Temple så var hon inte riktigt den där superhuvudpersonen som jag hoppats på. På bokens baksida står de att om man gillade Katniss från Hungerspelen så kommer man att älska Temple. Jag älskade inte Temple. Hon var visserligen stark och självständig och kick-ass så in i helvete, men jag tycker också att hon kändes en aning korkad. En del beslut hon tog fick mig att vilja skrika åt henne: Sluta! Om du gör så där så kommer du att DÖ!
   Vad gäller kvinnosynen sedan... inte den bästa. Temple kanske kan ta hand om sig själv, men det gäller inte resten av bokens kvinnor. I stort sett alla kringvandrare hon möter är män, och i samhällena är det männen som sköter allt som har med försvar och förådssamlande utanför tryggheten att göra och kvinnorna stannar hemma. Som sagt, inte den bästa.

Om du gillar mörk, poetisk text som kommer få dig att uppskatta ditt eget liv extra mycket, läs I dödsskuggans land. Om du vill ha något mer uppmuntrande, kanske en romans eller lite humor, håll dig långt borta.


söndag 23 september 2012

Skrivartips

Jag kan slå vad om att jag inte är den ända bokälskaren där ute med författardrömmar. Jag har skrivit och hittat på berättelser så länge jag kan minnas. Men under tidens gång har jag fått lära mig en del saker om skrivande, vissa genom tips från andra bokälskare och vissa har jag helt enkelt lärt mig den hårda vägen. Nu tänkte jag dela med mig lite av mina tips.


1. Gör en skiss.
När jag gick i trean-fyran och vi skulle skriva berättelser började det alltid med att vi fick ut ett papper där vi skulle skriva ner dess början, mitten och slut. Jag brukade hata den här delen av skapandet och hoppade ofta över det och improviserade fram hela berättelsen. På den gamla goda tiden skrev jag bara minikorta noveller och då fungerade den här taktiken. Men på senare år har jag märkt att när jag fått en idé så stormskriver jag i en sådär 20 sidor innan det blir totalstopp. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva.
   Lösningen? Återgå till mellanstadietaktiken och gör en liten skiss. När du först får idén kanske du bara har början på den, så börja med att skriva en kortfattad skiss av den. Sedan får du fundera, brainstorma, faktasöka, diskutera och fundera ännu mera. Får du idéer om små scener som ska komma längre fram i boken, skriv ner dem i skissen. Skriv ner vilka karaktärer du vill ha med. Skriv ner allt, men gör det kortfattat.
   Jag kan inte annat än att säga att det här tipset är väldigt individuellt. Just du kanske är en sådan person som kan improvisera fram en fantastisk bok. Känn dig fram och lista ut vad som fungerar bäst för dig.


2. Ha flera karaktärer
De allra flesta böcker har en huvudperson. Men som författare umgås man väldigt mycket med den här huvudpersonen och snart kommer du bli väldigt, väldigt trött på hen. Man kan få mindre skrivkramp för att man helt enkelt inte orkar vara i närheten av huvudpersonen mer.
   En ganska så enkel lösning på det här är att lägga ner mer tid på resten av bokens karaktärer. Med detta menar jag inte att du nödvändigtvis måste skriva något ur deras point of view, du kan fortfarande hålla dig till din huvudpersons berättarröst, men du kan strunta i skrivandet ett tag och istället skapa en bakgrundshistoria till dina bikaraktärer, ge dem speciella karaktärsdrag och kanske rita en teckning så att du har en bild framför dig hur de ser ut. Inget av detta behöver ens vara med i boken, men det kommer att finnas i ditt huvud under skrivandeprocessen och dessutom göra att dina bikaraktärer blir mer mångfasetterade istället för platta kartongfigurer. Du kan använda samma teknik för att göra din huvudperson djupare också.
   MEN glöm inte: om du hatar din huvudperson kommer framtida läsare förmodligen också att göra det. Att vara lite trött på hen efter att ha skrivit sida ut och sida in ur dens synvinkel är en sak, men låt inte din huvudperson bli odräglig.


3. Hitta någon att prata med
Som författare snöar man lätt in på sina idéer och märker inte alls om de blir helt ologiska, tråkiga eller fulla med stavfel. Man har stirrat på manuset så länge att man blir lite blind för felaktigheterna.
   Så hitta någon att diskutera din idéer med! Det kan vara en kompis, syskon, släkting eller förälder, bara det är någon du litar på och vågar prata fritt med.
   Själv brukar jag prata med min mamma. Varje gång hon släpar ur mig på promenad brukar jag släpa in henne på ämnet böcker. Jag tar upp alla mina idéer och funderingar och ber om tips om jag har idétorka. Finns ingen bättre att prata böcker med.
   Om du känner att du inte har någon att prata med så kan du kanske vända dig till någon av oss bokbloggare, ett forum eller någon annan på nätet. Det kanske inte är samma sak som att prata med någon öga mot öga, men det är bättre än ingenting.


4. Stjäl skamningslöst
Just det här har jag skrivit ett helt inlägg om tidigare, men det tåls att nämnas igen. När du läser en bok, ser en film eller lägger märke till saker i vardagslivet, var inte rädd för att låna saker. Självklart ska du inte göra någon form av plagiat, men använd de små sakerna. Gillar du den här författarens språk? Använd ett liknande själv. Tycker du extremt mycket om den där karaktären? Ta några av hens personlighetsdrag. Men don´t over do it! Som sagt, du vill inte göra ett plagiat.


5. Sluta läsa det här
Det finns ingen genväg till att bli författare. Hur många tips du än läser så kommer inte boken skriva sig själv. Detta har jag själv haft svårt för. Jag har läst så många tips jag hittat, börjat prenumerera på tidningen Skriva (mycket rekommenderad!) men har till slut tvingats inse att texterna inte växer.
   Lösning? Sätt dig ner och skriv. Och Skriv. Och skriv. Skriv skriv skriv. Ta en paus då och då så att du inte får skrivkramp. Sen fortsätter du att skriva och skriver tills boken är klar. Ta hjälp om du behöver det och prata med din diskusinonskompis, men vänta dig inte att hitta något ultratips som ger dig superkraften att skriva en fantastisk bok på en vecka. Som sagt, det finns inga genvägar. Att skriva en bok tar tid.


Tänk på att skrivande är väldigt individuellt. Ta ingenting för hårt och hitta din egen stil. Kanske passar inga av de här tipsen in på dig.

Jag är inte den ända bokbloggaren med författardrömmar. Vill du ha fler tips så skrev Pia från Bookrelated ett inlägg för att tag sen fullt av användbara saker och vill du ha ännu fler tips så kan du gå in här och läsa Anna från Boktyckes inlägg om att hitta en bra början till din bok.
   Good luck! Jag hoppas på att få hitta era böcker i bokhandlarna i framtiden!

torsdag 20 september 2012

Extras av Scott Westerfeld

Extras

Titel: Extras
Serie: Uglies #4
Författare: Scott Westerfeld
Förlag: Simon Pulse
Betyg: 4/5
Genre: science fiction, post apokalyptiskt
Sidantal: 399
















Tre år har gått sedan rebellen Tally Youngblood tog ner regimen, och sen dess har ingenting varit sig likt i femtonåriga Aya Fuse´s stad. Efter att bubbelskallarna försvann så slutade folk också arbeta frivilligt men tog fortfarande glatt av stadens resurser, och ekonomin var på väg att krascha. Staden tog till en drastisk åtgärd - popularitetsekonomi.
   Nu måste man vara känd för att räknas. Men Aya är nästan helt okänd, en extra, och måste arbeta och gå i skolan för att kunna leva. Som tur är har hon en plan som kommer få in henne bland stadens allra populäraste. Hon måste bara publicera en otrolig story på sin feed, en som ingen någonsin kommer att glömma. Och hon har den perfekta storyn, men innan hon vet ordet av har den utvecklats till någonting otroligt mycket större, och Aya är indragen upp över öronen.

Efter att jag läste ut De rätta av Scott Westerfeld för flera år sedan så satt jag snällt och väntade på att den fjärde och sista boken skulle översättas. Men någon smart person kom fram till att strunta i den, och nu har jag äntligen kommit över min språkbarriär och läst den på engelska istället. Kan börja med att säga att det är stor skillnad mot hur det var att läsa de första tre böckerna på svenska. All slang, alla nya ord och uppfinningar och roliga små fraser som Westerfeld hittat på känns mycket mer genuina på originalspråk. Jag älskade Ayas och de andra karaktärernas sätt att prata, och jag kan inte annat än beundra författarens uppfinningsrikedom och fantasi. Var inte alls så svårt att läsa som jag trott heller. Med alla påhittade ord så väntade jag mig att inte fatta något, men jag hängde med utan problem.

Ni som har läst de första tre delarna i serien undrar säkert: vem i hela världen är Aya Fuse? Var är Tally?
   Ja, tekniskt sett så hör Extras inte riktigt ihop med den första trilogin. Den här gången befinner vi oss i Japan, vi har nya karaktärer och en helt ny story (men oroa er inte, vi får träffa några gamla personer som känns igen från tidigare böcker). Man kan alltså lätt strunta i Extras och vara nöjd efter de första tre böckerna, men jag rekommenderar att ni ändå läser den. För den är roligt, spännande, full med coola framtidsprylar och världsbyggnad och helt enkelt underhållande.

Som i de flesta dystopiska och post apokalyptiska böcker så finns också de moraliska läxorna om vårt sätt att leva där: vår massproduktion, vår syn på kändisskap, vårt krigiska sätt, vår förstörelse av miljön, med mera. Det blir aldrig övertydligt, men det känns verkligen som att Westerfeld varit på besök på en historielektion i framtiden och använt sig av deras synsätt på vår tid. Man blir lite skamsen för alla korkade saker som vi gör och förstår att det kan komma att gå ganska så snett om vi inte aktar oss.

Huvudpersonen, Aya, är helt okej att läsa om. Hon är inte revolutionerande på något sätt, men hennes sätt att se på saker är annorlunda efter att ha växt upp i popularitetsekonomin och genom hennes berättarröst är det aldrig svårt att förstå alla märkliga framtidstermer. Man får också se en del karaktärsutveckling och lite romans.
   Men just ur romansen skulle jag gärna velat ha något lite mer äkta. Det var aldrig speciellt mycket kemi mellan Aya och hennes loverboy, och även om han var söt så kändes han en aning personlighetsbefriad.

Fler negativa saker är att jag skulle velat ha lite mer info om the Sly Girls och en viss annan mystisk grupp. Man fick i stort sett bara veta att de här personerna existerar, inte vilka de är eller varför de gör som de gör.


Bogus to Bubbly: An Insider's Guide to the World of Uglies

Uglies: Shay's Story (Uglies: Graphic Novel #1)Nu är jag jättenyfiken på den nya manga serien och såklart guiden Bogus till Bubbly. Kanske ska köpa hem någon av dess nästa gång jag bokshoppar?








lördag 15 september 2012

Mina topp fem favoritfilmer baserade på böcker

Jag har lite idétorka och bestämde mig därför för att skriva ett inlägg om filmer. För att det inte ska bli helt icke-bokrelaterat tänkte jag bara ta upp filmer som är baserade på böcker (men inte bara böcker som jag läst). Let´s get going.

1. Jurassic Park & Jurassic Park: The Lost World



 Jag växte upp med den här filmserien, såg den första gången när jag var bara fem år. Böckerna läste jag inte förren i nian och då upptäckte jag att det finns STORA skillnader i handlingen, men det spelar inte så stor roll, jag älskar ändå filmerna (inte trean dock, den är helt okej men inte lika superbra som de första två. Men så är ju inte den baserad på en bok heller). Specialeffekterna är dessutom väldigt imponerande med tanke på att filmerna har en del år på nacken.

Trailer första filmen:
Trailer andra filmen:


2. Ever After: A Cinderella story

 Ja, tekniskt sett är väl inte Askungen en bok utan en saga, men som saga så finns den faktsikt nerskriven i massor av sagoböcker och därför tänker jag härmed ta det enväldiga beslutet att den räknas endå.
   Romantiska filmer är egentligen inte riktigt my cup of tea, de brukar mest tråka ut mig och även om det kanske är lite nöje för stunden så känner jag aldrig för att se om dem. Men det är något med Ever After som jag älskar. Jag kan se den här filmen hur många gånger som helst. Kanske är det att den fina romantiska historien faktiskt är uppblandad med en del politik (okej, inte jättemycket, men det pratas lite om samhällsklasser och regenter och hur det är bra eller dåligt) och lite historiefakta om hur det var i Frankrike för något århundrade sedan.


 
3. The Time Machine från 2002 & The Time machine från 1960


Okej, jag erkänner, jag har inte läst H.G. Wells bok The Time Machine. Men jag gillade filmen tillräckligt mycket för att googla den och ta reda på att den var baserad på en bok. Jag läste också på tillräckligt mycket om boken för att veta att filmen (den från 2002) inte följer handlingen speciellt bra. Alltså satte jag mig ner och tittade på den lite äldre varianten från sextiotalet. Gamla filmer brukar inte riktigt vara min grej, men jag gillade den här (men nu var det ett tag sen jag såg den, typ några år). Behöver jag nämna att det är helcoolt att tidsresenären åker nästan en miljon år(800 000, bara 200 000 år kvar... ) in i framtiden?

Trailer till filmen från 2002:

Från 1960:

4. The Thing (nej, inte Stephen Kings The Thing, John W. Campbells The Thing)

Ytterligare än ganska gammal film (1982) vars specialeffekter slår många av dagens filmer. The Thing handlar om en utomjording som imiterar människor. Låter inte så läskigt kanske, men den här filmen är ryslig. Massor av blod och eldkastare (vem älskar inte eldkastare?). Inte heller här har jag läst boken( eller snarare novellen), men jag är lite nyfiken på den. Undrar om den är lika läskig som filmen? Sen finns det också en nygjord prequel som jag inte har sett men är nyfiken på.
Trailer

5. The Postman



Lite dystopi/post apokalyptiskt (som har fått mycket kritik, men whatever, jag är stundtals svag för b-filmer)! Om man känner mig så känns det ju självklart att nåt sånt ska vara med på listan också! En kille som vandrar runt i ett förött Amerika med sin mula och hamnar i knipa med en krigarklan. Sa jag att han har en mula? Det är tillräckligt likt en häst för att göra mig glad (ja, jag är ju en sån där hästmänniska). Har inte läst boken, men den är med på min att-läsa lista.



Nu när jag är klar med listan måste jag säga att det var svårt att komma på filmer jag sett som är baserade på böcker (men jag har säkert sätt massor av filmer som är baserade på böcker utan att jag vet om det). Jag har också märkt att typ alla filmerna på listan är väldigt gamla, vilket är lite märkligt eftersom jag för det mesta föredrar lite nyare filmer.

När vi ändå pratar film kan jag ta och nämna (och tipsa om) några andra av mina favoriter (som inte är baserade på böcker)
Avatar, cheesy story till trots
Pandorum, sci fi skräck precis i min smak
De två första Alien-filmerna (jag gillar inte den tredje, men är svag för den fjärde trots bristerna)
Terminator ett och två, speciellt tvåan
Kick-ass, superhjältefilm baserad på en serietidning
District 9, utomjordingar fastnar i Johannesburg
Chronicle, superkrafter, behöver jag säga mer?
2012, man vill ju vara förberedd...
Och sen så klart diverse olika gulliga animerade filmer i stil med How to train your dragon, Tangled, Bolt, Planet 51 och 9

Så, då har ni fått veta lite om min filmsmak: utomjordingar, science fiction, skräck, sagor, animerat, superkrafter/superhjältar och världsomspännande katastrofer. Har jag bred smak eller vad? (MEN jag tittar INTE på deckare. Aldrig.)

tisdag 11 september 2012

Så har jag det nu av Meg Rosoff

How I Live NowTitel: Så har jag det nu
Originaltitel: How I live now
Serie: -
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Brombergs
Betyg: 2/5
Genre: dystopi, krig, romantik
Sidantal: 189


Tack Brombergs förlag för rec-exet!












Femtonåriga Daisy hatar sin styvmor. Faktum är att hon hatar sin styvmor så mycket att hennes pappa till slut tröttnat och skickat henne till sina släktingar i England. Världen befinner sig i ett ostadigt läge på gränsen till krig, men när Daisy anländer till sina kusiner på deras lilla gård är den som om omvärlden försvinner. Trots att han är hennes kusin känner Daisy en omedelbar samhörighet med fjortonåriga Edmond som nästan tycks kunna läsa hennes tankar.
   Men den nästan drömlika sommaren får ett abrupt slut när kriget plötsligt bryter ut. Daisy och hennes kusiner håller sig undan på sin gård, men den fridfulla lyckan kan inte vara för alltid...

Jag hade egentligen inte planerat att läsa Så har jag det nu, men när jag fick reda på att den fanns på svenska så kunde jag inte stå emot lockelsen. En dystopi som jag inte behöver läsa på engelska (inte för att jag har något emot engelska, jag läser massor av böcker på engelska, men jag föredrar ändå svenska)? Sign me up!

Hur som helst så är jag lite besviken. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men förmodligen var det vad jag väntar mig från de flesta dystopier: intressant världsuppbyggnad och starka, mångfascetterade karaktärer. Karaktärerna var det väl ingen brist på, även om de, bortsett från Daisy, var en aning perfekta, men världsuppbyggnaden var det inte mycket av. Okej, vi befinner oss i England, och okej, det pågår ett krig. Vem är fienden? Varför är det krig? Hur ligger det till med världen utanför Daisys privata lilla bubbla? Det får vi inte veta mycket om.
   Allting berättas ur Daisys perspektiv och därför får vi inte veta något som hon inte bryr sig om, och hon bryr sig i stort sett om sig själv, sina kusiner och deras djur. Enligt henne är England de Goda och fienden de Onda, och vi får aldrig någon tydligare inblick i de båda sidorna än så.

Men även om hon inte bryr sig så mycket om omvärlden så tycker jag om Daisys berättarröst. Det känns lite som om hon sitter mittemot mig och berättar sin historia bara för mig, vilket är en lite annorlunda berättarteknik som när jag väl vant mig vid den så uppskattade jag den definitivt. Daisy hade en ganska mörk humor som gav lite gnista till storyn och hon porträtterade kriget i all sin mörka hemskhet, men i övrigt så gick det ganska långsamt. Jag var inte speciellt mycket för romansen mellan henne och Edmond, inte så mycket för att de var kusiner utan mer för att det kändes som lust och attraktion mellan dem och inte speciellt mycket kärlek.

Så har jag det nu är alltså ingen speciellt action fylldbok, och världsuppbyggnaden är väldigt begränsad, men jag gillar berättarrösten och därför blir det en stark två, på gränsen till en trea, i betyg.

måndag 10 september 2012

Cinder av Marissa Meyer



Titel: Cinder
Originaltitel: Cinder
Serie: Månkrönikan
Författare: Marissa Meyer
Förlag: Mix
Betyg: 4/5
Genre: dystopi, science fiction, fairy tale retelling, post apokalyptiskt
Sidantal: 397













De allra flesta känner Lihn Cinder som Nya Beijings mest talangfulla mekaniker, en flicka bosatt med sin styvmor och sina två styvsystrar. Få vet om hennes stora hemlighet: hon är en cyborg.
   Som cyborg saknar hon rättigheter. Allt hon tjänar går till hennes elak styvmor Adri, och på den senaste tiden har hon lagt alla pengar Cinder tjänat på att förbereda sina två biologiska, och mänskliga, döttrar till den stora årliga balen där ingen mindre än prins Kai kommer att närvara.
   Men Cinders personliga problem är ingenting mot de globala problem som drabbat hela världen. En dödlig pest härjar och inget botemedel har ännu lyckats tas fram, och till råga på det så hotar den lunariska drottningen från Månen med att starta krig mot hela jorden.
   När prins Kai kommer till Cinders marknadsstånd för att få hjälp att laga en trasig android dras hon ohjälpligt in i det Östra Samväldets politik och hamnar i livsfara.

Min första lästa fairy tale retelling! Woho! En fin introduktion till en för mig ny genre, jag kan knappt vänta tills uppföljaren Scarlet kommer ut.

Det som jag gillade mest med Cinder måste vara världsbyggnaden. Efter det fjärde världskriget har jordens världsdelar slagit ihop till sex olika riken istället för hundratals länder och vi får en tydlig inblick i hur denna framtida verklighet fungerar sig. Allting utspelar sig i Nya Beijing (gamla Beijing förstördes i kriget) och Meyer har lyckats skapa en sprudlande verklig stad. Tack vare att vi ser allt genom cyborgen/mekanikern Cinders ögon får vi dessutom en extra tydlig inblick i hur tekniken fungerar och trots att det aldrig är några konkreta förklaringar på vad ett comm eller ett interface eller en nätskärm är för något så är det aldrig några problem att första och fascineras av Meyer fantasi.

Men det är inte det bästa. Det bästa är att det finns ett kungarike på Månen. Ett kungarike på Månen! Detta kanske låter jättebarnsligt men det påminner mig hur mycket som helst om Sailor Moon som jag älskade när jag var liten. Dessutom har månmäniskorna superkrafter. Hur coolt är inte det?

Som ni förstått så älskade jag världsbyggnaden, men hur ligger det till med resten av boken? Till att börja med kan jag säga att ni inte ska förvänta er alltför mycket Askungen, trots att det är en återberättelse av den klassiska sagan. Lite av sagostämmningen finns där, och det finns en elak styvmor och två styvsystrar och en bal och en tappad sko, men bortsett från de viktigaste sakerna så påminner inte Cinder alltför mycket om Askungen.

Till karaktärerna sedan. Cinder och Kai är berättarna, men Cinder är huvudpersonen och står för större delen av berättandet. Romansen dem emellan är tack och lov ingen insta love med massor av jag-kan-inte.leva-utan-dig-prat utan den utvecklas hela tiden även om attraktionen finns där från början. Kemin mellan dem är gullig och de passar bra ihop men... det finns inget unikt med dem. Cinder är tuff och modig och samtidigt feminin och Kai är en stark ledare och romantisk och de är jättetrevliga karaktärer båda två, men det finns inget speciellt minnestvärt med någon av dem. Samma sak gäller Meyers skrivsätt, inget som är extra bra eller minnesvärt.

Sedan måste jag nämna twisterna också. Vissa saker var lätta att gissa (spoiler! Att lunarinnvånarna tog viruset till jorden, att prinsessan Selene var vid liv och att Doktor Erland kom från Månen) och de listade jag ut i stort sett vid första ledtråden. Men det hände en sak i näst sista kapitlet som var bland det sista jag väntat mig, något som faktiskt fick mig att bli riktigt chockad. MEN jag tänker inte avslöja vad. Vill ni veta får ni läsa boken, för den är riktigt, riktigt bra och förtjänar en stark fyra av fem i betyg.


Boktrailer:

söndag 9 september 2012

Nya boktips: Fler Retellings!

Häromveckan gjorde jag två inlägg där jag tipsade om en mängd olika böcker inom den populära genren Retellings. Men jag hittar bara fler och fler hela tiden, så jag beslutade att göra ett till sånt inlägg.


Shadows on the MoonShadows on the Moon av 








Sisters Red (Fairytale Retellings, #1)



   Rosie March once felt her bond with her sister was unbreakable. Owing Scarlett her life, Rosie hunts ferociously alongside her. But even as more girls' bodies pile up in the city and the Fenris seem to be gaining power, Rosie dreams of a life beyond the wolves. She finds herself drawn to Silas, a young woodsman who is deadly with an ax and Scarlett's only friend--but does loving him mean betraying her sister and all that they've worked for?




The Looking Glass Wars (The Looking Glass Wars, #1)







Breadcrumbs


Once upon a time, Hazel and Jack were best friends. They had been best friends since they were six, spending hot Minneapolis summers and cold Minneapolis winters together, dreaming of Hogwarts and Oz, superheroes and baseball. Now that they were eleven, it was weird for a boy and a girl to be best friends. But they couldn't help it - Hazel and Jack fit, in that way you only read about in books. And they didn't fit anywhere else.
   And then, one day, it was over. Jack just stopped talking to Hazel. And while her mom tried to tell her that this sometimes happens to boys and girls at this age, Hazel had read enough stories to know that it's never that simple. And it turns out, she was right. Jack's heart had been frozen, and he was taken into the woods by a woman dressed in white to live in a palace made of ice. Now, it's up to Hazel to venture into the woods after him. Hazel finds, however, that these woods are nothing like what she's read about, and the Jack that Hazel went in to save isn't the same Jack that will emerge. Or even the same Hazel.
   Inspired by Hans Christian Andersen's "The Snow Queen," Breadcrumbs is a story of the struggle to hold on, and the things we leave behind.





Fateful Fatefull av Claudia Grey
 Återberättelse av: Titanic

Eighteen-year-old maid Tess Davies is determined to escape the wealthy, troubled family she serves. It's 1912, and Tess has been trapped in the employ of the Lisles for years, amid painful memories and twisted secrets. But now the Lisle family is headed to America, with Tess in tow. Once the ship they're sailing on--the RMS "Titanic"--reaches its destination, Tess plans to strike out and create a new life for herself.
   Her single-minded focus shatters when she meets Alec, a handsome first-class passenger who captivates her instantly. But Alec has secrets of his own. He's in a hurry to leave Europe, and whispers aboard the ship say it's because of the tragic end of his last affair with the French actress who died so gruesomely and so mysteriously. . . .
   Soon Tess will learn just how dark Alec's past truly is. The danger they face is no ordinary enemy: werewolves exist and are stalking him--and now her, too. Her growing love for Alec will put Tess in mortal peril, and fate will do the same before their journey on the "Titanic" is over.
Jag gillade aldrig filmen Titanic. Under flera års tid försökte mina kompisar övertyga mig om att det var ett mästerverk men nej, den funkade helt enkelt inte för mig. Men så för några månader sedan råkade den gå på TV och uttråkad som jag var satte jag mig att titta - och plötsligt älskade jag den. Underbar film. Jag måste läsa boken. Jag menar, kom igen, varulvar på Titanic. Vem vill inte läsa om det?


Scarlet


 Many readers know the tale of Robin Hood, but they will be swept away by this new version full of action, secrets, and romance.
   Posing as one of Robin Hood’s thieves to avoid the wrath of the evil Thief Taker Lord Gisbourne, Scarlet has kept her identity secret from all of Nottinghamshire. Only the Hood and his band know the truth: the agile thief posing as a whip of a boy is actually a fearless young woman with a secret past. Helping the people of Nottingham outwit the corrupt Sheriff of Nottingham could cost Scarlet her life as Gisbourne closes in.
It’s only her fierce loyalty to Robin—whose quick smiles and sharp temper have the rare power to unsettle her—that keeps Scarlet going and makes this fight worth dying for.


 Jag har säker nämnt någon gång att jag har lite av en kriminell ådra, jag är väldigt fascinerad av brott och brottslingar. Självklart har jag alltid gillat berättelsen om Robin Hood, mannen som stal från de rika och gav till de fattiga. Att så gott som alla som läst boken ger positiva recensioner gör mig ju bara mer nyfiken.


When She WokeWhen She Woke av Hillary Jordan
Återberättelse av: The Scarlett Letter

I am red now. It was her first thought of the day, every day, surfacing after a few seconds of fogged, blessed ignorance and sweeping through her like a wave, breaking in her breast with a soundless roar. Hard on its heels came the second wave, crashing into the wreckage left by the first: he is gone.
   Hannah Payne’s life has been devoted to church and family. But after she’s convicted of murder, she awakens to a nightmarish new life. She finds herself lying on a table in a bare room, covered only by a paper gown, with cameras broadcasting her every move to millions at home, for whom observing new Chromes—criminals whose skin color has been genetically altered to match the class of their crime—is a sinister form of entertainment. Hannah is a Red for the crime of murder. The victim, says the State of Texas, was her unborn child, and Hannah is determined to protect the identity of the father, a public figure with whom she shared a fierce and forbidden love.
Har aldrig hört talas om The Scarlett Letter tidigare men antar att det är en klassiker. When She Woke låter hur som helst som en intressant och sorglig dystopi.

fredag 7 september 2012

Invisible av Jeanne Bannon

Invisible

Titel: Invisible
Serie: -
Författare: Jeanne Bannon
Förlag: Solstice Publishing
Betyg: 2/5
Genre: vardagsliv/high school, paranormal
Sidantal: 186












När Lolas arbetsgivare tvingar henne att klä sig i badkläder för att vakta barnen vid poolen vet inte Lola vad hon ska ta sig till. Förtvivlad önskar hon att hon bara kan försvinna - och plötsligt gör hon det.
   Lola vet inte var hennes plötsliga förmåga att göra sig osynlig kommer ifrån, men den kommer definitivt till nytta. Hon är överviktig, blyg och mobbad. Hon har bara en vän och hon är olyckligt kär i en kille som inte vet att hon finns. Ibland känns det ganska så trevligt att kunna försvinna en stund.
   Tillsammans med sin vän Charlie börjar Lola planera en hämnd mot sin plågoande i skolan, Nino. Men när Jon, kill hon gillar, plötsligt börjar uppmärksamma henne börjar Lolas prioriteringar ändras. Kanske är hämnd inte lösningen som kan få henne att bli lycklig?

Jag är inte speciellt förtjust i böcker som handlar om vardagslivet. Helt ärligt så tycker jag att den "genren" är ganska tråkig. Men ihop med någonting annat, t.ex. superkrafter, kan det bli riktigt bra. Det ger en twist, lite spänning till något som annars lätt blir enformigt och tråkigt. Just osynlighet råkar dessutom ligga högt på min topp-fem-favoritsuperkrafter-lista, och betyget på Goodreads var ohälsosamt högt. Alltså var jag nyfiken på om Bannon skulle lyckas göra vardagsliv spännande och superkrafter trovärdiga.
   Tyvärr lyckades hon inte helt.

Först och främst är det alldeles för mycket pekpinnar inbakade ganska klumpigt i storyn. "Hämnd är inte alltid rätt." "Älska dig själv och strunta i vad andra tycker om dig." "Utseendet spelar ingen roll." Nu är det inte så att jag inte håller med om de här åsikterna, faktiskt tycker jag att de stämmer ganska väl. Men det känns ganska så mycket som om författaren försöker säga att så här är det och så här ska du tycka och därmed punkt. När huvudpersonen bara fattar perfekta moraliska beslut som man sett i en miljard andra böcker/filmer hela tiden så blir det tråkigt. Ibland förtjänar hemska personer att straffas, och om du då råkar få lite hämnd samtidigt så är det inte alltid fel.

Sedan känns förklaringen till Lolas plötsliga superkrafter ganska så orimlig och för enkel. Om man ska ha med magi i en bok som utspelar sig i vår värld så måste det finnas en vettig förklaring annat än (spoilervarning) att det går i släkten. Sedan Lolas velande om huruvida hon vill ha en superkraft eller inte... vem vill inte ha en superkraft?! Gilla läget liksom.
   Och hennes dubbelmoral sedan... först påstår hon att utseendet inte spelar någon roll, och sekunden efter det beklagar hon sig över hur mycket hon skäms över sina föräldrars kläder.

Egentligen tyckte jag väl inte så illa om Invisible. Lola som huvudperson var helt okej (när hon inte gnällde eller klagade), och bästa kompisen Charlie var ganska cool. Buskapen var ju också viktiga men ack så klumpigt framförda. Men framför allt så var detta inte min typ av bok. Tyvärr.

onsdag 5 september 2012

Bokshopping och tävlingstips!






    "När man har mer pengar än vad man behöver, då köper man böcker... och när man inte har mer pengar än vad man behöver, då köper man också böcker."
                                                                                                            -Nella

Som ni säkert förstår av mitt nya ordspråk ovan så har jag alltså införskaffat lite nyförvärv till bokhyllan (något jag inte alls hade råd med egentligen...)
   Vad köpte jag då? Jo, det blev:



Cinder av Marissa Meyer som jag började läsa på direkt när pengarna var överlämnade. Vekar redan vara hur bra som helst! Dock var den löjligt dyr...

 

och...









I dödsskuggans land av Alden Bell, en zombiebok som tydligen ska passa oss som tyckte om Katniss från Hungerspelen. Men hur har de tänkt med detta fruktansvärda omslag?! Jag vet, på bild ser det superfint ut, men i verkligheten? Alldeles limegrönt och tjejen ser ut som en tecknad figur i rosa. Hu.


 För en två-tre veckor sedan var jag dessutom inne i vår lilla lokala bokhandel (jag är en sådan där människa som bor mitt ute i ingenstans) och gjorde ett riktigt kap. I vanliga fall är det ruskigt dyrt där, men den här gången hade jag tur och hittade K55 - Lögnernas Valv av Erika Oscarius för bara 98 kronor! Jippie!













 Sedan ska jag tipsa om lite tävlingar också. Massor av generös bokbloggar delar ut priser till både höger och vänster just nu. Först har vi:

Emme och Zozo från Bookzoem där man kan vinna valfri bok/böcker från adlibris så länge det inte kostar över tvåhundra kronor.

Miriam från Schitzo-Cookie's bokblogg lottar ut sina två böcker Soulless och Dealing with Dragons till en eller eventuellt två lyckliga vinnare.

 Sist men inte minst så har vi Amelie från Amelies boktips som har lyckats få två rec-ex av Rubinröd och nu är snäll och lottar ut ett av dem.

Så se till att kika in på tävlingarna så önskar jag er lycka till!

måndag 3 september 2012

Omslagsspecial (3)

Senast jag hade en omslagsspecial så fick jag ett önskemål om att leta upp omslag med munnar på. Sagt och gjort, här kommer dem! (och som jag sagt tidigare, feel free att lämna en kommentar med tips på framtida specialer)















 Jag tycker att Cold Kiss och Damaged är riktigt snygga. Har ni några favoriter?

söndag 2 september 2012

Abacuspentagrammet av Tony Manieri



Titel: Abacuspentagrammet
Serie: S.A.M. #2
Författare: Tony Manieri
Förlag: B Wahlströms
Betyg: 3/5
Genre: fantasy, tidsresor, historiskt
Sidantal: 320

Detta är del två i en serie och recensionen kan innehålla spoilers för första delen, Raahas Tidsmaskin. Om du vill läsa min recension på den kan du gå in här.

Tack B Wahlströms förlag för rec-exet!






Efter att Sam hittat sina föräldrar och fört dem tillbaka till nutiden dumpade han och Maya Raahas tidsmaskin på havets botten hellre än att ta risken att den skulle hamna i orätta händer. Men de hade inte räknat med att Warwick Station, en hemlig underrättelsetjänst, skulle fiska upp den igen och nu be om Sams och Mayas hjälp.
   En månghundraårig sekt har gjort ett dataintrång på några av världen största banker, och alla ledtrådar tyder på att de kommer att försöka igen om bara ett par dagar. Om de lyckas med sitt mål, att överföra en otrolig summa till sina personliga bankkonton, kommer hela världen hamna i ekonomisk kris. För att stoppa datorintrånget behövs en hemlig kod, och ända sättet att få tag på den här koden är att resa bakåt i tiden. Plötsligt har Sam och Maya bara drygt två veckor på sig att lösa mysteriet, annars kommer hela världen kastas in i kaos...

Om du läst min recension av den första boken så vet du att jag inte gillade den alls, och jag planerade faktiskt inte att läsa tvåan. Men nu blev det ändå så att den dök upp i brevlådan (tack B Wahlströms förlag!) och jag ångrar faktiskt inte alls att jag läste den.

De största problemen med första boken var att allting var hoptryckt på alldeles för liten yta och att detta ledde till dålig karaktärsutveckling, samt att allt var plågsamt klichéartat. Men i bok två verkar det som om Manieri putsat manuset lite mera noggrant. Klichéerna är borta nästan helt, och trots att historien är en aning påskyndad så är årmiljoner bättre än i första boken. Bikaraktärerna försvinner inte direkt efter sina kapitel utan dyker upp med jämna mellanrum under historien. De får en chans att utveckla en personlighet, och detta gäller både skurkarna och "the good guys". Också Maya och Sam får lite fler lager på sina personligheter, och de känns lagom tuffa och modiga för att passa in i storyn. Dock tar de en del småkorkade beslut som retade mig en del.

Men det finns en del plot holes som jag inte riktigt kunde släppa. Först och främst: vilken underrättelsetjänst skulle skicka två femtonåringar bakåt i tiden på ett livsfarligt uppdrag? Vilka föräldrar skulle tillåta detta?
   Warwick Station påstod att de skickade Sam och Maya för att de var de enda som rest i tiden förut, men det stämmer ju inte! Sams föräldrar hade rest i tiden och var bra mycket mer rutinerade. Så varför valdes ungdomarna? För att de var huvudpersonerna, helt enkelt. Jag önskar att det funnits en bättre förklaring.
   Sedan finns det störande momentet att om huvudpersonerna åker fast hos skurken så ska skurken spendera en lång stund med att berätta hela sitt livs historia och därav ge huvudpersonerna en chans att fly. Smart skurk. Verkligen jättesmart.

Sedan måste jag säga att jag tycker det är bra med en ungdomsbok som utspelar sig så mycket utomlands. Sam och Maya reser runt i världen och ger de unga läsarna en chans lära sig mer om omvärlden, något många inte vet mycket om idag. Mer sånt!

Men i det stora hela var jag mycket mer nöjd med Abacuspentagrammet än med Raahas Tidsmaskin. Jag var inte irriterad på samma sätt som jag var med första boken, utan kunde istället njuta av berättelsen.

Och vinnaren är...


Grattis, du har vunnit den trevliga boken The Last Princess av Galaxy Craze! Jag ska kontakta dig via mejl så snart som möjligt.

Och till alla er andra som deltog: jättekul att ni tog chansen! Det var hur roligt som helst att läsa alla era bokidéer, hoppas att jag ser några av dem i tryck i framtiden! Önskar som sagt att jag kunde ge böcker till er allihop, men så rik är jag tyvärr inte... Men ska försöka ha fler tävlingar i framtiden, så tappa inte hoppet!