måndag 27 augusti 2012

Den Flyende Mannen av Stephen King

Titel: Den Flyende Mannen
Originaltitel: The Running Man
Serie: -
Författare: Stephen King, alias Richard Bachman
Förlag: Legenda
Betyg: 2/5
Genre: dystopi
Sidantal: 226















Ben Richards vet att hans dotter Cathy är döende. Inget annat hade fått honom att frivilligt delta i spelen. Men när hans lilla familj hamnar i ett desperat läge efter pengar för att kunna köpa medicin har han inget annat val. Han måste delta i succéprogramt Den Flyende Mannen.
   Ju längre han lyckas hålla sig undan Jägarna som törstar efter hans blod, desto mer pengar går till hans dotter och blivande änka. Om han klarar sig i trettio dagar vinner han jackpotten: mer pengar än han någonsin kan önska sig och tillåtelsen att få fortsätta leva. Ingen har klarat sig i mer än ett par dagar. Nedräkningen har börjat...

Efter att ha läst Maratonmarschen av Stephen King och tyckt att den var jättebra så hade jag så klart höga förväntningar på Den Flyende Mannen eftersom de har ett väldigt liknande tema (ett spel på liv och död i ett dystopiskt samhälle). Men där Maratonmarschen var fängslande och sorglig så var Den Flyende Mannen mest... intetsägande. Och väldigt kort för att vara en King-bok, bara lite över 200 sidor. Det hände saker som var spännande, men det blev aldrig medryckande, jag hade aldrig den där känslan av att jag måste läsa ut boken innan jag kan få ro.

Delvis måste detta ha berott på att jag aldrig riktigt fäste mig vid huvudpersonen, Richards. I början framstod han mest som ohyfsad, en aning elak och helt enkelt osympatisk, och även om bilden av honom blev bättre framåt slutet så tyckte jag aldrig honom. Jag fick aldrig nån riktig chans att lära känna varken honom eller hans familj utan slängdes bara in i en actionhistoria som inte var spännande.
   Och vad gäller övriga karaktärer... varför finns det typ inga kvinnor? Bara lite mödrar, fruar och en gisslan. Inga av huvudpersonerna var kvinnliga, och efter vad jag förstod så verkade det inte som att kvinnor kunde delta i spelen heller. Jag retar mig alltid på böcker där kvinnan har en ytterst liten del, och där de som finns alltid är offer eller måste skyddas, och så är fallet också här. Ledsen King, hoppas att du har utvecklat din kvinnosyn sen 80-talet.

Men jag gillade faktiskt den dystopiska världen. Den var subtil och man fick inte utforska den så värst mycket, men den var precis så mörk, grå och orättvis som man inte vill att framtiden ska bli. Där fanns varningarna för vad som kan hända om vi fortsätter att misshandla miljön (femåringar som får lungcancer av luftföroreningarna), om klasskillnaderna blir för stora (rika som ser på fattiga som om de vore ohyra), om det blir för mycket arbetslöshet (folk som är beredda att offra sin hälsa, kanske till och med sitt liv, och all sin värdighet för lite pengar).
   Och slutet var hemskt. På ett bra sätt. Sorgligt och lite rörande.

Om du vill läsa en King-bok så kanske du kanske ska hoppa över just den här. Det finns ju faktiskt ganska så stor valmöjlighet.

The Running Man finns också som film, men den har jag inte sett. Kanske är den bättre än boken? Detta måste jag kolla upp nån gång...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar