fredag 20 juli 2012

Kvinnosyn i böcker?



Varning för långt, tjatigt inlägg

Är det bara jag som reagerar mer och mer på kvinnosynen i dagens böcker? Det känns lite som om författare har svårt att föreställa sig ett jämnställt samhälle.

Med detta menar jag inte att alla författare är sexister, långt ifrån! Nästan alla böcker med kvinnliga huvudpersoner visar starka, självständiga tjejer, men hur ofta lever de här tjejerna i ett jämnställt samhälle?

Ta Wither av Lauren DeStefano som exempel. Det är en dystopi där alla dör unga (killar vid 25, tjejer vid 20) och där flickor kidnappas för att användas som, tja, avelsdjur, rent ut sagt.
   Redan vid ålderskillnaden reagerar jag. Statistiskt sett blir ju dagens kvinnor äldre än män, så varför är det tvärt om i boken? Men den viktigaste synpunkten är ändå att bara flickor kidnappas. De fattiga pojkarna har det visserligen inte lätt, men de behöver inte oroa sig för att bli bortförda om de kliver utanför dörren. Alltså är detta ett samhälle där kvinnan är underlägsen mannen.

Eller så kan jag nämna Tankeläsaren av Kristin Cashore. Huvudpersonen Katsa är förmodligen bland det tuffaste du kommer att stöta på i karaktärsväg, både bland tjejer och killar, men lever hon i ett jämnställt samhälle? Nej. Ledarna är kungar och Katsa nämner vid flera tillfällen hur hemskt det är att kvinnor blir utnyttjade för att de inte kan försvara sig.

Ett annat exempel är The Inferior av Peadar Ó Guilín där människorna lever i ett stenåldersliknande samhälle. Männen är alltid de som går på jakt och försvarar samhället medan kvinnorna stannar hemma och sköter barnen och huset. Folkets ledare är en man och männen måste betala en flickas pappa för att få gifta sig med henne. Ytterligare en bok där mannen styr.

Sedan har vi boken som jag håller på att läsa just nu, De dödas strand av Carrie Ryan. Det visas inte lika tydligt här som i de böcker jag nämnt ovan, och speciellt det faktum att också kvinnor är med i armén (här kallat rekryterarna) tyder ju på en bra kvinnosyn. Men sedan kom ett stycke när zombielarmet gick, och då sprang alla kvinnor och spikade för fönstren medan männen hämtade sina vapen för att försvara dem. När jag läste det kände jag för att dunka huvudet i bordet.

Nu måste jag nämna att jag älskar både Wither och The Inferior och tyckte att Tankeläsaren var helt okej, och även om jag inte läst ut De dödas strand än så verkar den lovande. I just Wither så handlar ju det till stor del om att författaren försöker visa hur fel det är med kvinnodiskriminering (så tolkar jag det i alla fall) och att man inte ska låta männen bestämma över en. Också i Tankeläsaren bestämmer sig Katsa ju för att hjälpa flickor som behöver lära sig att försvara sig och inte låta männen köra över dem.

Men trots det så kan jag inte låta bli att bli lite ledsen över att så få författare kan föräställa sig ett jämnställt samhälle. Jag menar, man kan skriva en dystopi utan att kvinnan är förtryckt (ta Legend eller Hungerspelen, till exempel).
   Men även i de böcker som verkar jämnställda så märker man små saker. Ta Harry Potter t.ex, där är både de ondas ledare (Voldemort) och de godas ledare (Harry och Dumbledore) killar. Eller Hungerspelen, där presidenten är man. Elller Parasieterna, som jag recenserade igår, där gängledaren är kille. Har författarna så svårt att tänka sig en tjej som ledare, vare sig det är för de goda eller de onda?

Jag är trött på att läsa meningar om att beskydda kvinnor och barn, jag är trött på hur killarna ständigt måste skydda tjejerna från fara. Visst kan det finnas böcker där kvinnorna är förtryckta så länge det finns tjejer (och gärna killar också) i boken som visar att samhället är fel och att de inte accepterar det. Men det måste inte finnas så många sådana böcker...

Förresten, ni får gärna ge tips på mer jämnställda böcker. De bästa jag kommer på just nu är Hungerspelen och Legend.

5 kommentarer:

  1. Intressant inlägg! Såg nyss filmen Niceville där de flesta medverkande var kvinnor, många dessutom färgade. Kändes riktigt upplyftande och ovanligt.
    Jag har läst flera ungdomsböcker sista åren och frapperats av hur stark EN flicka ofta är. Men jag tror att systerskapet har missats. Den tjejen möter ofta motstånd från både killar och tjejer. En stark kille har ju de andra killarna bakom sig.
    Jag hoppas diskussionen fortsätter...

    SvaraRadera
  2. Samtidigt är det ju så världen ser ut idag - och jag ser ingen anledning till att könsdiskrimineringen ska förskönas i skönlitteratur, istället kan den användas och visa en poäng - som den gör i Wither och Graceling, till exempel.

    SvaraRadera
  3. Och då menar jag inte att det är okej att världen ser ut så, men jag tycker att det är intressant hur böcker kan skapa poäng och kritisera det samhället vi har på ett effektivt sätt genom att skapa en lite likadan värld präglad av könsdiskriminering och sedan visa något med till exempel en stark huvudperson etc. etc. Men jag förstår absolut vad du menar, speciellt med Wither-fallet. Där blir det nästan äckligt, samtidigt får man upp ögonen för hur det faktiskt kan vara i många kulturer i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det är bra om man vill visa en poäng och att det definitivt bör finnas sådana böcker, men jag tycker att det finns lite för många av dem

      Radera
  4. Kan inte annat än hålla med, har stört mig enormt på detta. Men har börjat ge upp :( tydligen är de omöjligt för dem att ens FANTISERA ett jämställd samhälle... suck


    :P

    Tack för bra inlägg!

    SvaraRadera