fredag 29 juni 2012

Hush Money av Susan Bischoff


Är inte omslaget riktigt snyggt?
Titel: Hush Money
Serie: Talent Chronicles
Författare: Susan Bischoff
Betyg: 2/5
Genre: Paranormal, dystopi
Sidantal: 194




















När ensamvargen Joss plötsligt blir uppmärksammad av Kat och hennes vänner, och sedan av ingen mindre än Dylan, killen hon varit kär i så länge hon kan minnas, borde hon vara överlycklig.
   Men Joss vill inte ha uppmärksamhet från vare sig vänner eller potentiella pojkvänner, hon vill bara hålla sig så osynlig som möjligt. Joss har nämligen en Talang, en närmast övernaturlig gåva som enligt lagen inte är tillåten. Alla som upptäcks dölja en Talang skeppas iväg till State School för att aldrig återvända igen. Ingen vet vad som försiggår på State School, men det finns rykten om både tortyr och medicinska experiment.
Dylan vet inte vad han ska ta sig till. Han är olyckligt kär i en tjej som inte ens verkar se honom, och hans bästa kompis Marco försöker dra honom allt djupare ner i det kriminella träsket. Men Dylan är ändå fast besluten att på ett eller annat sätt få Marco att överge sina galna planer, samtidigt som han på något sätt ska få the girl of his dreams att se honom.

Jag är lite osäker på vad jag tycker om Hush Money; den har alla de där sakerna som brukar göra att jag blir störtförälskad i en bok: superkrafter, dystopiska element, lite romantik, lite vardagsliv, tvångsintagningar, agenter och galna medicinska experiment (nu låter jag nog lite som en psykopat som gillar den här sortens böcker...) men trots det känner jag mig inte speciellt förälskad.
Anledning måste helt enkelt vara att boken inte var så bra som jag hoppats.

Till att börja med blev jag aldrig riktigt på det klara med vilken sorts värld karaktärerna levde i. Var det en framtida dystopisk värld? Eller någon form av parallellt universum där allting fungerar precis som här bortsett från att det finns folk med superkrafter och agenter som letar efter dem? Det kändes inte riktigt som varken eller. Jag önskar verkligen att det funnits lite mer världsbyggnad!

Och jag önskar ännu mer att jag fått se mer av State School! Som det är nu så kändes varken speciellt hotfullt eller läskigt, och när Talanger användes både till höger och vänster blev det aldrig några riktiga konsekvenser, inga polisförhör, ingen som fördes bort, ingenting.

På tal om Talanger så kändes det som om alldeles för många av karaktärerna hade en. Det skulle ju vara extremt ovanligt med Talanger, men just i Joss´s stad har i stort sett varenda unge en superhjälte talang. Och varför har förresten bara barnen superkrafter? De måste ju växa upp och bli vuxna, och med tanke på hur många som gick omkring och dolde sina krafter så borde åtminstone några ha klarat sig in i vuxen ålder utan att bli bortförda, men någonting sådant nämns aldrig.

Karaktärerna var väl heller inget att hurra för. De båda huvudpersonerna, Joss och Dylan, var helt okej även om det fanns nada kemi mellan dem. Jag ömsom gillade dem, ömsom ogillade dem, vissa av deras beslut fick mig att vilja banka huvudet i väggen och somliga andra beslut fick mig att bli riktigt nöjd. Men bortsett från kanske Kat och Marco så hade jag ingen koll på alla sidokaraktärer. Det kunde komma en mening i stil med: "Jessica gick fram till väggen" och jag reagerade med Va? Vem är Jessica? Har hon varit med förut? Alla sidokaraktärerna, och till viss del huvudpersonerna, kändes platta och stereotypiska. Kanska hade Bischoff behövt göra boken ett antal kapitel längre så hon hunnit utveckla dem bättre.

Jag hade först tänkt ge Hush Money en trea i betyg, men allteftersom jag skrev recensionen kom jag fram till att jag inte tyckte tillräckligt mycket om den för det, så det får bli en tvåa. Men de lovande elementen finns fortfarande kvar, så jag kanske ska läsa uppföljaren Heroes 'Til Curfew för att se om det kanske blir bättre där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar