tisdag 26 juni 2012

After the snow av S.D. Crockett

Titel: After the snow
Författare: S.D. Crockett
Förlag: Feiwel and Friends
Betyg: 2/5
Genre: Dystopi, Post apokalyptiskt
Sidantal: 290













Det var inte länge sedan det iskalla smältvattnet från nordpolen skickade världen in i en ny istid, men det var innan Willo föddes. Allt han känner till är en karg värld av is och snö, en värld som tar fram det värsta och det bästa (men mest det värsta) i människor.
   Men Willo trivs ändå hyfsat bra. Han har sin familj och de lever uppe bland bergen trots att de inte fått tillåtelse av regeringen. Men det gör inte så mycket. De gömmer sig och jagar och säljer sin fångst olagligt för att få mat för dagen.
   Men en dag när Willo kommer hem är hela familjen borta. Regeringsmännen har tagit dem. Willo ger sig av för att rädda dem, men på vägen träffar han en svältande flicka och hennes bror. Vad ska han göra? Han klarar sig knappt själv, och han kan absolut inte ta hand om två barn. Men någonting får honom ändå att gå tillbaka för att hjälpa dem...

När jag läst ut After the snow var jag hyfsat nöjd. Det fanns en hel del lösa trådar som jag ville ha svar på, så jag gick och letade efter uppföljaren. Men, oj då, det fanns ingen! Plötsligt sjönk betyget väldigt mycket. Tänker inte författaren lösa alla frågor? Utveckla Marys och Willos förhållande? Berätta mer om den märkliga världen hon skapat?
Det är mycket motvilligt jag ger boken ett såpass lågt betyg (om ni följer min blogg har ni kanske märkt att jag väldigt sällan delar ut betyg lägre än treor), speciellt som jag faktiskt tyckte att den var rätt så bra. Men den behöver en uppföljare. Det är alldeles för mycket som bara klipps av, låter bli att förklaras eller känns allmänt förvirrande. Vad var det för jädra båtar, var skulle dem och vad i hela fridens namn hade (spoiler) Willos pappa med det att göra? S.D. Crockett, om du skriver en bok till ska jag genast höja betyget!

Jag gillade Willo riktigt mycket. I början kändes han iskall, elak, självisk och en aning naiv, men efterhand byggdes hans personlighet upp och han blev en riktigt sympatisk person.
   Men jag hängde inte alls med i varför han fäste sig så mycket vi Mary. Med tanke på vad han gjorde så verkade det inte som om han brydde sig speciellt mycket, men trots det så tänkte han ständigt på henne (och det verkade inte som att han var kär heller).
   Bortsett från just Willo så fäste jag mig inte speciellt mycket vid någon karaktär. Det kändes som om de bara var där för att hålla huvudpersonen vid liv. De hade inget djup, knappt någon personlighet och gjorde ofta oförklarliga saker för att rädda Willo (som de inte kände).

Den post apokalyptiska världen som skapats var cool, men, som jag sa tidigare, så behövde den byggas vidare på. Men det var kul med en bok som utspelade sig i en framtida istid eftersom de flesta framtidsböcker bygger på att växthuseffekten gjort allting varmare. Credit till Crockett för att hon gjorde något lite annorlunda!

Som sagt, det smärtar mig att ge den här boken en tvåa, men det måste göras. Om någon skulle se en uppföljare som jag missat får ni gärna säga till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar