onsdag 16 maj 2012

Pirater! av Celia Rees

Nancy har levt ett tryggt och lyckligt liv tillsammans med sin far och sina bröder. Redan som liten bestämde hon sig för att hon en dag ska gifta sig med sin vän William, och hon vill ägna livet åt äventyr.
   Men allteftersom hon blir äldre tränger sig världen på. Hon är en kvinna under 1700-talet och som som en sådan ska hon lära sig bli en dam i klänning och smycken. Dessutom är hon en rik köpmansdotter och ingen vill höra av att hon ska gifta sig med den fattiga William.
   När familjens företag börjar gå riktigt dåligt gör Nancys bröder något fruktansvärt, något som inte ger Nancy något val; hellre rymmer hon ombord ett piratskepp tillsammans med sin vän, slaven Minerva, än gör det familjen kräver av henne.

När jag plockade upp den här boken från bibliotekshyllan hade jag precis sett en Pirates of the Caribean-film (den sista, vilken inte är alls lika bra som de andra) och kände ett enormt behov av att läsa en bok om pirater, och Pirater! var den enda jag kände till. Tyvärr dröjde det halva boken innan ovan nämnda pirater visade sig, ja, jag började faktiskt känna mig lite lurad.
   Första halvan handlade bara om Nancys uppväxt, hennes kärlek till William och familjens ekonomiska problem. Det dröjer hur länge som helst innan ens Minerva visar sig.

Jag tyckte mycket bättre om andra halvan, när vi äntligen får lite riktig pirataction med bordade fartyg, slagsmål och däck som ska skuras. Fortfarande känns boken lite långsam, men jag var ständigt nyfiken på vad som skulle hända.
   Det dröjde halva boken men jag började äntligen fästa mig vid karaktärerna, speciellt Minerva. Hon var från början en slav, men vägrade acceptera att hon skulle vara under alla andra, på grund av sin hudfärg och på grund av sitt kön. Det beundrar jag verkligen med henne! Hon var tuff och modig samtidigt som hon var vänlig och en riktigt bra vän.
   Jag gillade Nancy också, men ibland störde jag mig på att hon kom undan lite väl enkelt. I striderna försökte hon kämpa modigt, men det slutade ofta med att någon annan (oftast Minerva) räddade henne eller att hon blev inlåst i ett rum tills striden var över. På tal om striderna så kändes de lite väl otroliga. Piraterna borde ha dött flera gånger om. Men jag gillar ju inte när folk dör så jag kan acceptera att Reevs valt att ge besättningen nio liv

Romansen mellan Nancy och William har noll passion. William är nästan alltid bortrest och det går mest ut på att Nancy ojar sig över att han är den enda hon någonsin kommer att älska och att han måste hata henne för att hon är pirat. Nä, Pirater! är ingen speciellt romantisk bok.
   Relationen mellan Nancy och Minerva är desto finare. De är de närmaste av vänner och finns alltid där för varandra, oavsett vad. De räddar varandras liv flertalet gånger och jag känner verkligen att de står väldigt nära varandra. Båda två utvecklas till starkare karaktärer, Nancy blir mindre naiv och Minerva lär sig att ta upp sin plats här i världen.

Men jag skulle vilja säga att bokens starkaste sida, bortsett från Nancy och Minervas relation, är den feministiska sidan av den. Vilken annan bok som helst som utspelar sig på på ett piratskepp med vänskap istället för romantik och äventyr runt om i världen skulle handla om killar och rikta sig till killar. I Pirater! är det istället tjejer som står för äventyrandet och Rees lyckas verkligen skapa en bok som kan öka tjejers självförtroende och visa att kvinnor kunde ha viktiga roller även förr i tiden.

Det är den första, tråkiga halvan som drar ner bokens betyg. Dessutom är jag inte överförtjust i slutet, jag tyckte inte att det var tillräckligt avslutande, speciellt på kärleksfronten.

1 kommentar:

  1. Sv: Dystopier är nog en av mina favoritgenres just nu. Det dåliga är att det kommer ut alldeles för många som verkar bra för att man ska hinna läsa allt. Ja, omslaget är bara för fint. :)

    SvaraRadera