torsdag 3 maj 2012

Klonad nr 1025 F av L.J. Singelton

Hittade ingen bild på det svenska omslaget, så det fick bli originalet
Varina lever vad som skulle kunna kallas ett normalt liv. Hennes föräldrar är visserligen döda, men hon får ju bo med sin morbror Jim. Och sen har hon ju inga släktingar, men det är väl inget misstänkt med det. Och att hon alltid känner sig annorlunda sina jämnåriga vänner, ja, vilken tonåring känner inte så?
   Men Varinas normala liv slås i spillror när hon möter Chase, den mystiska främlingen som påstår att han känner till saker om hennes födelse, och att hon befinner sig i livsfara.
   Varina vill inte tro honom. Men har hon något val?

Jag läste Klonad-serien av L.J. Singelton första gången för många, många år sedan, på den tiden när jag tyckte att en bok på nästan 200 sidor var lång. Redan då älskade jag den här serien, och ni kanske minns det här fasansfulla inlägget om den femte och sista boken som aldrig översattes. Nu när jag vet att den finns har jag (med ingen mindre än författarens hjälp) lyckats få tag på den sista boken, men såklart på engelska. Eftersom det var så länge sedan jag läste den här serien så bestämde jag mig för att läsa om alltihopa, och nu äntligen få ett riktigt slut på det hela.

Jag borde egentligen inte ha skrivit bokens titel, för den spoilar ungefär halva boken, men man borde faktiskt kunna läsa bokens titel utan att bli spoilad. Hur som helst så förstår ni säkert ungefär vad den handlar om, och jag är fortfarande omåttligt förtjust i hela historien. Det är spännande från början till slut, och trots att vissa aspekter av boken kanske känns lite väl otroliga så lyckas Singelton dölja det riktigt bra och man tänker inte så mycket på det. Man jag råder er ändå att inte försöka tänka för mycket om ni läser den här boken.
   Det finns dock en scen som känns lite skrattretande, när de mitt i en livsfarlig biljakt samtidigt disskuterar utbildning och föräldrar...

Jag gillar huvudpersonen, Varina, även om hon kan vara lite barnslig och omogen ibland. Men den här omogna sidan gör henne också lite mer mänsklig och till en djupare karaktär, och i de flesta fallen tycker jag att hon agerar tillräckligt smart och modigt (men hon är definitivt lite väl avundsjuk av sig).
   Chase är en av mina all-time-favorites bland manliga karaktärer. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag älskar honom. Han är snäll men samtidigt tuff, lugn men samtidigt farlig. Som Varina uttrycker det, han är mörk men samtidigt ljus. Dessutom är han snygg.

Om det inte vore för att jag hade så fina minnen av den här boken så hade den nog inte fått ett så högt betyg, och om jag läst den första gången idag så hade jag nog tyckt att den var lite väl barnslig. Men nu är jag ju inte åtta längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar