måndag 21 maj 2012

Isens hemlighet av Noomis Hebert och Lena Ollmark

Som jag sagt så många gånger förut, detta är andra delen i en serie, innehållande mängder av spoilers för första boken, Eldens gåva. Så om du inte gillar spoilers och inte har läst första boken, beware!

Efter att ha kämpat, och vunnit, sin första strid mot de döda benriddarna hoppas de fyra vännerna på Stall Norrsken att de ska slippa fler vandrande lik. Men Åses döda tvillingbror Adrian finns i dödsriket, och plötsligt kan Åse höra honom ropa på hjälp. Varje gång hon somnar ser hon honom där, plågad och jagad av de ondskefulla benriddarna.
   Men Åse har lovat sin mormor att inte öppna en port till dödsriket vad som än händer, så hon måste hitta ett annat sätt att hjälpa sin älskade bror...

Andra delen i serien Stall Norrsken, och precis som i första boken så älskade jag illustrationerna som dök upp på var och varannan sida.De är så fina! Titta bara på omslaget! Nu är bilderna i själva boken visserligen inte i färg, men ändå. De bidrar så mycket till historien. Författarna kan skriva något i stil med "horisonten tycktes fortsätta för evigt", utan att det betyder alltför mycket, men sedan kommer en enkel bild och plötsligt kan man se hela scenariot framför sig.

På karaktärssidan tyckte jag att de utvecklades mer i den här boken än i den första, speciellt Åse. Vi får en djupare insyn i hennes relation med Adrian och mer förståelse för vad hon varit med om.
   De andra karaktärerna, Andrea, Vera och Joakim, fick såklart också ta del av historien, men jag tyckte att de hamnade lite i skymundan bakom Åse. Det fokuserades helt enkelt mer på henne än på de andra. Jag skulle gärna sett lite mer av dem, även om de fick sin beskärda del ev berättandet.

 På tal om berättande så tyckte jag att Hebert och Ollmark lyckades bättre med sitt skrivande i den här boken. Det var inte lika rörigt med allt hoppande mellan karaktärerna, det är smidigt skött helt enkelt. Det finns inte så mycket detaljer och miljöbeskrivningar i texten, det får bilderna sköta, och det funkar helt okej.

Och slutet sedan... Cliffhanger! Jag har visserligen redan läst hela serien men det var så länge sedan och jag kommer inte alls ihåg vad som egentligen kommer att hända. Och jag kan inte fortsätta med del tre, Vindens väg, förrän jag varit på biblioteket och lånat den. Jobbigt. Hoppas att jag hinner dit imorgon.

1 kommentar:

  1. Sv: Ja, kan hålla med om att R kändes lite väl mänsklig ibland, blev lite förvånad också att han klarade sig så länge utan "mat" utan att ens tänka på det (man kan ju tycka att han skulle bli åtminstone liite sugen på att käka upp Julie...?^^) Åh, eller hur, riktigt bra slut!

    SvaraRadera