fredag 18 maj 2012

Hästböckernas era, del 2

I mitt förra inlägg om hästböcker skrev jag om Polluxklubben (har precis upptäckt att det nuförtiden verkar kallas Pennyklubben, när hände det?) och idag tänkte jag kasta ljus över andra hästböcker, både sådana jag läst och sådana jag vill läsa. Som en liten rolig detalj kan jag nämna att de flesta originella hästböckerna jag hittat är svenskskrivna (men samma sak gäller de ooriginella, så det betyder väl egentligen inte så mycket)

När jag först introducerades till Stall Norrsken-serien av Noomi Hebert och Lena Ollmark med illustrationer av Åsa Ekström av en manga- och hästälskande kompis var jag skeptisk. Jag hade aldrig tidigare läst en manga och var väl inte överförtjust i idéen, men jag kan ärligt säga att jag älskade de här böckerna.
   Det är inte "ren" manga, alltså läser man den inte baklänges och den består faktiskt av mer text än bilder. Men ganska många av sidorna består av tecknad manga vilket var roligt och annorlunda.

Andrea har precis flyttat till norrland med sin älskade häst Avalanche, och det dröjer inte länge förren hon börjar bli vän med några andra personer som håller till i stallet: Åse och hennes häst Västanvind, Joakim med ponnyn Hot Flame och Vera med islänningen Moldi.
   Tillsammans ger de sig ut på en ridtur, men stöter på något oväntat: schamaner som tänt en magisk eld för att ta reda på vad det är för en mörk kraft som håller på att infektera världen. När ryttarna av misstag skenar genom elden får de dess magi, och plötsligt är det deras uppgift att stoppa ondskan.

Det låter lite barnsligt, men serien är överraskande mogen, djup och sorglig. Tyvärr är den lite svår att få tag i, själv äger jag bara en av böckerna, Mörkrets längtan. Det verkar vara helt omöjligt att få tag i de andra, vare sig i bokbutiker ("live" eller på Internet), Tradera, Blocket eller Bokbörsen. Tack och lov att de finns på biblioteket. Men jag skulle ändå vilja ha dem hemma i bokhyllan. Om någon skulle råka ha serien liggandes och samla damm så är jag mer än beredd att köpa den.


Gull Åkerblom är en annan svensk författare som skrivit en del fantasy där hon helt naturligt lyckats väva in hästar i berättelsen.
   Boken Johannesnatten är första i en serie av fyra där jag , tyvärr, bara läst de två första. Vad jag kan säga om dem är att de är väldigt bra och att hästar har en mindre roll i den första och en lite större i den andra när Matilda, huvudpersonen, får en egen häst.
   Serien handlar om Matilda som i första boken snart ska fylla tretton. Hon känner sig annorlunda sina jämnåriga vänner och när hon hittar en mystisk artikel i tidningen och ett hus som bortskänkes till kattälskande kvinna med tonårig dotter är hon inte sen att svara. Det leder till att Matilda och hennes mamma snart har flyttat in i huset där diverse konstiga saker som har med de gamla fornnordiska gudarna att göra försigår, och det dröjer inte länge innan Matilda är djupt indragen.

En annan bra serie av samma författare är Silverkniven och den nyligen utkomna uppföljaren Silverboken. Jag har ännu inte läst tvåan men tyckte väldigt mycket om ettan.
   Edit vet att hennes mamma inte ville att hon skulle åka på ridlägret i Råkekullaborgen, men Edit var beslutsam. Hon skulle dit!
   Men det är något märkligt med ridlägret. De rider bara på natten och de två arrangörerna, Maximilian och Rebecka Vinter, beter dig allt konstigare. Värre blir det när en lägerdeltagare försvinner spårlöst och en mystisk brand utbryter i borgen.
   Efteråt hopar sig frågorna: vad var det egentligen som hände?



En annan serie som jag avgudade som liten var Svart enhörning-böckerna av Carola Haglund och Diane Karlstrom. De fyra böckerna i serien heter Enhörningens Dal, Enhörningens Utvalda, Enhörningens Son och Enhörningens Seger.
   De handlar om femtonåriga Jenny och Simon som efter en allvarlig olycka vaknar upp på en märklig plats, enhörningens dal. Tillsammans med de båda hästarna Pil och Vinga ska de söka upp de andra utvalda och besegra den ondskefulla isdraken som tagit över dalen. Men Simon och Jenny hatar varandra, och den isdraken är beredd att göra vad som helst för att behålla sin makt över dalen.

Jo, jag vet, det låter lite barnsligt, men den är anpassade för lite yngre läsare. Jag uppmanar ändå hästälskare att läsa böckerna, de är korta och snabblästa och riktigt mysiga.


Nu när jag tagit upp en enhörningbok så måste jag såklart prata om några till. Jag vet, rent tekniskt sett är enhörningar inte hästar, men det är nära nog.

Eldbäraren av Meredith Ann Pierce är första delen i en trilogi, och detta är ytterligare ett av fallen där förlaget valt att bara översätta den första boken och struntat i uppföljarna. Dessutom gav de den ett skitfult omslag.
   På engelska heter böckerna Birth of the Firebringer, Dark Moon och The Son of the Summer Stars, men på grund av den dumma översättningen har jag bara läst första boken, men jag kan säga att det inte är någon form av gulligull-glitter-och-regnbågar-bok, och att man inte på något sätt behöver gilla hästar och enhörningar för att läsa den. Den passar alla som gillar en bra fantasy. Och jag lovar, jag ska läsa uppföljarna och recensera dem någon gång i framtiden, det är bara så mycket annat som kommer före.

Jan, the prince of the unicorns, is high-spirited, reckless-and the despair of his mighty father, Korr. Reluctantly, Korr allows Jan to accompany the other initiate warriors on a pilgrimage.   Soon Jan's curiosity leads him, along with his friend Dagg, and their mentor, the female warrior Tek, into the greatest dangers-deadly gryphons, sly pans, wyverns, pards, and renegade unicorns. Yet time after time they are rescued, leading Jan to wonder: Am I the heir to a special destiny?


Ytteligare en enhörningsbok, denna har jag inte läst, men den verkar bra om än lite konstig

Forget everything you ever knew about unicorns...
   Real unicorns are venomous, man-eating monsters with huge fangs and razor-sharp horns. Fortunately, they've been extinct for a hundred and fifty years.
   Or not.
   Astrid had always scoffed at her eccentric mother's stories about killer unicorns. But when one of the monsters attacks her boyfriend—thereby ruining any chance of him taking her to the prom—Astrid finds herself headed to Rome to train as a unicorn hunter at the ancient cloisters the hunters have used for centuries.
   However, at the cloisters all is not what it seems. Outside, the unicorns wait to attack. And within, Astrid faces other, unexpected threats: from the crumbling, bone-covered walls that vibrate with a terrible power to the hidden agendas of her fellow hunters to—perhaps most dangerously of all—her growing attraction to a handsome art student ... an attraction that could jeopardize everything



Här har vi en annan bok om övernaturliga hästar, och de kan inte vara något annat än bäckahästar!

It happens at the start of every November: the Scorpio Races. Riders attempt to keep hold of their water horses long enough to make it to the finish line. Some riders live. Others die.
   At age nineteen, Sean Kendrick is the returning champion. He is a young man of few words, and if he has any fears, he keeps them buried deep, where no one else can see them.
   Puck Connolly is different. She never meant to ride in the Scorpio Races. But fate hasn’t given her much of a chance. So she enters the competition — the first girl ever to do so. She is in no way prepared for what is going to happen




Och här har vi inget mindre än en dystopisk hästbok. Jag vill läsa den så mycket att jag tror jag ska dö! Men det är en gammal bok. Den finns i stort sett inte att köpa någonstans längre. Biblioteket har den inte. Jag tror jag ska gråta lite nu...

The Alliance is a totalitarian government that uses all living creatures as tools for war and slavery. A young orphan girl, tired of turning horses into weapons of destruction for the state, flees on her favorite steed. In her escape, she meets a mute stranger who may hold the key to the Alliance's downfall. The answers they seek will either deliver them to freedom or death.








Åh mina kompisars vägnar måste jag väl nämna Klara och Heartland-böckerna också. Jag har bara läst en Klara-bok och tyckte att den var urtråkig, precis den "vanliga" sortens hästbok, men alla andra verkar ju gilla dem. Klara-böckerna är skrivna av Pia Hagmar och Heartland av Lauren Brooke. Om ni hellre vill läsa traditionella hästböcker så passar de säkert bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar