tisdag 1 maj 2012

Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Sommarlovet är slutligen över och de överlevande Utvalda har inget annat val än att återvända till gymnasiet, ondskans plats. De väntar spänt på demonernas nästa drag men fienden kommer från ett helt annat håll än de väntat sig: Rådet har beslutat att ha en rättegång gällande Anna-Karins agerande året före.
   Samtidigt startas en ny förening i Engelsfors, och trots att den verkar trevlig och positiv så tvekar inte De Utvalda om att det är något mystiskt med den.
   De Utvalda tvingas inse att om de ska kunna besegra ondskan ännu en gång så måste de inte bara göra vissa uppoffringar, de måste lita fullständigt på varandra.

Jag visste inte riktigt hur mycket jag ville läsa Eld förrän jag gick in i en bokhandel och såg den stå där på en hylla med en prislapp på 179 kr. Plötsligt försvann alla spärrar. Jag behövde den där boken. Så trots att jag verkligen inte hade råd så köpte jag med mig boken hem och läste ut den på några dagar.

Ärligt talat så hade jag nog hoppats på lite mer. Det känns som om minst halva boken passerar innan det verkligen börjar hända saker. Sedan tar boken dessutom konstiga hopp i tiden då och då. Ett tag satt jag och trodde att det var september, men hoppsan, det var visst mars! Det kändes lite som om författarna försökt fylla ut tiden för att få det att gå ett helt skolår, och jag hade hellre sett att de inte dragit ut så på tiden. De lyckas i alla fall hålla uppe spänningen helt okej trots att första halvan är väldigt mycket vardagligt liv och jag gärna hade sett lite mer fantasy.

Precis som i första boken, Cirkeln, så är karaktärerna bokens starkaste sida. Den här gången får vi läsa ur alla huvudpersonernas synvinklar och eftersom boken är så lång, drygt 600 sidor, så fanns det ändå gott om tid att lära känna dem alla och se dem mogna under bokens gång. Jag gillar dem alla (även om det tar lite tid innan jag börjar förstå mig på en av dem hostIdahost) och tycker att det känns att de blivit äldre och smartare sen första boken.
   Det är dock lite synd att alla huvudpersonerna är tjejer. Jag personligen har inga problem med det, men jag kan definitivt se att det kan skrämma bort en del läsare. Om jag varit kille hade jag nog inte varit helt glad i att läsa en bok med fem huvudpersoner där inte en enda är kille, och det det hade ju varit kul om denna svenska fantasy (vilket det finns alldeles för få av) kunde locka till sig en bredare läsarkrets.

Kort sagt är Eld inte tillräckligt spännande och "magisk", men jag skulle nog säga att den är bra för att inviga de som inte är så vana vid fantasygenren. Själv skulle jag velat ha mer fantasy.
   Jag kanske lyckats låta lite väl negativ nu, men låt inte det skrämma bort dig. Det är definitivt en väldigt bra bok, jag tyckte bara att den innehöll lite för mycket vardag för min smak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar