lördag 26 maj 2012

Delirium av Lauren Oliver




Titel: Delirium
Originaltitel: Delirium
Serie: Delirium #1
Författare: Lauren Oliver
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidantal: 466

Vet att jag inte haft en sådan här "infotext" förut, men tänkte att jag kunde börja med det






Du får inte välja. Du får inte hoppas. Du får inte drömma eller skratta eller le.

Du får inte älska.

I Lenas värld har man kommit fram till att roten till all ondska är kärleken. Därför får pojkar och flickor inte träffas träffas förrän efter behandlingen, och barn får inbakat i huvudet från födseln i de har något ont inne i sig som inte kommer försvinna förrän efter behandlingen.
   Just det. Behandlingen.
   Den de får på sin artonårsdag, när forskarna borrar sig in i deras huvud och tar bort deras förmåga att känna hat, sorg och smärta. Deras förmåga att känna kärlek.
   Lenas mamma tog livet av sig eftersom behandlingen inte bet på henne, och ända sedan dess har Lena räknat dagarna till sin behandling. Hon kan knappt vänta.
   Men sedan händer det ofattbara, det förbjudna.
   Hon blir kär.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i kärleksböcker. Missförstå mig inte, jag vill inte ha en bok utan kärlek, faktum är att jag allra helst vill ha lite romans vid sidan av. Men enbart kärlek, hela tiden? Tråkigt.

Tyvärr har jag just det problemet med Delirium. Det händer ingenting. Första halvan går Lena runt och ojar sig över att hon absolut inte får bli kär, andra halvan hoppar hon omkring bland molnen med hjärtformade ögon. Bortsett från det sista, spännande kapitlet så är det i stort sett allt som händer i hela boken.
   Och det är lite påfrestande för mig.

Vad var det då som fick mig att fortsätta läsa? Ja, Lena och hennes lilla sötnos var riktigt gulliga tillsammans, även om de var tillsammans väl ofta, men till största delen var det nog dystopielementen som bar mig framåt. Jag älskar en bra dystopi, och det som gör en dystopi bra är till femtio procent världens uppbyggnad. Även om jag har lite svårt att acceptera att man av någon anledning bestämt sig för att kärlek är en sjukdom så har Oliver lyckats porträttera sin märkliga värld hyfsat trovärdigt. Bland det jag gillade mest var hur varje kapitel började med citat, lagar, visor eller liknande som visade hur strikt Lenas värld var och hur djupt lögnerna var. Ofta handlade det om bibeln som gjorts om för att passa regeringens syften. Straffet för att Eva och Adam åt av äpplet var till exempel att de drabbades av "kärlekens förbannelse." Att Oliver byggt upp sin värld så noga ger ett stort tummen upp från mig.

Jag var inte så överdrivet förtjust i karaktärerna, även om jag tyckte att deras relationer var trovärdiga och fina. Lena kändes mest gnällig och ibland lite korkad, Hana verkade tro att allt var en lek och Alex, ja, han var väl för perfekt helt enkelt. Måste killarna alltid vara så snygga? Dessutom kändes bakgrunden till kärleken lite långsökt. Han var beredd att sätta hela sitt liv i farozonen för en tjej han sett springa förbi och aldrig pratat med? Allvarligt? Är han inte riktigt klok?
   Men jag gillade hur Lena gick från model citizen till att förstå hur absolut fel allting var. Hennes karaktärsutveckling var trovärdig och jag är glad att Oliver inte slängde in en huvudperson som redan från början var övertygad om att störta regeringen.

Alla andra verkar älska Lauren Olivers vackra språk, men jag är inte speciellt imponerad. Kanske beror det på att jag läste översättningen, kanske beror det på att jag har en tendens att strunta i språket och fokusera mycket mer på historian.
   Som parentes kan jag nämna att omslaget är sjukt mycket snyggare i verklighet än på bild.

Boken får en svag trea.



4 kommentarer:

  1. Jag vill läsa den här 8D

    SvaraRadera
  2. SV: Du måste läsa den :D

    SvaraRadera
  3. Jag var inte heller särskilt förtjust i Delirium när jag läste den (jag läste den på engelska), men blev fast i uppföljaren, Pandemonium. Så det är absolut värt att läsa andra delen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag göra, ska bara vänta tills den kommer ut på svenska också. Hoppas att jag gillar den bättre :)

      Radera