söndag 8 april 2012

Varma kroppar av Isaac Marion

 R minns inget av sitt tidigare liv. R kan knappt tala. R lever på andra människors kött. Men det gör ingenting. För R är en zombie.
   Livet som zombie är anmärkningsvärt trevligt. Ingen press från chefen eller det sociala livet, inga jobbiga tankar som tränger sig på. Men R´s lugna liv byter riktning när han äter en ung mans hjärna och upplever hans minnen. Mannens namn var Perry, och hans livs stora kärlek heter Julie. Julie som står bredvid och skriker när R äter upp hennes pojkvän.
   Med Perrys minnen och känslor inom sig klarar R inte av att äta Julie, och trots att hon försöker hugga ihjäl honom med en kniv så bestämmer han sig för att rädda henne från de andra zombiesarna. Om han bara visst vilka följder det beslutet skulle få...

Varma kroppar är en mysig och fin bok om det essentiella i att det krävs mer än att vi bara rör oss för att vi ska räknas som levande. Marion försöker visa hur viktigt det är att vi inte lämnar vår medmänsklighet, vårt hopp, vår glädje och vår kärlek bara för att världen har gått åt fanders. För vad är meningen med att leva om man bara låser in sig i en bunker och det enda målet man har är att fortsätta andas i ytterligare en dag?

 R och Julie är väldigt söta tillsammans, även om jag tycker att Julie tar sitt livs stora kärleks död lite väl lätt. Hon borde ha reagerat mer än vad hon gjorde, precis som hon borde ha varit lite mer försiktig och rent ut sagt vettskrämd övar att befinna sig på en plats omgiven av zombies. Bortsett från det så gillar jag henne. Hon är inte en Katniss Everdeen, men hon är klart godkänd och tillräckligt duktig på att klara sig själv i en zombieinfekterad värld. Vad jag gillar mest med henne är hur hon ständigt försöker hitta små ljuspunkter i en mörk tillvaro, trots att alla runt omkring henne är mer eller mindre deprimerade.
 
R´s berättarröst är väldigt rolig att följa. Det här är första gången jag läser en zombiebok ur zombiens synvinkel. I vanliga fall är de bara hjärnlösa monster som staplar omkring och försöker äta folk. I Varma kroppar får vi en ny infallsvinkel. Personligen tycker jag att Marion gjorde helt rätt val som skrev boken ur R´s synvinkel, inte bara för att vi redan drunknar i paranormal romance böcker som berättas ur tjejens synvinkel och hur fruktansvärt förälskad hon är i den snygga monsterkillen.

Vad jag däremot inte gillar är hur Marion gjort zombisarna alldeles för sympatiska. Redan innan R börjar förändras så lever han i ett relativt strukturerat zombiesamhälle med ledare, äktenskap, "barn", skola och vänner. De jagar inte människor om de inte är hungriga, de ger sig inte på grupper som är för många i antal, de tränar de unga zombiesarna så att de bättre ska klara av att döda och de pratar (inte mycket, men lite).
 
Tyvärr tror jag att Marion förlorar många läsare genom detta. Alla die hard-zombiefans kommer förmodligen rynka på näsan åt dessa intelligenta zombies. Jag själv är visserligen ganska så öppen för nya saker i böcker, men även jag tycker att zombiesarna skulle varit mer monsterlika. Då skulle det varit lite häftigare när R började förändras till en lite mer förstående typ, och alla zombieälskare skulle tycka att boken var mindre skrattretande.
   När jag kommit ungefär halvvägs retade jag mig inte så mycket på de mänskliga monstren längre och kunde njuta av historien bättre. Och den var faktiskt riktigt bra.

Liten spoilervarning: Jag har märkt att de allra flesta inte alls gillade det mysiga "sagoslutet", men själv älskade jag det. Jag hatar olyckliga slut och tyckte att Marion vävde ihop och löste allting riktigt bra. Slut spoiler.

Om du är mer inne på de traditionella zombiesarna så kanske inte Varma kroppar är något för dig, men annars borde du inte ha några problem med den. Varmt rekommenderad.


Varma kroppar, Warm bodies, kommer dessutom snart ut som film, år 2013 tror jag. Är dock osäker på hur bra den kommer fungera som film. Orden "zombieromans" kommer nog få de allra flesta att tänka Twilight, och det vore en mindre katastrof (ta inte illa upp alla Twilight-älskare, men filmerna är verkligen rena katastrofzonern)

Så här ska R tydligen se ut i filmen. Retar mig redan på den, i boken går han omkring i en gammal kostym.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar