söndag 1 april 2012

The Hunger Games

Långt efter alla andra har jag alltså sett The Hunger Games filmen. Efter att på åtskilliga olika bokbloggar läst övervägande positiva recensioner så var mina förväntningar ohälsosamt höga. Tyvärr så blev det inte alls som jag tänkt mig.

Inte för att det var en dålig film, den var helt okej, men den var så medelmåttig. Scener som i boken var dramatiska, sorgliga och romantiska var i filmen bara påskyndade och helt odramatiska. Det fanns liksom inga höjdpunkter i filmen, allt bara traglade på i samma takt. Trots att filmen var över två timmar så kändes det som att det behövdes mer tid. För många karaktärer introducerades för att sedan få för lite plats. Det är meningen att vi tittare ska bry oss om dem men det kändes ingenting.
   Katniss och Rue, Katniss och Peeta, jag ville ha mer från deras relationer, jag ville att de skulle hinna utvecklas mer tillsammans. Nu kändes det bara som skådespelare som umgicks, inte personer som kämpade för sitt liv tillsammans. Med detta menar jag inte att skådespelarna var dåliga, de behövde bara fler tillfällen att visa upp sitt skådespeleri tillsammans.

På tal om skådespelare, är jag den ända som inte kan släppa att de slängde in alldeles för gamla personer för att spela Katniss, Peeta och Gale. Inget ont till skådespelarna, de skötte sitt jobb utmärkt (speciellt Jennifer Lawrence, hon lyckas nästan övertyga mig om att hon är Katniss). Men de ser inte ut som sextonåringar! Speciellt inte killarna. Resten av spelarna fick ju skådespelare som stämde hyfsat väl överens med deras karaktärer i boken. Speciellt nöjd var jag med Cato och Rue, även om jag som sagt ville se mer av Rue. Effie Trinket är också klockren, men jag saknar den rosa peruken från boken.

Jag är medveten om att de inte kunnat göra filmen hur lång som helst, men det finns så mycket som inte kom men. Faktiskt så finns det massor av saker som de som inte läst boken inte förstod (jag tittade tillsammans med två "oinvigda" kompisar och fick förklara massor av saker för dem). Till exempel vad som hänt Katniss pappa, hur det låg till med hur många gånger ens namn finns med vid Slåtterdagen och hur landet Panem egentligen är uppbyggt.
   Helt ärligt tycker jag att det nog skulle blivit bättre om de gjort en TV-serie istället för en film. Då skulle det inte varit en sådan tidsbegränsning.

Sedan retar jag mig på elvaårsgränsen. Filmen hade gjorts alldeles för barnvänlig. Det är meningen att arenan ska vara grym och rå, men nu får man inte alls se så mycket hemskheter. Dessutom är det skakiga kameraarbetet fruktansvärt irriterande.

Något jag gillade däremot var att man fick se hur de "styrde" spelet från utsidan av arenan. Här lyckades de förklara riktigt bra hur saker och ting hänger ihop, och det var intressant att se "kommentatorer" sitta och prata om det som hände. I det stora hela var det kul att se mer än bara ur Katniss synvinkel. Sedan tyckte jag riktigt bra om Distrikt 12 och huvudstaden. Filmen var bäst innan de åkte iväg i tåget, när vi fortfarande befann oss i Sömmen.

Hade hoppats på mer från filmen, men man kan väl inte få allt. Detta är en sevärd men medelmåttig film, och jag skulle inte tro att de som inte läst boken kommer att minnas den speciellt länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar