torsdag 26 april 2012

Döden i dina ögon: Slutet av Rachel Ward

Stor spoilervarning för dig som inte läst de tidigare två böckerna i trilogin!!

Två år har gått sedan katastrofen som skakade London, två år sedan dödsdömda Mia bytte siffror och någon annan dog i hennes ställe
   Sedan dess har Sarah och Adam flackat runt i landet tillsammans med Mia och Sarahs två bröder. Men Sarah är trött på att ständigt behöva flytta, speciellt nu när hon är gravid. Trots att de vet att de är eftersökta bestämmer de sig att stanna i sitt tillfälliga hem, något de kommer att ångra. För det är inte bara Adam och Sarah som befinner sig i fara, det är Mia.
   För Mia har förmågan att leva för evigt, och vissa skulle ge vad som helst för den gåvan.

Jag har egentligen inte så jättemycket att säga om den här boken. Om du frågat mig om ettan eller tvåan i trilogin så hade jag haft mer att komma med, men dem läste jag ju innan jag skaffade bloggen och därför har jag tyvärr inga recensioner på dem.

I det stora hela kan man väl säga att jag har två stora problem med Wards böcker: tempot och karaktärerna. Det är något med Wards sätt att skriva som får det att kännas som om det går långsamt även om det händer massor av saker (det kan ju vara översättningen som är problemet, men jag tror inte det). Speciellt i första boken hade jag svårt för det här, den var mer eller mindre ett sömnpiller. Tvåan var helt okej, och trean ligger på ungefär samma nivå. Det händer trots allt saker, saker som borde vara spännande. Men jag kan inte påstå att jag någonsin kände ett alltför stort sug att plocka upp boken och fortsätta läsa.
   Räddning är då att boken är lätt- och snabbläst, och därför hinner jag aldrig bli speciellt uttråkad. Wards språk fungerar alltså, men jag skulle vilja ha mer.

Så till det andra problemet då: karaktärerna. Också här hade jag störde jag mig mest på den första boken, där jag mer eller mindre kände för att smälla till huvudpersonen, Jem, ibland. Tvåan och trean har andra huvudpersoner, och de är bättre än vad Jem var. Men jag retar mig fortfarande på dem ibland, och kan inte säga annat än att de agerar ganska korkat i vissa situationer och beter sig på sätt som jag inte alls kan förstå. Men deras personligheter funkar bättre i den här boken än i tvåan, Arvet. Jag antar att de helt enkelt passar bättre i en rå post apokalyptisk värld än i det "civiliserade" London. Hur som helst så antar jag att de duger, men de är inga personer jag kommer minnas speciellt länge.
   Föresten retar jag mig på att skurken är så ond. Ni som följer min blogg kanske har märkt att jag gillar djupa karaktärer, de som har många lager, en historia, personlighet och vettiga motiv bakom sina handlingar. Skurken i Slutet är rakt igenom ond, utan några sidor som får mig att förstå eller tycka synd om honom. By the way, varför måst den ondaste typen nästan alltid vara kille? Typ som Voldemort i Harry Potter eller Drake i Gone-böckerna. Inte för att jag vill att alla superskurkar plötsligt ska bli tjejer, men det är lite klichéartat att de ondas ledare alltid ska vara kille.

Som sagt så finns det inte så mycket mer att säga om Slutet. Den tar väl upp en del viktiga frågor om vad man får och inte får göra för att överleva, eller om man kan vara född ond, men går aldrig speciellt djupt in på någon av frågorna. Det är en trevlig bok som roade mig när jag läste den, men som inte kommer att stanna hos mig så länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar