onsdag 7 mars 2012

Schools out - Forever av James Patterson

Tänk på att det här är andra delen i en serie, första boken har jag recenserat här. Den här recensionen kommer innehålla spoilers för första boken och bör inte läsas om du inte läst The Angel Experiment.

Maximum Ride och hennes vänner Fang, Iggy, Nudge, the Gasman och Angel är fortfarande på flykt från the School, platsen där de "skapades". Men forskarna är inte villiga att släppa taget om sina försökskaniner så lätt, och skickar gång på gång ut Ereasers, människo-varg hybrider, efter dem.
   Lyckligtvis kan gänget försvara sig, men en dag går det illa. Fang blir allvarligt skadad och de har inget val - han måste till ett sjukhus.
   Fast i samhällets händer slutar de ändå i skolan, men av den mindre livsfarliga sorten.
   Max kan klara alla nödsituationer, men hur hanterar hon det vardagliga ungdomslivet?

Redan i den första boken retade jag mig på alla de i stort sett omöjliga händelser som inträffade, men hade hopp om att det skulle bli bättre i bok två. Tyvärr inte, det inträffar fortfarande nästan skrattretande saker med jämna mellanrum, och nu börjar jag mer än bara reta mig på det. Saker och ting känns inte genomtänkta alls.
   Exempel: Flocken smäller en bomb i en källare för att kunna fly, i rummet finns det dessutom flera fiender. Av de sex flockmedlemmarna skadas ingen allvarligt trots att explosionen var tillräckligt stor för att blåsa hål i väggen, medan alla fienderna begravs under diverse saker och blir medvetslösa.
   Convenient. Bara explosionen borde varit nog för att döda dem allihopa.

Maximum Ride böckerna jag läst, ettan och tvåan, känns båda som att de är två böcker i en. Första halvan handlar om en sak, andra halvan byter helt riktning. Det är lite smått förvirrande.
   I det här fallet kändes första halvan väldigt mycket som första boken, karaktärerna stod i stort sett stilla i utvecklingen, språket och händelserna var nästan desamma mm. Andra halvan tyckte jag bättre om, men det kan ha berott på att jag tog en paus och väntade några veckor innan jag fortsatte. Slutet var lite otillfredsställande, det kändes som om allt bara tog slut mitt i, utan att några lösa trådar alls följdes upp. Det bara tog slut.

Bokens action är både positiv och negativ. Visserligen gör det handlingen spännande och fartfylld, men ibland känns det lite dumt. Det händer saker hela tiden, stridsscenerna är närmast identiska och orimliga. Att det dessutom händer saker hela tiden gör det hela lite förutsägbart och ibland nästan tråkigt. För mycket av det goda, kort sagt.

En sak jag gillar med bokenär att Ereasern Ari får vara med och berätta en del. I första boken tyckte jag att det var märkligt att han betedde sig så vuxet med tanke på att han bara är sju år. Nu när jag fick läsa ur hans synvinkel kändes han äntligen ung, och jag tyckte verkligen synd om den stackaren.
   En annan sak jag gillar är de korta kapitlen som gör att det går snabbt att läsa och det humoristiska skrivsättet. Och Max. Hon är cool, dessutom tycker jag det är intressant med en bok där en tjej har ledarrollen istället för en kille.

Schools out - forever är en bra bok, men jag börjar oroa mig för att Patterson inte tänker ta hand om alla orimliga saker, vilket gör mig lite nervös. Den här boken skulle kunna vara mycket bättre än vad den är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar