måndag 19 mars 2012

Larklight av Philip Reeve


 Tolvåriga Art Mumby och hans syster Myrtle bor på Larklight, ett hus som ligger i bana runt jorden, tillsammans med sin pappa. Under hela deras liv har ingen kommit på besök hos dem, men så får de en dag veta att en viss Mr Webster ska komma och hälsa på. Tyvärr visar det sig att Mr Webster är en jättelik, vit spindel av okänd art, och hans anhang av andra vita spindlar väver in Arts pappa i spindelväv och tar över huset så att Art och Myrtle tvingas fly ut i etern i en livbåt. De har tur och lyckas landa på månen, där de möter kapten Jack Havock och hans besättning.
   Men bara för att de kommit undan en gång så är spindlarna inte beredda att låta det hända igen. Och nu kommer de efter Art och Myrtle...


Behöver jag nämna att jag älskar Philip Reeves böcker? Jag mer eller mindre dyrkar hans serie De vandrande städerna, och jag tycker fruktansvärt mycket om Larklight också.
   Men till att börja med; varför satsar inte fler författare på bilder i sina böcker? Bilderna i Larklight är så otroligt fina, och de tillför väldigt mycket liv till historien. Nu har man inga problem att föreställa sig karaktärerna och omgivningen tack vare Reeves målande språk, men bilderna gör det ännu roligare att läsa.

Philip Reeve måste ha en väldigt livlig fantasi, för världen i Larklight är uppbygd från minsta detalj. Glöm allt du vet om universum, nu har du nytt att lära dig. Liv på mars, luft i tomma rymden, intelligenta havsannemoner och rymdskepp som ser ut som båtar. Larklight utspelar sig på 1800-talet, men i det här universumet upptäckte Isaac Newton ett sätt att resa i rymden, och det Brittiska Imperiet har spritt sig ut i galaxen. Nu har jag lite svårt för det här med kolonisering, och jag blir lite smått obekväm av att huvudpersonen är så nöjd med att Storbritannien tagit över halva galaxen. Det hintades lite om att alla inte var så nöjda med det, och det kanske utvecklas mer i den tredje boken (jag har läst den andra och där händer det inte så mycket på den fronten).
   Larklight är till större delen en äventyrshistoria, om resor till fjärran planeter och upptäckter i märkliga landskap. Men det finns också en liten kärlekshistoria invävd. Oroa er inte, alla ni som tycker det här med kärlek är tråkigt, den tar inte så mycket plats. Men den är ändå gullig.
   Art och Myrtle får sin syn på världen ordentligt omskakade när de träffar piraten Jack och hans besättning av utomjordingar. Speciellt Myrtle tvingas inse att man inte måste tillhöra den brittiska societeten för att vara en bra person. Hon går inte så långt som jag skulle vilja i sin utveckling, men hon tar ett långt steg (jag gillar speciellt att hon själv lär sig ta tag i situationer istället för att vänta på att en kille ska ta hand om det).

Art är en gullig och lite naiv kille, äventyrslysten utan att veta vad äventyr egentligen går ut på (typ nära döden upplevelser och sådant där). Han är ganska rar när han tror att Myrtle och Jack hatar varandra, när det är hur tydligt som helst att det är något annat på gång. Jack gillar jag förresten också, han är stark och omtänksam, och bryr sig otroligt mycket om sina vänner.
   Myrtle... hon är väl som hon är. Jag skulle inte orka umgås med henne, för hon verkar vara en minst sagt tjatig person, men som sagt så gillar jag hennes utveckling. Det finns dock andra tjejer i boken som jag gillar, Ssilissa, den blå piratödlan (dock förstår jag inte varför hon börjar klä sig i klänning i slutet), Ulla, den marsianska underättelsetjänstagenten och en viss uråldrig utomjording som jag tyckte väldigt mycket om.

Larklights starkaste sida är spänningen, äventyret och den otroliga världen (jag älskar världen!). Jag rekommenderar er att läsa den, trots att åldern är lite mer inriktad på 9-12 åringar. Om inte annat kan ni ge den till yngre syskon.

2 kommentarer:

  1. Jag hade helt glömt bort De Vandrande Städerna! Tyckte jättemycket om första boken, men fortsatte aldrig på serien. Det måste jag göra.

    Svar: Den med Katniss och Rue glömde jag helt bort! Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste du definitivt, älskar serien <3 Själv måste jag läsa prequel-serien Fever Crumb som utspelar sig i samma värld, vilket jag planerat att göra i flera år men det har aldrig blivit av x)

      Radera