fredag 24 februari 2012

Mörkt liv av Kat Falls

Pga en tävling som jag deltar i kommer det bli så att alla recensioner av post apokalyptiska och/eller dystopiska böcker under februari månad kommer att få två recensioner: en på svenska och en på engelska. Detta på grund av att själva tävling är amerikansk, alltså är de inte så bra på svenska...
   Båda recensionerna kommer vara likadana men på olika språk, så du behöver inte läsa båda.

Ty har levt hela sitt femtonåriga liv under vattnet med sin familj. Där kämpar de hårt med att odla fisk och grödor till ytborna, som bor hopträngda i små lägenheter hellre än att flytta ner i havet där det finns gott om plats. De som valt ett liv på havsbottnen möts med hån och ogillande för sitt onaturliga val.
   Men Ty kan inte tänka sig ett annat liv än det han lever, och när han möter ytbon Gemma kan han heller inte tänka sig annat än att hjälpa henne hitta sin försvunna bror.
   Men parets sökande försvåras av piraterna i den ökända Barracuda-ligan är efter. Frågan är bara varför?

Mörkt liv är en väldigt mysig bok. Miljön under ytan är målande och vackert beskriven, alla detaljer i Tys undervattenshem känns väl genomtänkta och de två huvudpersonerna, Ty och Gemma, är båda enligt mig trovärdiga karaktärer.

Ty är, som Gemma uttrycker det, väldigt god. Personligen tycker jag att han också är lite naiv och alltid ser det bästa i allt och alla, vilket i sig är ganska så uppfriskande i dystopiska böcker där alla alltid verkar vara så deprimerade och arga. Ty är visserligen allt annat än förtjust i regeringen, men han är ändå helt nöjd med sin tillvaro under vattnet och skulle inte för allt i världen vilja ändra på den. Sen tycker jag det är lite roligt att Falls försökt få det att se ut som om Ty alltid ser saker ur havets synvinkel när han gör en jämförelse, som till exempel "Hon såg arg, som en eremitkräfta som försvarade sitt skal." Ibland kändes de här liknelserna lite påtvingade, men för det mesta funkade det fint och fick Ty att kännas mer som den undervattensmänniska han faktiskt är.
   Gemma är jag också förtjust i, även om hon ibland gör förhastade och rent av lite dumma saker. Men det märks på henne att hon vuxit upp i ett liv där hon aldrig fått visa sig svag och att hon är van vid att inte få någonting utan att kämpa.
   Lite synd är det dock att nästan alla vuxna får kliva åt sidan för att ge ungdomarna och barnen plats, de vuxna svävade liksom bara omkring i bakgrunden. Det är heller inte speciellt svårt att lista ut vem som är "skyldig", men sen får jag också tänka på att det är en bok anpassade för lite yngre personer.

Vad jag tyckte mest om med boken, förutom den fantastiska miljön, var nog mörkerkrafterna. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i övernaturliga krafter och blir alltid alldeles till mig när sådana element finns med i en bok. Själva anledningen till att de får gåvor känns dessutom mer genomtänkt än i många andra böcker (och filmer, för den delen)

Förresten, är jag den enda som tycker att det skulle vara bra med bilder i den här boken? Lite barnsligt kanske, men det känns som miljön i Mörkt liv bara är till för att målas av en duktigt konstnär. Det skulle ge ännu mera liv åt historien.
   Den skulle passa bra som film också, tycker jag. Hoppas att vi får se något sådant i framtiden.

English: (Alla ni svenskar som fortfarande läser: tack och hej. Den engelska recensionen kommer innehålla samma fakta så ni kommer inte vinna något på att läsa den)


Fifteen-year-old- Ty has spent his whole life on the bottom of the ocean with his family. They work hard down there, growing crops and fish to the topsiders, who rather live their lives in small apartments than in the water. Even though it’s the people in the ocean who make all their food, they still find it unnatural to live anywhere else than on dry land.
   Ty on the other hand can’t imagine life any other way than the way he’s living it, and he either can’t imagine not to help topsider Gemma to find her lost brother somewhere in the ocean.
   But the couple’s search isn’t any easier being chased by bloodthirsty pirates. The question is; what do they want?

Dark life is a rather cosy book. The environment under the surface feels vividly and beautifully described, all those little details of Ty’s life felt thoroughly thought through and the two main characters, Ty and Gemma, were to me rather believable people.
   To cut it short, Kat Falls made me wanting to live in the ocean. And I’m an awful swimmer.

Ty is, as Gemma so neatly puts it, very good. He’s like some kind of saint, always thinking of others, trying to help, always seeing the good in people. Of course, this also makes him kind of naïve, unable to handle people, especially girls, from the surface. He just doesn’t understand how the people up there think, choosing crowded land over the huge ocean.
   His whole character is rather unique in the dystopian genre. The characters in dystopian books usually feel incredibly depressed and angry. Ty’s different. Of course, he isn’t to found of the government, but he’s perfectly happy with his life in the ocean, constantly praising it.
   Gemma to is a great character, and a bit more like the normal dystopian girl. Hardened by a tough life, never allowing herself to be weak, never expecting to get anything or anywhere without working hard for it. A minus is that in her attempts to be as tough as possible, she sometimes makes some really stupid things.
   It’s a bit sad that all the grown-up characters had to take a step back to give room to the kids and teenagers. Most of the adults are rather flat, without any real depth. Neither is it very hard to figure who the “guilty” person is. But then, this is a middle grade book, not a young adult (not saying that I don’t recommend it to the older readers, I’m seventeen and I thoroughly enjoyed it).

 What I liked most about Dark life, apart from the stunning underwater setting, was probably the dark gifts. I’ve always been kind of obsessed with supernatural abilities of any kind, and the thing with Dark life is that Falls makes it feel like these gifts aren’t supernatural at all, like the reason people gets amazing abilities is completely normal. That’s something most books (and movies) never accomplishes. Big plus for that!

By the way, am I the only one who thinks there should be pictures in this book? I know it’s kind of childish, but it feels like the environment in Dark life was created solely so that a great artist could draw it. After all, it would bring even more life to the story.
   It would be a great movie too, I think. Certainly hoping for something like that in the future.  




Del två, Farlig ström, kommer snart ut på svenska. Längtar! Synd bara att omslaget inte är lika fint som på en första boken...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar