söndag 12 februari 2012

De tusende av Petter Lidbeck och Max Elmberg Sjöholm

Pga en tävling som jag deltar i kommer det bli så att alla recensioner av post apokalyptiska och/eller dystopiska böcker under februari månad kommer att få två recensioner: en på svenska och en på engelska. Detta på grund av att själva tävling är amerikansk, alltså är de inte så bra på svenska...
   Båda recensionerna kommer vara likadana men på olika språk, så du behöver inte läsa båda.


Någonting fruktansvärt har hänt: en vidrig sjukdom har slagit ner på världen och dödar miljontals med människor. Av tusen drabbade är det bara en som tillfrisknar, men trots att den tusende inte längre är sjuk så bär den fortfarande på viruset, och inte nog med det, ingen smittar värre än någon som varit sjuk och blivit bättre.
   På en ö lever två stycken vänner, både överlevande och nu immuna. Deras liv går nu ut på att ta emot de sjuka och bränna deras döda kroppar. Men alla är inte nöjda med denna enkla tillvaro, för på ön finns också Gecko. Han vill ta sig tillbaka till fastlandet och smitta de fortfarande friska, så att de tusende sedan kan ta över världen. Som om inte detta vore nog komme dessutom Gabreille till ön, och hennes närvaro kan komma att driva isär de båda vännerna...

De tusende är en grafisk roman och är närmast överfylld med vackra blyertsbilder som bidrar lika mycket till historien som texten. Någonting beskrivs lite kortfattat för att sedan visas i bild och bli mycket klarare. Jag har, som ni säkert förstår, inte särskilt svårt att se vad som händer framför mig.
   Jag har alltid gillat böcker med bilder, kanske för att jag själv tycker mycket om att måla. Det blir roligare att läsa när texten vägs upp med teckningar och/eller fotografier, det ger mer liv till historien. Men i De tusende blir det som om bilderna tar över lite väl mycket. Helt ärligt så ville jag väl inte ha mindre bilder, bara mer text. På en del sidor är det bara några få rader, även om det fanns plats för mer.

Det är mycket som försvinner eftersom det är så lite text. Allting går väldigt snabbt och är väldigt rakt på sak, vi får inte veta så mycket utom det som händer just för stunden. Den enda bakgrundshistorien vi får veta om huvudpersonen är att hans mamma var bland de första att dö av sjukdomen. När det kommer till de andra karaktärerna får vi i stort sett inte veta någonting.
   Det är speciellt jobbigt när det gäller Gecko. Han är helt enkelt för ond. Han ser ond ut, han beter sig ondskefullt, till och med hans namn låter ond. Gecko. Inga lager här. Jag får ingen chans att lära känna honom, vilket är lite synd. För han har ju en poäng. Det är inte schysst att de som överlevt sjukdomen ska leva ett så hemskt liv, men eftersom Gecko är så ond så håller man ändå aldrig med honom.

Men jag gillar huvudpersonen och Gabrielle. Speciellt Gabrielle. Hon är cool, och trots att hon beter sig lite konstigt i slutet så kan jag förlåta henne med tanke på vad som hänt. Men jag hade lite svårt för huvudpersonen i början. Han var så svartsjuk och barnslig. Jag kan inte fatta att han tvivlade på sin bästa vän i det läget de befann sig i. Men han växte till sig lite och efter några kapitel tyckte jag bättre om honom.

De tusende är en mörk bok som trots att den är så lättläst inte borde läsas av yngre personer. Den tar upp jobbiga ämnen som våldtäkt, självmord, oönskad graviditet och, såklart, ondska.

English: (Alla ni svenskar som fortfarande läser: tack och hej. Den engelska recensionen kommer innehålla samma fakta så ni kommer inte vinna något på att läsa den)

Something horrible has happened: a deadly plague has stricken the world and people are dying like flies. Only one of a thousand gets better after falling ill, but that doesn’t make them safe. They still carry the virus; actually, they’re more contagious than anyone else.
   The sick are sent to an island where they either die or recover from the illness. But no matter what happens, they aren’t allowed to come back to the main land. Ever.
   On this island live two friends, both rather happy with their existence. That is, until Gecko starts revolting. He wants to go back to the main land and spread the virus, killing almost everyone.  
   As if this weren’t enough, Gabrielle arrives to the island, threatening to split the two friends up forever.

De tusende (the thousand) is a graphic novel, overflowing whit beautiful pictures that contribute as much to the story as the text. Something is explained simply with words, than the picture make everything vivid and clear.
   I’ve always liked books with pictures, maybe because I myself like to draw. It’s funnier to read if the text is weighed up with drawings/photographs, it brings more life to the story. But in De tusende the pictures kind of take over. I do like them and wouldn’t want to take them away, but I wanted more text. On some pages there were only a few lines, even though there was room for more.

The lack of text makes everything happen very fast, and there isn’t much of a background story. The only thing we get to know about the main characters life before the illness is that his mother was one of the first to die. That is pretty much it. When it comes to the other characters we don’t find out anything at all.
   This is especially annoying when it comes to Gecko. He’s just to evil. He looks evil, he acts evil, even his name sounds evil. Gecko. There’s no layers at all, and I get no chance to get to know him. This is kind of sad, because he has got a point. It’s not fair that those who recovered have to live a horrible life on that island, but since Gecko was so evil you never agree with him

But I do like the main character an Gabrielle. Especially Gabrielle. She’s cool, and even though she acts kind of weird at the end I can forgive, thinking about everything that’s happend. But I had a hard time with the main character in the beginning. He was so jealous and childish. I don’t get that he doubted his friend in the situation they were in. But after a few chapters he grew a brain, and then I liked him better.

De tusende is a dark book that, even though it’s an easy read, shouldn’t be read by younger people. It brings up stuff like rape, suicide, unwished pregnancy and, of course, evil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar