lördag 17 december 2011

Toffs bok - med komentarer av Muham Bentson av Kalle Dixelius


Tjugofemåriga Toff Janne har levt hela sitt liv i Hornschtull, Ståkkålm. Där är han en knegare som varje dag sliter hårt för att få tillräckligt med mat för att överleva. Han klagar inte, men innerst inne är han olycklig. Därför startar han ett personligt uppror och börjar skriva dagbok, trots att straffet för det är döden. I den skriver han ner sina allra innersta tankar, och det dröjer inte länge innan han träffar andra som också är olyckliga med det livet de lever. Tillsammans ger de sig av för att skapa en ny och bättre framtid, men det är lättare sagt än gjort.

Toffs bok är ganska annorlunda de flesta andra böcker jag läst. Inte historien kanske, men språket. Toff känns verkligen om en riktigt obildad typ, både med tanke på vad han skriver och hur han skriver det. I början skriver han riktigt uselt, men allteftersom historien fortskrider blir han bättre, till och med riktig bra. Men en del av ordvalet fortsätter att vara likadant som i början, till exempel "brud" och "snubbe." Jag får lite känslan att författaren inte kan några synonymer, som tjej, kille, kvinna, man. Efter ett tag blir det lite jobbigt.

Miljön och känslan genom hela boken är mörk och grå. Hela Sverige är ett helvete, människorna lider och det finns nästan inte en enda ljuspunkt i deras liv. När Toff funderar över vår tid och tycker att det verkar som rena paradiset så känns det lite sorgligt, för så är det ju inte. Det händer hemska saker hela tiden, men jämfört med hans värld så är det som himlen. Men i längden blir det för mycket, jag står inte ut med allt ska vara så sorgligt hela tiden.  

Toffs bok är visserligen ganska bra, men inte fantastisk. Den är lite väl seg och ibland kändes det tungt att läsa när det inte hände något. Sedan retar jag mig lite på slutet. Jag hade hört så mycket om det att jag väntat mig något fullständigt chockerande och fantastiskt. Visserligen blev jag lite förvånad, men det betyder inte att jag gillade det. Först fattade jag inte ens, men efter att ha funderat på det ett tag så tror jag att jag vet vad som hände. Och jag är inte nöjd.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar