onsdag 23 november 2011

Nattens döttrar av L.J. Smith

När systrarna Kestrel, Jade och Rowan flyttar in i grannhuset tycker Mary-Lynnette först att det är spännande. Hon kanske kan fixa ihop sin bror Mark med en av dem!
   Men sedan börjar en massa konstiga saker att hända. Hon kan svära på att hon såg systrarna gräva ner ett lik i trädgården, ett konstigt morrande djur smyger runt i skogen och så är det Ash. Ash. Hon har aldrig träffat någon som honom. Han är snygg, arrogant, egoistisk och hennes tvillingsjäl. Kan det bli värre?

Nattens döttrar är lättläst, spännande och rolig. Den är inte tung och jobbig men lyckas ändå ta upp en del viktiga ämnen som fördomar, äkta kärlek, galenskap, ånger och att vara beredd på mycket stora förändringar. Men även om det pratas lite om det här så känns det inte tjatigt och predikande, utan mer som något huvudpersonen själv lär sig och går igenom.
  
Perspektivet skiftar mellan de olika huvudpersonerna vilket gör att vi får se samma berättelse ur en mängd olika vinklar och ta del av de flestas tankar. Jag tycker att de olika karaktärerna känns äkta om än inte unika. Historien är spännande och trots att det inte är alltför svårt att lösa mysteriet (författaren försöker villa bort oss men det är ändå ganska så självklart vem som är den skyldiga) så satt jag nyfiken och ville se vad som skulle till att hända. Det kretsade ju inte bara runt en mordgåta utan också runt problemet med Ash och Mary-Lynette. På tal om det så tycker jag väldigt mycket om Ash förvandling. Han var med redan i första boken (Att lura döden) och där var han ett riktigt svin. I Nattens döttrar kommer hela hans världsbild i gungning och han tvingas bli en bättre person.

Nattens döttrar är en ganska medelmåttig bok. Den är rolig och spännande och mysig men också väldigt snabbläst och jag tror inte att  jag kommer minnas den så mycket. Jag tänker ge den en mycket stark trea (typ tre och en halv) och jag tänker läsa resten av serien när den kommer ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar