lördag 26 november 2011

Afrikas hemlighet och de förbjudna kunskaperna av Angelika Braun Alexanderson


Tolvårige Jack Anderson bor i London med sina föräldrar som aldrig har tid med honom. Han längtar hem till Sverige, och när sommarlovet kommer så ska han äntligen få åka till sommarstället på Lagnö. Men hans planer förstörs när klassen tre dagar innan sommarlovet åker till djurparken och Jack riskerar sitt liv för att rädda en noshörning från att bli skjuten. Men självklart tror ingen på honom när han säger att det fanns en tjuvskytt i parken, och resultatet blir att han tvingas be parkens ägare om ursäkt. Men ägaren kommer med ett märkligt förslag, han vill skicka iväg Jack till ett läger i Afrika. Jack är inte överdrivet förtjust i idén, men ibland har man inte mycket att säga till om. Men vad är det egentligen för konstigt läger han har hamnat i och vad är de förbjudna kunskaperna?

Afrikas hemlighet är spännande och intressant, fullproppad med inte bara en historia utan mängder av fakta om Afrika och dess djur- och växtliv och en del fina bilder från den afrikanska savannen. Historien är spännande och lättläst, man sugs snabbt in och även om det inte är alltför svårt att lista ut vem som är "skurken" så är det fartfyllt, spännande och lärorikt. Att det dessutom vävs in en fantasyhistoria gör den lite mera lättsam och ännu mer spännande.

Jag skulle nog säga att bokens starkaste sida är karaktärerna. De är från olika delar av värden, de är smarta, starka och växer under historiens gång. Jack går från en ganska så tjurskallig typ till en hjälpsam kille som älskar Afrikas djur och är beredd att göra allt för dem. Det finns dessutom med en Hollywood-tjej som trots att hon är beroende av snygga kläder är både modig och sympatisk, en kille från Hong Kong som var med i ett gäng men tvingas lära sig att sätta andra framför sig själv, en mexikansk tjej som är förstående och smart och en ung tjuvskytt.
   Jag tycker om att de slängde in en tjuvskytt i historien och tvingade oss läsare förstå att det oftast inte är tjuvskyttens fel att djuren håller på att dö ut. Visserligen skjuter de djuren, men det gör de eftersom de själva håller på att svälta ihjäl och är i STORT behov av mat och pengar. Det stora problemet är köparna, de rika typerna som är beredda att låta djur dö ut för egen vinnings skull. Sedan är vi själva inte helt oskyldiga heller. Om vi gav de stackars människorna lite hjälp skulle de inte behöva ta till drastiska åtgärder för att överleva.

Något som däremot INTE är helt bra är att författaren försöker få det att verka som om det är någon ondskefull organisations fel att jorden håller på att förstöras. Så är det inte, vi är alla delskyldiga och att lura i ungarna som läser den här boken att det inte är så kan leda till att de fortsätter leva precis som innan istället för att försöka göra något åt situationen. Dessutom känns det lite löjligt att socker framställs som något som är minst lika farligt som knark. Okej, jag fattar, det är inte bra med för mycket socker, men kom igen. I måttlig mängd är det inte så farligt.

Sedan kunde de ha tänkt lite annorlunda när de gjorde omslaget. Det är visserligen jättefint, men det ser mer ut som en faktabok en som en skönlitterär historia, och de flesta barn och ungdomar dras inte till faktaböcker.

Afrikas hemlighet är alltså spännande, lärorik innehåller intressanta karaktärer och fantasyinslag. Språket kan ibland kännas lite konstigt och tillgjort (exempelvis används ordet "doggen" istället för hunden och "camp" istället för läger) men det är bara en mindre detalj. Det positiva överväger alltså definitivt det negativa och den förtjänar fyra utav fem rosor, inte minst för att den försöker lära mänskligheten att vi måste göra något innan det är för sent.

onsdag 23 november 2011

Nattens döttrar av L.J. Smith

När systrarna Kestrel, Jade och Rowan flyttar in i grannhuset tycker Mary-Lynnette först att det är spännande. Hon kanske kan fixa ihop sin bror Mark med en av dem!
   Men sedan börjar en massa konstiga saker att hända. Hon kan svära på att hon såg systrarna gräva ner ett lik i trädgården, ett konstigt morrande djur smyger runt i skogen och så är det Ash. Ash. Hon har aldrig träffat någon som honom. Han är snygg, arrogant, egoistisk och hennes tvillingsjäl. Kan det bli värre?

Nattens döttrar är lättläst, spännande och rolig. Den är inte tung och jobbig men lyckas ändå ta upp en del viktiga ämnen som fördomar, äkta kärlek, galenskap, ånger och att vara beredd på mycket stora förändringar. Men även om det pratas lite om det här så känns det inte tjatigt och predikande, utan mer som något huvudpersonen själv lär sig och går igenom.
  
Perspektivet skiftar mellan de olika huvudpersonerna vilket gör att vi får se samma berättelse ur en mängd olika vinklar och ta del av de flestas tankar. Jag tycker att de olika karaktärerna känns äkta om än inte unika. Historien är spännande och trots att det inte är alltför svårt att lösa mysteriet (författaren försöker villa bort oss men det är ändå ganska så självklart vem som är den skyldiga) så satt jag nyfiken och ville se vad som skulle till att hända. Det kretsade ju inte bara runt en mordgåta utan också runt problemet med Ash och Mary-Lynette. På tal om det så tycker jag väldigt mycket om Ash förvandling. Han var med redan i första boken (Att lura döden) och där var han ett riktigt svin. I Nattens döttrar kommer hela hans världsbild i gungning och han tvingas bli en bättre person.

Nattens döttrar är en ganska medelmåttig bok. Den är rolig och spännande och mysig men också väldigt snabbläst och jag tror inte att  jag kommer minnas den så mycket. Jag tänker ge den en mycket stark trea (typ tre och en halv) och jag tänker läsa resten av serien när den kommer ut.

tisdag 22 november 2011

30 days of books

Day 25 – A character who you can relate to the most

Antingen Hermione i Harry Potter-böckerna (inte för att jag är häxa utan för att jag är en bokmal och, tja, en plugghäst) eller Minoo i Cirkeln. Jag är lite den där blyga typen som inte riktigt trivs med andra tonåringar, precis som Minoo (men till skillnad från henne så är jag inte kär i min mattelärare, ryser inombords).
   Jag tror jag kan relatera mest med Minoo, men det kan bero på att jag läste Cirkeln i somras och det var några år sedan jag läste en Harry Potter-bok.

måndag 21 november 2011

30 days of books

Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Ursäkta men din själ dog nyss. Vi människor har mycket att lära sig från den här boken som utspelar sig i en värld där alla är korkade (även om de egentligen är smarta), ytliga, elaka, ännu mer ytliga, fruktansvärt oetiska och helt enkelt omänskliga. Och det läskiga är att det känns som om den här framtiden inte är speciellt långt borta. Om fler människor, inte bara i Sverige utan i hela världen, läste den här boken skulle vi kanske kunna rädda mänskligheten från ett sådant fruktansvärt öde.

söndag 20 november 2011

Nya boktips

We av John Dickinson
   I framtiden kommunicerar inte människor på samma sätt som vi gör nu. Nästan alla har ett world ear, världsöra, inopererat i huvudet. Tack vare den kan man ta kontakt med vem som helst, när som helst, och tala med varandra genom bilder, ljud och känslor som lukt eller smak. Ingen behöver längre samtala öga mot öga, och mänskligheten har tagit ett nytt steg i evolutionen.
   Men för Paul Munro är allt detta på väg att försvinna. Han har blivit utvald att resa till en måne i andra änden av solsystemet tillsammans med några andra människor, men på grund av komplikationer kan ingen av dem ha kvar sitt world ear. I takt med att Paul och de andra människorna i rymden lär sig att tala med varandra, på riktigt, börjar Paul misstänka att det är något lurt på gång. Och han tänker ta reda på vad.

Jag tycker om idéen med world ear och hur alla människor är sammankopplade, och kan inte låta bli att undra om själva boken blir lika awesome som den verkar.


Ashes av Ilsa J. Bick
   Sjuttonåriga Alex är ute och campar när något som kommer att förändra allt inträffar. En elektromagnetisk puls drar fram genom världen och folk faller döda till marken. Men alla dör inte, en del bara... förändras.
   Somliga utvecklar ett supersinne medan andra plötsligt blir väldigt hungriga på mänskligt kött. Alex slår sig ihop med den lilla flickan Ellie och den unge arméveteranen Tom. Tillsammans kämpar de för att överleva i en värld som aldrig kommer bli sig lik igen.

Behöver jag säga att jag älskar zombies? Längtar väldigt mycket efter den här.
   Har ni föresten märkt att massor med böcker blir döpta efter aska? Ashes, ashes och Ashfall och bara Ashes


Broken av Susan Jane Bigelow
   Broken lever i en värld där människorna börjat kolonisera andra planeter, men det betyder inte att saker och ting är bra. En diktator styr över världen och extrahumans, människor med superkrafter, tillhör enligt lag unionen.
   Broken är en före detta superhjälte, men efter att hon förlorade sin förmåga att kunna flyga har hon levt ett liv på gatan. Men så en dag möter hon Michael Forward, en kille som kan få visioner av framtiden. Han ber Broken om hjälp att rädda världen, men kan de verkligen klara av en sådan enorm uppgift?

Jag har alltid varit förtjust i superkrafter, superhjältar och, så klart, rymden. Kan det bli bättre?


Det var alla tips för den här gången, men jag kommer snart tillbaka med fler.

Tjuven Althalus, andra boken: Knivens sång av David & Leigh Eddings


I tidens gryning skapade guden Deiwos världen, något som inte ansågs som särskilt populärt hos hans bror, demonen Daeva. Daeva står inte ut med världen och vill att allt åter ska bli kaos, och om ingen stoppar honom och hans utvalda människor så kan han mycket väl lyckas...

Slutstriden närmar sig för tjuven Althalus, gudinnan Dweia och de andra utvalda. Den onde demonen Daeva och hans "medhjälpare" Ghend börjar bli desperata och tar till allt vildare åtgärder för att vinna kriget och lägga världen för sina fötter. Men det är inget Althalus och hans vänner tänker låta dem lyckas med, även om de sätter sina egna liv och självaste världen på spel för att stoppa ondskan.

Jag hoppades verkligen att det skulle bli bättre, det gjorde jag. Men Knivens sång tar upp där De utvalda slutade och fortsätter på ungefär samma sätt. Jag hade en svag förhoppning om att "elakingarnas" enorma dumhet bara var ett mycket väl genomtänkt spel så att de senare kunde lura Althalus så att det blev en riktig strid, men nä då. De fortsätter traska runt och vara superkorkade genom hela boken. 
   Och det funkar helt enkelt inte, det ska inte vara så. I en strid på gott och ont ska sidorna vara någorlunda jämbördiga, eller så ska de onda vara bättre så att de goda verkligen måste anstränga sig för att vinna. Det är så man gör en bok spännande. Men här verkar det som om de goda tänker på allt och de onda inte tänker på nåt. Egentligen har de samma förutsättningar, ja, de onda borde faktiskt vara mycket bättre eftersom de haft några tusen år på sig att öva på alla sina magiska knep. Men trots det lyckas de goda mycket bättre.

Sedan kan jag inte låta bli att reta mig på att allting ska bli så komplicerat framåt slutet. Var författarna tvungna att röra till det så? Jag förstod inte hälften av vad som hände, och det kan ha berott på att de lät en åttaåring förklara saker och ting. Inte bra. Speciellt inte som Gher (åttaåringen) har en tendens att göra saker mycket mer komplicerade än vad de faktiskt är.
   Och en sak till... I första boken fick jag intrycket av att Daeva helt enkelt ville förinta världen, eller allra helst göra så attden aldrig blivit till, men nu verkar de mer som om han vill ta över världen och bli den nya guden som alla dyrkar.

Till de bra sakerna då. Det är en ganska så lustig bok. På flera ställen sitter jag och småler över skämten och händelserna, och det är alltid bra. Sedan tycker jag att författarna precis som i första boken lyckats väldigt bra med att bygga upp sin värld och blanda fantasy med verklighet. Trots inblandning av magi och gudar så känns (det mesta) fortfarande vettigt. Jorden snurrar runt solen, stjärnorna är brinnande klot av gas och det finns ingen världens ände.
   Och så tycker jag väldigt bra om det mysiga slutet.

lördag 19 november 2011

30 days of books

Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t

Här finns det mycket att välja bland, men det är meningen att jag bara ska skriva en bok. Andra boken i Terra Hexa serien, kanske? Jag läste den första boken för flera år sedan och den var originell, spännande, lite romantisk och hade intressanta karaktärer. Men sedan blev det helt enkelt inte av att jag läste den andra boken i serien (eller den tredje, för den delen.
   Men jag ska läsa den. En vacker dag. Förmodligen.

fredag 18 november 2011

Uglies: Shay´s story


Ta da! Här är omslaget till den kommande mangaserien Uglies: Shay´s story av Scott Westerfeld. Om jag förstått det rätt ska den återberätta händelserna i Uglies, men också en del saker från tiden innan Shay och Tally möttes. Och behöver jag nämna att allting självklart är ur Shays perspektiv?

Personligen är jag både väldigt ivrig och väldigt nervös inför den här. Uglies är en av mina favoritserier, och jag har en dålig erfarenhet av en bok som blivit manga (Battle royale, mangan är förfärlig). Kommer Shay´s story leva upp till förväntningarna eller kommer den bli en total flopp? Oavsett vad så är jag oerhört nyfiken på att se reslutat, och då inte minst på att få reda på hur författaren själv föreställt sig Shay och Tally (nu är de ju visserligen i manga-form, men ändå). Kommer det att stämma någorlunda överens med bilden jag hade i hjärnan nr jag läste böckerna?
   Det ska bli tre böcker och den första kommer ut i februari nästa år. Can´t wait!
   För mer info, kolla in på Scott Westerfelds blogg. Där kan man bland annat se omslagets baksida och läsa baksidetexten.

torsdag 17 november 2011

30 days of books

Day 22 – Favourite book you own

Jag äger faktiskt de flesta av mina favoritböcker, även om det finns undantag. Men här ska jag nog dra till med Hungerspelen, för det är nog den bok i hyllan som för mig är värdefullast.

Jag äger visserligen den svenska upplagan, men det här omslaget är så mycket snyggare
Ni har väl förresten inte missat att den officiella trailern till filmen finns ute nu? Om ni nu skulle ha missat det, gå genast och kolla på den!! Väldigt mycket bättre är teasern, men jag måste säga att jag fortfarande är ganska så missnöjd med Jennier Lawrence som Katniss.Hon ser för... oskyldig ut. Katniss ska vara tuffare

onsdag 16 november 2011

30 days of books

Day 21 – Favourite book from your childhood

Jag läste faktiskt aldrig speciellt mycket när jag var liten och det kan bero på att jag inte lärde mig läsa ordentligt fören i tvåan och inte läste "riktiga" böcker förrän i fyran. Jo då, det är sant. Jag är en riktigt tröglärd person. Men vi läste Kalle och chokladfabriken högt i klassen, och den tyckte jag mycket om. Sedan har vi Flisan böckerna av Pia Hagmar, Hästarnas Ängel böckerna av Angela Dorsey och Vargbröder av Michelle Paver. MEN flera av de här serierna följer jag fortfarande eller läste ut den sista för bara något år sedan, så jag tänker säga Kalle och choladfabriken.

lördag 12 november 2011

Uppdaterar läget

Gissa vad jag har gjort? Ja, det borde inte vara så svårt. Jo, jag har renoverat bloggen! Vet att headern inte är den snyggaste, men jag la inte ner så där jätte mycket tid på den heller och jag ska göra en som är ny och bättre.
   Sen har jag dessutom varit duktig och köpt hem böcker från Bokus.com. Jag beställde:
   Das verbotene eden, David und Juna Thomas Thiemeyer(hjälp, min första bok någonsin på tyska! Jag måste skaffa en ordbok...)
   Legend av Marie Lu
   The inferior av Peadar Ó Guilín
   Maximum Ride av James Patterson, de tre första böckerna (vilket kap, tre böcker i en serie för bara 179 kronor!)

30 days of books

Day 20 – Favourite romance book

Urk, jag läser aldrig enbart romantiska böcker, det är så tråkigt. Bara massa tjafs om hur man hellre dör än att vara utan den man älskar och blaha blaha blaha. Vem orkar med sånt?

MEN jag läser mycket där romantik och relationer upptar en stor del av historien. Exempelvis tycker jag att Katsas och Pos relation i Tankeläsren är väldigt fin, men i det stora hela så är det för mycket romantik i den boken. Men om jag ska välja en favorit, då tar jag nog Frost, av Maggie Stiefvater. Jag kan inte låta bli att älska Sam och Grace och hela tiden heja på dem och hoppas att de ska få leva lyckliga i alla sina dagar. Deras kärlek känns verkligen som kärlek, och sådant träffar man inte på så där överdrivet ofta i böcker.

fredag 11 november 2011

30 days of books

Day 19 – Favourite book turned into a movie

Jag vet många braböcker som ska bli film: Hungerspelen, De vandrande städerna, Vampire Academy, Ful, Cirkeln, The maze runner mm. Men någon som redan är film...? Um, Kalle och chokladfabriken? Nä, nu blir jag oseriös här, men jag kan inte komma på något. Eragon, kanske? Men jag skulle inte kalla Eragon för en av mina favoriter, så nej. Jag väljer nog Hungerspelen ändå, för det finns ju faktiskt en trailer ute nu.


På tal om böcker som ska bli film, ni vet väl att man kan vara med på en audition för att delta i Cirkeln-filmen? De söker ungdomar som fyller 14 senast i år och som helst inte är över 18. Själv har jag sökt tillsammans med en kompis, och hoppas att vi kanske får var sin statistroll eller nåt x)
   Läs mer här

tisdag 8 november 2011

30 days of books

Day 18 – A book that disappointed you

Det finns många böcker som passar in här, men den första som jag kommer att tänka på är Mer än ögat ser av Melissa Marr. Den var väl helt okej, men jag förväntade mig så mycket mer av den. Men visst är omslaget bra fint?

måndag 7 november 2011

30 days of books

Day 17 – Favourite quote from your favourite book
Urk, hur gör vi nu då, jag lägger ju aldrig citat på minnet. Hur i hela helsike ska jag lösa detta? Låt se, jag tycker att scenen när Katniss sjunger för Rue i Hungerspelen är väldigt fin, men jag tänker inte citera allt det här på bloggen.

söndag 6 november 2011

Nya boktips

Divergent av Veronica Roth
   Beatrice "Tris" Prior bor i ett framtida Chicago där alla människor är indelade i olika "avdelningar". Hon är själv uppväxt i den osjälviska avdelningen, Abnegation, med sin familj, men nu är hon sexton år och det är dags för henne att välja var hon verkligen hör hemma. Ska hon stanna med sin familj, eller byta till de modiga, Dauntless? Valet hon gör kommer förändra hennes liv för alltid.
Jag tycker inte att det låter så spännande, men enligt alla recensioner som jag läst ska den vara helt fantastisk. Jag får helt enkelt kasta mina tvivel åt sidan och skaffa tag på den här boken. Uppföljaren heter Insurgent och det ska också komma ut en tredje bok.
Eden av Keary Taylor
   Eve lever i Eden, men det är inte ett paradis. När hon kom dit mindes hon inget annat är sitt namn, men nu vet hon vad som hänt med världen. Maskiner som med hjälp av mänskligt DNA kan få nya lemmar att växa ut har tagit över världen, och nu kämpar de för att få makten över de få människor som finns kvar. Men Eve har mer att oroa sig över än världens undergång, hon är nämligen kär i två killar, West och Avian. Hur ska hon kunna välja mellan dem när hon älskar dem båda?
Jag är så GRYMT nyfiken på den här. Triangledramat hade jag nog klarat mig utan, men maskiner som tar över världen har alltid fascinerat mig. Den här boken låter lite som Terminator-filmerna, vilka jag föresten rekommenderar starkt. Dessutom är omslaget riktigt snyggt.

Maximum Ride: The Angel Experiment av James Patterson
   Maximum Ride är fjorton år och kan vid första anblicken verka helt normal - ända tills man upptäcker att hon har vingar. Hon lever tillsammans med sin "flock" och har det ganska bra, ända tills den yngsta medlemmen, Angel, blir kidnappad och förd till skolan, platsen där Max och hennes vänner användes som försökskaniner av forskare. Nu ger sig Max och hennes vänner av för att rädda Angel, även om de kan riskera sina liv.
Efter vad jag har hört så ska böckerna om Maximum Ride vara fartfyllda och actionspäckade, vilket jag självklart älskar. Vad som dessutom verkar cool är att ledaren för flocken, Max, är en tjej. Även om många huvudpersoner ofta är tjejer så verkar folk vara övertygade om att ledare av olika slag måste vara killar (Sam och Caine i Gone, President Snow i Hungerspelen, Dumbeldore och Voldemort i Harry Potter, Jordan Hordern och Jack i Farsot, förstår ni vad jag menar?). Men Patterson verkar ha fattat att också tjejer kan leda.

30 days of books

Day 16 – Favourite female character

Det är svårare att välja tjej än kille eftersom de flesta böcker jag läser har en tjej i huvudrollen. Alltså har jag många fler tjejkaraktärer jag gillar än killar. Men... Kanske Katniss Everdeen eller Rose Hathaway för att de är så kick-ass, eller Katniss syster Prim för att hon är så älskvärd. Hemione Granger eller Minoo för att jag känner igen mig ganska så mycket i dem. Ramona från Theo och Ramona böckerna för att... för att jag tycker att hon är cool, helt enkelt. Luna Lovegood från Harry Potter, för hon är också cool och vågar vara annorlunda.
   I'm gonna go with Prim, för även om hon inte är med så mycket i böckerna så får hon mig verkligen att tycka om henne.

Willow Shields som ska spela Primrose i The Hunger Games filmen.

På liv och död i andra världskrigets skugga av Kim Kimselius

Theo och Ramona har förmågan att resa i tiden, men det är inte så fantastiskt som det kan verka. De kan inte kontrollera förmågan och när de en dag förflyttas till andra världskriget i Tyskland verkar situationen värre än någonsin. Med dem kommer nämligen Ramonas vän Ulrika, och hon vet inte ett dyft om tidsresor. Nästan genast skiljs de åt, och situationen verkar inte speciellt ljus för någon av dem...

Jag är följt böckerna om Theo och Ramona under en lång tid nu, och en sak som jag gillar är att det är fart och fläkt från första sidan. Det slösas ingen tid på att berätta om deras liv i nutids-Sverige utan hela historien utspelar sig i en annan tid.
   Dessutom tycker jag att det är kul att någon annan dras in i tidsresandet eftersom det för det mesta är bara Theo och Ramona (fast Ramonas kusin har ju varit med några gånger också. På tal om det så skulle jag vilja se mer av honom). Det är kul att få se lite av Ramonas vänskapskrets bortanför Theo, och det är intressant att se Ulrika utvecklas från en ganska osympatisk person till den hon är i slutet.
   Man lär sig en hel massa om andra världskriget genom att läsa boken och även om det ibland kan bli lite väl mycket fakta så är Kimselius för det mesta bra på att väva in den i historien på ett smidigt sätt.

Vad jag däremot inte gillar är att Kimselius hoppar mellan karaktärerna hela tiden, ibland utan att ens byta stycke i mellan. Det känns onödigt att läsa en sida ur en soldats perspektiv när han inte är med i historien något mer efter det, och det känns konstigt och rörigt när vi läser ur Theos perspektiv och det plötslig byts till Ramona i några rader innan det går tillbaka till Theo. Dessutom kan texten kännas en aning styltig och ansträngd på sina ställen, med en del irriterande ordupprepningar, men jag antar att jag kan leva med det.

En sak jag undrar över är: var är kemin mellan Theo och Ramona? Jag vet att de är jättekära och så och de är ett väldigt gulligt par, men de känns mer som bror och syster. De är förlovade, för guds skull, jag tycker att de förtjänar en riktig kyss och inte bara en puss på pannan. Jag skulle gärna se mer romantik och mindre gulligull mellan dem.

Jag ger boken en trea, med minus för den lite amatörmässiga texten och plus för spännigen och all  fakta.



Tips: om du gillar På liv och död i andra världskrigets skugga så finns det massor med andra böcker i serien, och de funkar ganska så bra fristående även om jag rekommenderar att man läser dem i ordning.

lördag 5 november 2011

30 days of books

Day 15 – Favourite male character

Tja, jag gillar Peeta Mellark frång Hungerspelen, mest för att han liksom alltid är så snäll och rar. Han ska aldrig visa sig tuff och är aldrig elak, han är helt enkelt en väldigt fin kille.

fredag 4 november 2011

30 days of books

Day 14 – Favourite book of your favourite writer

Nu har jag ju bara läst två böcker av Julie Bertagna, Exodus och Zenith, varav den första på svenska och den andra på engelska. Jag kan nog säga att jag tycker bäst om Exodus, för de är inte fullt så mörk som uppföljaren.

torsdag 3 november 2011

30 days of books

Day 13 – Your favourite writer

Oh, det finns ju så många! Jag älskar Julie Bertagnas sätt att skriva så poetiskt och vackert, Philip Reeve som gör allting så äkta, Danny Wattin som blandar allvar och humor som om det vore den enklaste saken i världen, Johan Harstad som är den enda författaren som verkligen skrämt skiten ur mig, J. K. Rowling som nog är den mest fantasirika person jag någonsin läst en bok av, Kevin Brooks som gör allting så krypande obehagligt! Åh, vem ska jag välja?

Lugna dig, lugna ner dig Nella. Okej, I´ve made my desiscion. *trumvirvel*
   Julie Bertagna!


onsdag 2 november 2011

30 days of books

Day 12 – A book you used to love but don’t anymore

Blir ni förvånade om jag säger Vampyrens märke, den första House of Night-boken? Jo, det var faktiskt så att när jag läste den för första gången tyckte jag ganska bra om den, jag till och med rekommenderade den till en kompis. Alla småfelen, som Zoeys alla pojkvänner och huvudpersonernas ytlighet och korkadet, fanns ju där men jag tänkte att det nog skulle försvinna allt eftersom karaktärerna utvecklades i serien.
   Hade jag fel eller vad? Saker och ting blir bara värre ju fler böcker jag läser! Men ett tag så tyckte jag ganska bra om den första boken, så den passar in fnt här.

tisdag 1 november 2011

Farsot av Charlie Higgson

Jack och Ed är två bästa vänner som bor på internatskolan Rowhurst i Storbritannien. Men deras vänskap sätts på prov när alla som är femton eller äldre förvandlas till blodtörstiga zombies. Och deras favoriträtt är barn. Jack, Ed och de andra pojkarna på skolan bestämmer sig för att det är för farligt att stanna kvar och ger sig av för att hitta en trygg plats, vilket är lättare sagt än gjort. De springer på Greg, en vuxen som säger att han är immun mot viruset. Men kan det verkligen stämma?

Farsot är definitivt spännande från första till sista sidan. Det är en massa strider och flykt hit och dit för att undkomma zombiesarna, och en väldig massa barn dör. Men jag kan inte påstå att det är speciellt läskigt. Äckligt, ja, läskigt, nej. Jag får lite känslan av att Higgson vet att han inte kan skriva på det sättet som får det att krypa i skinnet och får en att vilja sova med nattlampan tänd. Så istället satsar han på att göra allting så äckligt som möjligt. Det är ingående beskrivningar av var, bölder och ruttnade/mögliga lik, vuxna som staplar runt med sönderslitna käkar och barn som i slagsmål täcks av både var, blod och annat slem. Men sedan kan det vara så att jag faktiskt inte är speciellt lättskrämd när det kommer till böcker. Skräckfilmer skrämmer skiten ur mig även om de inte är speciellt läskiga, men böcker? Än så länge har bara en bok faktiskt skrämt mig, och det är Darlah, 172 timmar på månen. Det är en läskig bok.

Det är något med den här boken som jag inte kan låta bli att reta mig på, och det är att författaren envisas med att berätta från dussintalets personers perspektiv. Det är inte bara det att saker och ting blir lite röriga, utan man fäster sig heller inte lika mycket vid varje enskild person. Istället för att ha en eller två huvudpersoner och sedan bygga upp deras relationer till alla så har han en massa bikaraktärer som får någon rad här och där, och när de sedan dör känner man inte så jättemycket. En mängd nya karaktärer introduceras hela tiden och dör av ungefär lika snabbt.
   Men till Higgsons försvar kan jag säga att han inte försöker få saker och ting bättre än vad de är. I en värld där vandrande lik går omkring skulle inte många överleva, och det tar han hänsyn till. Huvudpersonerna går inte omkring med en magisk bubbla runt sig som gör att de överlever allting, småbarn klarar sig inte bara för att det är små och söta. Nu råkar jag vara en riktig lipsill som hatar när folk dör, men jag måste ändå acceptera att det vore hemskt orealistiskt om alla klarade sig.

I det stora hela var det en riktig bra bok, och även om jag inte fäste mig vid karaktärerna så mycket som jag skulle kunnat fanns det ändå en del väldigt sorgliga dödsfall. Det är spännande, fartfyllt och realistiskt. Till nästa bok kanske Higgson borde tänka på att ha mindre äckel och mer riktigt skräck. En svag fyra av fem rosor.