söndag 30 oktober 2011

Tjuven Althalus, första boken: de utvalda av David & Leigh Eddings

Altalus ser på sig själv som världens bästa tjuv, för det är honom lyckan alltid ler mot och han lyckas så gott som alltid med sina stölder. Men en dag börjar saker och ting gå fel, minsta lilla inbrott misslyckas på de värsta sätt. Under ett helt år dras han med sin otur och till slut är han desperat nog att ta ett jobb av han man han aldrig träffat förut. Hans uppgift är att ta sig till Huset vid världens ände och stjäla en bok som finns där. Althalus gör som han blir tillsagd men när han väl tagit sig in i huset och hittat boken går det inte att ta sig ut. Han är inlåst i huset tillsammans med den talande katten Emmy och snart går det upp för honom att han inte är vem som helst, han är utvald av gudinnan Dweia. Och hon har en del viktiga jobb som hon vill att han ska utföra, som att rädda världen från den onda guden/demonen Daeva och hans utvalda.  

De utvalda börjar bra och fortsätter att vara spännande till någonstans runt mitten. Vi får lära känna Althalus och se hans relation till Emmy utvecklas, och sedan får vi följa honom runt i den här intressanta världen när han letar efter de andra utvalda. Det är en rolig resa, jag är personligen väldigt förtjust i personerna som blir en del av hans och Emmys lilla familj och tycker bra om (nästan) alla.
  
Sedan händer något. Den spännande historien övergår till någon slags krigsberättelse, men utan något riktigt krig. Alldeles för många karaktärer introduceras och ibland känns det som om Althalus liksom glöms bort. Vi får följa andra personers samtal där han inte är delaktig, och jag få lite känslan av att i de situationerna finns det ingen riktig berättare.
  
Och kriget sedan... det kan hända att jag helt enkelt har dålig erfarenhet av krig och inte riktigt hänger med, men en del saker verkar lite väl omöjliga och otroliga. Dessutom är alla fiender helkorkade. Där Dweias gäng med utvalda är intelligenta är Daevas utvalda mer som en skock ovanligt aggressiva får. Varför skulle Daeva vara så dum att han bara plockar in korkade människor som ska hjälpa honom att ta över världen? Det verkar inte riktigt vettigt. Han är trots allt en gud, han borde inte ha några problem med att hitta folk.

Till de bra sakerna sedan: jag är som sagt väldigt förtjust i huvudkaraktärerna. De är väldigt olika varandra och väger upp sina olika svagheter perfekt. Att se dem utvecklas som "familj" var roligt och till skillnad från allt taktik snack om hur de ska vinna ett krig så var det ganska så intressant.
   Och sedan är det en sak till, och det är att jag köpte hela grejen med gudar och gudinnor snabbt och bra. I vanliga fall är jag väldigt tveksam till att blanda in högre makter i böcker, men i det här fallet funkar det (till skillnad från Nyx i House of Night böckerna). Dweia förklar en hel massa saker för Althlus som många andra författare bara skulle låtit vara gudomligheter (t.ex. stjärnorna, klimatförändringar, världen ände som egentligen inte var någon ände mm). Den "magiska världen" känns mycket mer realistisk när allting faktiskt inte är magsik. Eddings har hittat en bra balans mellan verklighet och fantasy.

Till betyget då. Om De utvalda fortsatt på samma sätt som den gjorde i början hade jag nog gett den en fyra, men nu saktar den ner väldigt mycket fram mot mitten och blir bara en massa krigsnack utan riktig handling och därför får den en trea.


PS: Håll utkik efter recensionen av bok två, Knivens sång. Jag ska läsa den snart och hoppas att den är spännande rakt igenom. I det engelskspråkiga originalet var det här två böckerna egentligen en enda volym, så kanske funkar de bättre ihop än åtskilda. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar