söndag 4 september 2011

Tankeläsaren av Kristin Cashore


Katsa är en särling med dödandets gåva, och som alla särlingar i den här världen tvingas hon jobba för rikets kung. Ända sedan hon var en liten flicka har Katsa tvingats att resa runt i kungadömena och mörda och tortera för sin kung. Men nu har hon träffat Po, en särlingsprins med stridens gåva. Han uppmanar henne att sätta sig emot kungen och tillsammans ger de sig av för att ta reda på vem det var som kidnappade Pos morfar. Men den skyldige är långt mycket farligare än vad de någonsin kunnat vänta sig...

Jag vet inte riktigt vad jag väntae mig av den här boken. Inte vad jag fick i alla fall. Förmodligen föreställde jag mig blodiga strider, magiska krafter och drakar. Men Tankeläsaren är inte riktigt sådan. De enda egentliga fantasyelementen är särlingarnas krafter och att det utspelar sig i en annan värld. Annars handlar det mest om Katsas och Pos vandring och hur deras band utvecklas. Och det var nog det här som jag retade mig på. Jag ville ha action, istället fick jag kärlek och romanstjafs.

Missförstå mig inte, det är en bra bok, och precis som i många andra fantasyböcker ingår det en hel massa vandrande från den ena platsen till den andra. Och även om jag har lite svårt för så mycket kärlek och så lite action så är Katsas och Pos relation väldigt fint beskriven.
   Vad gäller karaktärerna så tycker jag också att Katsa ligger högt upp på topp-tio-listan över bästa kvinnliga karaktärer. Även utan sin särlinggåva är hon fullständigt kick-ass. Hon är visserligen lite butter och inte den allra vänskapligaste, men också det kan ses som något bra. Jag slipper gärna det eviga tjatet om att tjejer ska vara gulliga, rara och alltid snälla, visst kan också tjejer ha lite hårdare personligheter! Om jag var fast i en livsfarlig situation skulle jag definitivt välja Katsa som stridskompanjon.

Men det jobbigaste var att när det kom till själva slutstriden, så fanns den liksom inte. Istället för ett långdraget krig med konspirationer och hundratals döda så var allt över på en sida och lämnade världens antiklimax känsla. Man fick aldrig riktigt reda på vem eller vad den ondskefulla typen var, eller dennes egentliga planer. Istället sopas hela intrigen undan så att det kan fokuseras ännu mer på Katsa och Po. Det var ganska så snopet.

Den här boken var nog inget för mig, för mycket vandrande och för lite action. Tre av fem rosor. Men jag rekomenderar den definitivt till alla fantasyälskare där ute och jag tänker läsa resten av trilogin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar