fredag 30 september 2011

Piraternas fånge av Emily Diamand


I en framtida värld där London ligger under vatten, pirater härskar och fiskarna utefter kusten bara försöker överleva lyckas en piratfamilj kidnappa premiärministerns dotter. Fiskarflickan Lilly ger sig tillsammans med sin katt och en forntida, talande juvel av för att rädda henne, samtidigt som piratpojken Zeph kämpar för att stiga i rang i sin familj och få sin pappas respekt. Men kidnappningen har lett till något mycket större än vad vare sig Lilly eller Zeph väntade sig: krig!

En spännande bok, verkligen. Det är en sådan där historia som man inte kan sluta läsa fören man fått reda på hur det ska sluta. Då hjälper det att den är ganska lättläst, det gick väl så snabbt att läsa ut den.
   Lilly och Zephs resa var spännande, men jag kan ärligt säga att jag inte tyckte speciellt bra om Zeph. Han må vara född och uppväxt bland pirater, och han kanske är bättre än vissa andra av samma sort, men han är fortfarande elak. Bara för att man är uppvuxen bland det så betyder det inte att man kan acceptera slaveri, mord och plundring, och samtidigt tycka att de som försöker göra samma sak mot han själv är de dåliga personerna. Och, kära Zeph, krig är inte någonting bra. Men, han blev faktiskt aningen bättre fram mot slutet.
   Lilly då? Hon är modig men aningen dumdristig, men vad annars kan man vänta sig av ett barn? Och samtidigt, vilken annan tolvåring skulle ta en sådan risk som hon gjorde, även om det skulle rädda alla man älskar? Nej, Lilly är hundra gånger bättre en Zeph. Och till skillnad från Zeph var hon inte lika påverkad av sin omgivning. Han var född bland pirater och uppförde sig som en pirat, men även om Lilly var född in i ett samhälle där kvinnorna förtrycks så accepterade hon inte bara sin situation. Istället för att satsa på ett liv där hon städar och lagar mat hela dagarna så försökte hon bli fiskare, och när hon hotades att bli bortgift så rymde hon hemifrån.

Historien är också helt okej, lite väl otrolig på sina ställen kanske, men det är trots allt en barnbok, så man behöver inte ha så stor press på sådant. Den var spännande och rolig och rekommenderas definitivt till alla, yngre som äldre (men speciellt till yngre), pojkar som flickor.

Betyg? Den får en trea, men nu råkar det vara så att det här var andra gången jag läste boken. Varför? För att jag tyckte att det var bra om jag recenserade ettan innan tvåan, vilken jag läste ut för bara några minuter sedan, och den var ännu bättre...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar