fredag 23 september 2011

Hans majestäts drake av Naomi Novik


Laurence hade alltid drömt om att bli kapten, en när hans önskan äntligen uppfylls dröjer det inte länge innan den får ett abrupt slut. I ett skepp hans besättning kapar hittar det ett drakägg, och till besättningens stora fasa visar det sig att ägget kommer att kläckas innan de hinner till land. Någon i besättningen måste offra sig och bli drakens skötare, för om den inte selas genast blir den förvildad och oanvändbar för flygkåren. Gissa vem som gör den stora uppoffringen?
   Nu blir alltså Laurence tvungen att tillsammans med draken Temeraire kämpa tillsammans med flygkåren mot Frankrike i ett helt annorlunda Napoleonkrig än det du läser om i historieböckerna.

Det här var inte första gången jag gav mig på Hans majestäts drake, sist tröttnade jag på den ganska sega handlingen och la undan boken när jag kommit halvvägs. Men den här gången lyckades jag kämpa mig igenom hela boken.

Det är otvivelaktigt en ganska så seg historia utan någon egentlig handling. Temeraire föds, Temeraire tränas, Temeraire är annorlunda än de andra drakarna, Laurence är annorlunda än de andra flygarana, Laurence hamnar i dåligt sällskap, Laurnce gör sig av med dåligt sällskap... Det händer väldigt mycket men inget känns speciellt viktigt, allt liksom bara flyter på under väldigt lång tid.

Men det är också otvivelaktigt en ganska så bra historia. Laurence går från att tycka att man måste vara en "man av fin familj" för att gör någonting vettigt till att äntligen förstå att det är bättra med någon från en lite fattigare familj om personen i fråga är en bättre person. Dessutom ändrar han uppfattning om kvinnor, vi är inte veka varelser som måste beskyddas till varje pris, vi kan också gå ut i krig. Man lär sig ett och annat om Napoleonkrigen och franska revolutionen samtidigt som man får följa en drakes liv och utveckling, och striderna uppe i luften är definitivt spännande.

MEN, måste alla drakar vara så... blodtörstiga? Mot slutet har Temeraire ihjäl en otrolig mängd franska soldater och skadar massor av drakar i ett stort slag, men han har inte ett dyft dåligt samvete. Javisst, det är krig, men han mördade ändå folk, och samma sak om Laurence. Kunde inte de två vara lite mindre intelligensbefriade än resten av världen och försökt stoppa kriget istället? Eller i alla fall haft mardrömmar och dåligt samvete över alla som dött? Eller i alla fall inte tyckt att det var kul att gå ut i strid?

Nåja, jag kan väl ha överseende med det. Det är en bra bok, bara lite för långsam för min smak, och jag har inget emot striderna, jag tycker bara inte om att huvudpersonerna längtar efter att gå ut och döda folk. Det var ingen strid om gott och ont, liksom. Det var fransmän. Världen skulle inte höljas i evigt mörker om Napoleon vann.

Jag ger den nog en trea, kanske tre och en halv, och jag tänker åtminstone ge mig på några av uppföljarna för att se om det är lite mer action i dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar