lördag 6 augusti 2011

Operation Vildkatt av Hans Nordsröm

För några veckor sedan körde mamma oh jag förbi ett bibliotek med en skylt utanför: Bokrea, en bok för 10 kr, fyll en kasse för 20! Givetvis var vi tvugna att gå in och titta, och jag hittade tre eller fyra böcker jag ville ha, och sedan prackade mamma på mig en milljon till så att vi skulle få en hel kasse. Hursomhelst så var Operation Vildkatt en av de första jag fick syn på och väl värd att läsa.

Handligen är som sådan att mänskligheten nu mera lever på Mars. Just det, du hörde rätt. Efter en extrem kimatkollaps är jorden obebolig och efter 800 år finns nu de 11 miljoner sista människorna bosatta i städer långt nere i marken på Mars.
   Bokens huvudperson, Nicholas, har hela sitt liv drömt om att bli en rymdpilot, men efter att han som tonåring hackat sig in på en topphemlig regeringssida (det bevisades aldrig att det var han, men han fanns med bland de 3000 misstänkta) så är det såklart utestlutet. Men det hindrar honom såklart inte från att söka till rymdakademin. Väl där visar det sig att han är en sådan naturbegåvning att en av skolans högt uppsatta lärare får upp ögonen för honom och sedan grälar med säkerhetspolisen tills Nicholas har lov att bli rymdpilot i alla fall. Men detta gör att säkerhetspolisen håller ögonen extra noga på honom, och när Nicholas son skriver en uppsats om varför Marsianerna inte försöker "fixa" Jorden så att de kan åka tillbaka dit ser polisen sin chans att förstöra Nicholas liv genom att sätta dit honom som dålig förälder och ta ifrån honom hans son.

Det finns en hel del massa action i Operation Vildkatt. Det är rymskepp som flyger, biljakter, skottlosning och exploderande grottor. Jag tycker ganska bra om huudpersonen, Nicholas. Han är schysst och omtänksam, men samtidigt låter han ingenting hindra honom från att nå dit han vill. När han som liten samlade ihop ett eget arkiv om Jorden och fick säkerhetspolisen efter sig gav han inte upp för det utan fortsatte samla information. När han blev ditsatt för ett mord han inte begått gav han inte upp utan fortsatte att kämpa trots att det inte fanns någonstanns att fly. Han är en stark person som var beredd att göra vad som helst för sin familj.
   En annan person jag gillade var My, boken nästan enda kvinnlig person. (Läraren som hjälpte Nicholas, premiärministern, premiärministerns sekriterare, tekninkexperten, säkerhetspolisens chef och typ alla andra inom säkehetspolisen är alla män, och man får läsa en del av storyn ur deras synvinkel. Den enda kvinnan som får berätta en del av hisorien är en reporter som blir kär i första bästa kille hon ser) Man får visserligen nästan inte läsa någonting ur Mys synvinkel, men det gör inte så mycket. Hon räddar Nicholas liv mer än en gång (och offrar nästan sig själv för honom), är en sjuhelsikes bilförare och biltjuv, hon är modig och ger inte upp att beskydda Nicholas trots att hon själv ligger på marken med en kula i lungan och håller på att förblöda. Jag är beredd att förlåta författaren det faktum att bokens enda andra kvinna (bortsett från Nicholas mamma och fru) är en kärlekskrank fåntratt bara för att My är så jävla tuff.
   Just det, själva boken då. Jag tycker att den var bra men fastnade aldrig riktigt för den, fick aldrig känslan att inte kunna lägga den ifrån mig. Dessutom känns det lite konstigt att trots att det har gått 800 år och mänskligheten har flyttat till Mars så tycks det inte ha gjort särskilt många tekniska framsteg inom något annat område än rymdfart. Men det är n mindre detalj. Boken är definitivt läsvärd.

Onödigt info: omslaget ovan är det ursprungliga från 1994, om jag inte ha fel finns den som nyutgåva med annat omslag från 2003.

Den får tre rosor

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar