onsdag 17 augusti 2011

Lögner av Michael Grant


Behöver jag ens varna er för att läsa det här om ni inte läst de övriga två böckerna? Tänkte väl det.

Saker och ting blir bara värre och värre i Zonen. Zil och Människofronten har slängt ut alla missfoster från ena halvan av Perdido Beach och planerar att ta över resten av staden också (och samtidigt döda alla missfoster). Orsay påstår att enda sättet att ta sig ur staden är att "kliva av" när man fyller femton. Sams och Astrids förhållande håller på att rasa ihop. På Coates Academy är innvånarna nära att svälta ihjäl och Caines plan för att skaffa mat gynnar minst sagt inte Perdido Beach eller Sanjit och hans syskon på en ö en bit från fastlandet. Och samtidigt som allting håller på att kollapsa gräver sig en död flicka ut ur sin grav och Drake visar sig på nytt.

Den tredje delen i Gone-serien är nonstop action. Så fort en person börjar slappna av byter Grant till en annan berättare där det händer lite mer. Det känns som att det inte finns en enda person i hela boken som inte får sin beskärda del av berättelsen. Ibland blir det lite rörigt och kanske borde några personer tas bort, men i det stora hela så fungerar det. Till skillnad från när jag läste Fienden där en liknande teknik användes så bryr jag mig fortfarande om alla karaktärerna. I Fienden byttes det så snabbt att jag knappt visste vem som berättade. I Gone-serien däremot är det lätt att skilja mella de olika personerna, trots att de är så många. Jag får en ny favoritperson i varje bok, och det känns verligen som att alla utvecklas. Ingen är likadan som i den första boken och alla har många lager, även Caine och Diana, som ska vara "onda" (föresten, jag erkänner, Drake är hundra procent genom ond). Alla visar vaför de gör något, det är inte någon som bara "får för sig" att bränna ner staden.

Grant gör tillvaron i Zonen väldigt trovärdig. Även om ungarna får muterade superkrafter så passar det liksom in i hela den galna situationen. Men vad jag menar är att det känns som om att det är så det skulle ske också i verkligheten. Barn skule dö. Mängder av barn skulle dö. Vissa skulle, som Zil, hanterar situationen helt fel och många faller offer på grund av det. Andra, som Sam, Astrid och Edilio, tar tag i allting och försöker rätta till saker och ting. Men de allra flesta är bara förvirrade och rädda och vet inte vilken sida de står på.

Kort sagt så är Lögner en fantastisk bok, och det ända jag har lite svårt att se är hur barn faktiskt skulle kunna bli så blodtörstiga. Men jag antar att i en sådan fruktansvärd situation gör man vad som helst för att överleva.

Boken förtjänar en mycket stark fyra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar