söndag 14 augusti 2011

Efter år noll av Grete Roulund

Se här vad jag hittade när jag rotade bland min mammas gamla grejer, en bok skriven 1983! Inte så nämnvärt gammalt kanske, men det är ju kul att läsa böcker som inte utkommit det senaste året. Dessutom råkar den vara dansk, och såvitt jag kan påminna mig har jag inte läst någon dansk bok förut (speciellt inte dansk post apokalyps). I stort sett varenda bok i Sveriga är ju skriven i USA. Vore kul om förlagen kunde satsa på lite andra länder också någon gång.

Själva boken handlar i alla fall om Sigi, en tecknare som bor enskilt i ett hus i skogen. En dag ser han några flyplan fara förbi på himmlen och innan han vet ordet av är han väldigt sjuk. Tydligen är Danmark i krig med något annat land (vilket får man aldrig veta) och innan de intog landet bestämmde de sig för att sprida ett slags lugnande medel på invånarna för att slippa blodsutgjutelse. Tyvärr verkar det som om medlet var lite väl kraftigt och den danska befolkningen dör som flugor. När också soldaterna börjar stryka med bestämmer man sig för att lämna resterna av Danmark ifred och kvar blir Sigi. Han had turen att bli vän med Papala, en medlem i det invaderande landets armé som äger tillräckligt mycket medicin för att få Sigi frisk igen. Dessutom kommer det förbi en man med sin brorson och också de stannar kvar hos Sigi. Men de finns någonting i skogen, någonting som skrämmer bort rådjuren och äter upp fåglarna...

Efter år noll är egentligen en ganska så kort bok, trots att den utspelar sig under en rätt så lång period. Men det gör inget att den är kort, för det händer på sätt och vis inte så mycket under historiens gång. Mest får vi följa Sigi och hans vänners liv, hur deras relationer utvecklas och hur de reagerar på den situation de befinner sig i samtidigt som det då och då släpps några ledtrådar på vad som finns i skogen. Först mot slutet börjar det hända saker, och då känns det som att det går lite för snabbt. Om boken varit längre skulle den ha blivit långtråkig (lite som Stephen Kings Pestens tid) men nu känns det ganska så lagom.

Egentligen känns det som om de här "varelserna" i skogen inte riktigt hör hemma i berättelsen. De kommer ju som sagt in mest på slutet och historien hade klarat sig ganska så bra även utan dem. Dessutom förstår jag aldrig riktigt vad de är. Var det strålning som släppts från flygplanen och var de helt enkelt muterade djur? Man får aldrig veta säkert, vilket jag retar mig lite på.

Boken är skriven på ett enkelt sätt, inga långdragna beskrivningar eller hela sidor fulla med historia om kriget som startade alltihop. Man får helt enkelt följa karaktärerna och då och då se bitar av deras livhistoria. Men bara deras personliga historia, ingenting om världen runtomkring dem. Trots det har jag inga problem med att föreställa mig hur det var för dem. Jag kan se framför mig hur det såg ut i Danmark när folk bara dog av och hur skogen och Sigis trädgård såg ut. Det är inte illa av författaren att lyckas skriva så målande men ändå så kort.
   Dessutom känns karaktärerna väldigt trovärdiga. Inte för att de är trevliga (faktiskt så tyckte jag ganska illa om flera av dem) utan helt enkelt för att deras tankar känns... äkta. De är röriga och sorgsna och inte alls så "perfekta" som det lätt kan bli i en bok.

Men jag måste varna er. Genom hela boken finns en tung och vemodig känsla, man känner på sig att det inte kommer att sluta bra, hur stillsamt och trevligt de än verkar ha det. Man vet att det kommer gå åt helvete för dem.

Jag vägde mellan en trea eller en fyra för den här, och till slut blev det en svag fyra. Väl värd att läsas om man vill ha en dyster och sorglig histora med ganska så otrevliga huvudpersoner.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar